Sjunde juni väljer hela Europa sina representanter till Europaparlamentet. Hujådå har ställt sju topp-kandidater mot väggen och ställt brännande frågor som berör två av assyriernas kärnfrågor; ett erkännande av folkmordet Seyfo och vårt folks situation i Irak. Ta del av Berivan Öngörurs svar och gör din röst hörd 7 juni.

Var står ni i frågan om att erkänna folkmordet på assyrier i det ottomanska riket 1915? Är ni för eller emot? Motivera.

– Det är en bra fråga att ställa till de partier som är emot. Men tyvärr är det som mycket annat att det är ekonomiska intressen som finns med i bilden. Sverige har idag många handelsavtal med Turkiet som man tydligen är rädd att man ska förlora, om man trycker på för hårt. Det är synd att ett land som Sverige, som historiskt varit respekterat för att ha en tydlig utrikespolitik för demokrati och mänskliga rättigheter idag tycks nedprioritera mänskliga rättigheter och folkrätten mot ekonomiska intressen. Det är också märkligt med tanke på att vi har en statlig myndighet, Forum för levande historia, som informerar om folkmordet samtidigt som vi har en svensk riksdag och regering som inte erkänner frågan.

– Vänsterpartiet tycker att det finns klara belägg, utifrån den forskning som finns på området, för att ett folkmord har ägt rum av såväl assyrier/syrianer, armenier och andra kristna minoriteterna under det Ottomanska riket 1915-1923. Vi tycker att politiska partier måste förhålla sig till dessa faktum. Vänsterpartiet lade tidigt en motion i den svenska riksdagen kring detta för att trycka på den svenska regeringen att erkänna folkmorden. Tyvärr fick vi inte med oss de andra partierna den gången. Men vi fortsätter att driva frågan och kommer att underteckna en ny motion som kommer att aktualisera frågan på nytt. Denna gång gör vi det tillsammans med några andra partier och hoppas att den svenska regeringen tar sitt ansvar och fullt ut erkänner dessa folkmord.

Kan Turkiet kvalificera sig för ett EU-medlemskap så länge man förtrycker sina minoriteter bland annat genom konfiskering av mark och egendomar som till exempel de uppmärksammade rättegångarna mot S:t Gabrielklostret?

– Nej. Och detta ska vi vara väldigt tydliga med gentemot Turkiet. För att Turkiet ska vara aktuell för medlemskap måste man uppfylla Köpenhamnskriterierna med tyngd på grundläggande internationella standard för demokrati och mänskliga rättigheter. Det är väldigt positivt att det nu skapas en opinion kring frågan om konfiskerad egendom. Vi ser detta i och med fallet Berzan Boti och andra som vill göra upp med sin historia. Jag hade önskat att även Turkiet skulle ta initiativ till att en gång för alla göra upp med din brutala historia. Viktigt att poängtera är att dess politik inte hör till historien utan lever än idag, i såväl det turkiska samhället som befäst i konstitutionen. Ett resultat av detta är fallet med den armeniska journalisten Hrant Dink och S:t Gabrielklostret.

Vad ska assyrierna i Sverige göra för att bättre uppmärksamma er politiker om
orättvisorna mot assyrierna i Turkiet och Irak?

– Det görs en hel del bra arbete som man kan intensifiera. Jag tycker att man ska fortsätta uppvakta politikerna i riksdagen, men också i EU-parlamentet. Man ska skriva artiklar, ha seminarier och allt annat för att hålla frågan levande. Vi ska ta vara på processen med Turkiet inför ett eventuellt EU-medlemskap. För när Turkiet väl får grönt ljus, som vissa partier, däribland moderaterna vill ge i dagsläget, då är det tyvärr för sent.

Efter Saddam Husseins fall minskade antalet kristna assyrier från 1,2 miljoner till 600 tusen. Majoriteten av dem som flydde Irak finns i grannländerna såsom Syrien, Jordanien, Libanon, Turkiet och resten flydde till västvärlden däribland Sverige. Vad kommer ni göra för att hjälpa flyktingarna att återvända till sina hem och leva i säkerhet?

– Jag kommer att göra allt som står i min makt för att uppmärksamma frågan. Tyvärr är det inget som kan lösas i EU-parlamentet. Men som EU-parlamentariker kan man öka trycket på EU-kommissionen och sin egen regering att driva frågan. Men det gäller att hela tiden hålla frågan vid liv.

Under senare år har kravet på ett autonomt område för de kristna assyrierna rests. Enligt många är autonomin enda möjligheten att säkra de kristnas framtid i Irak. Kravet på autonomi fick stöd hos andra minoriteter i landet. Hur ställer ni er till frågan om ett autonomt område för assyrierna i Irak? Om ni tycker att de kristna assyrierna ska få autonomi vad kommer ni att göra för att det ska bli verklighet?

– Detta är inget som Vänsterpartiet har tagit ställning till i dagsläget. Det är viktigt att kravet kommer från folkgrupperna själva. Om och när det sker, är jag övertygad om att det är något som Vänsterpartiet kommer att ställa sig positivt till, som en sista utväg för att garantera fred, frihet och säkerhet för de kristna minoriteterna.