Vår store nationalhjälte Naum Faiqs dikter utsattes för ingrepp i boken Naum Faiq – Zikra wa Takhlid som Murad Cheqqe gav ut 1936 till hans minne. Nu när originalet med Naum Faiqs egen handstil har kommit fram, visar det sig att vissa stycken där han kallar sig eller sin nation assyrier togs bort. ”Vi vet inte vad Murad Cheqqe hade för motiv, men biskop Yuhanon Dolabani bekräftar i sina memoarer att Cheqqe ogillade Faiqs aktivism i den assyriska frihetskampen”, skriver journalisten Augin Kurt som undersökt saken närmare.

Som bekant brukar de assyriska föreningarna varje år i början av februari minnas Naum Faiqs dödsdag den 5 februari 1930, för att hylla den man som vigde sitt liv åt den assyriska frihetskampen. Han räknas som förgrundsfigur i det moderna assyriska uppvaknandet för att bryta sekteristiska splittringar och ena vår splittrade nation.

För fyra år sedan ägnade jag en hel vecka åt att korrekturläsa Naum Faiqs tidskrift Bethnahrin, av vilken ett antal nummer hade digitaliserats och skrivits i ett Word-dokument¹. Dessförinnan hade jag bara sporadiskt läst dikter och artiklar av Naum Faiq. Nu läste jag många av hans artiklar, dikter och annat som hade fyllt sidorna i den tidning som han började ge ut mitt under brinnande första världskrig från sin exil i USA.

Jag läste tidskriften med sådan inlevelse att det kändes som om jag mentalt levde med Naum Faiq hela veckan. Jag kände mig i tanken närvarande under de villkor som han skrev och tog del av hans vardagsslit. Ju mer jag läste desto mer blev jag så rörd av hans okuvliga och rakryggade hållning gentemot våra sekteristiska meningsskiljaktigheter, hans rättframma kommentarer i olika ämnen och om olika grupper av assyrier. Bara en sådan liten sak som att klaga på brister hos nestorianska assyrier som inte gjorde rätt för sig i att betala tidskriftens prenumeration, var att sätta fingret på ett förhållande som vi känner igen även idag.

Jag tog också del av hans resonemang kring namnfrågan och hans förslag på hur vårt folk borde benämnas på engelska. Några veckor senare skrev jag en artikel i Hujådå om vår nuvarande namnkonflikt och tog med Naum Faiqs förslag att benämningen Assyrians var synonym med Suryoye.

Jag blev imponerad av hans orubbliga försvar av vårt anrika språk, t ex hans uppläxande av Yuhanon Dolabani (och andra redaktörer för tidskriften al-Hikmat) att sluta prioritera arabiska på bekostnad av vårt eget språk. Arabiskan hade slukat ihjäl vårt anrika språk, enligt Faiqs resonemang. Vem av oss kan säga emot detta faktum som bara blivit värre sedan dess?

Kort sagt, jag upplevde Naum Faiq som en modern journalist och patriot som hellre skulle passa i 2000-talet än hundra år tidigare. I och med min vecka tillsammans med Naum Faiq i tanken, insåg jag vilken fantastisk personlighet han var som alltid satte nationens intresse framför sitt eget och höjde sig på så sätt över sekteristiska meningsskiljaktigheter, som fortfarande plågar vår nation.

Sedan läste jag biskop Yuhanon Dolabanis memoarer och fastnade för ett stycke där Dolabani befinner sig i det assyriska S:t Markusklostret i Jerusalem, när nyheten om Naum Faiqs död kommer 1930. Han berättar att man höll en minnesstund i kyrkan för den bortgångne Faiq den 16 februari, där biskopen Kyrillos efter mässan höll ett tal och beklagade hans död. Efter biskopen höll också Murad Cheqqe, som var lärare och redaktör för tidskriften al-Hikmat, ett minnestal om Naum Faiq och berömde honom (kanske pliktskyldigt). Men i slutet av talet förstörde han allting, skriver Dolabani, när Cheqqe ställde sig djupt kritisk till Naum Faiqs aktivism i den assyriska frihetskampen. Mellan raderna ställer sig Dolabani frågande och tycker att det var ett orättvist eftermäle av Naum Faiq, som han hade djup respekt för.

Murad Fuad Cheqqe föddes i Mardin och dog 1958. Han var son till den berömde läraren Hanna Sirri Cheqqe och bror till författaren Mikhael Cheqqe. Murad skrev, förutom boken Naum Faiq – Zikra wa Takhlid, också ett stort antal artiklar och litterära studier i tidskriften al-Hikmat, som han gav ut i Jerusalem 1927-30 tillsammans med munken Dolabani. Tidigare hade samma tidskrift getts ut i Zafaranklostret i Mardin 1913-14 med hans bror Mikhael som redaktör. Murad gav också ut en bok av orientalisten Jean-Baptiste Chabot (1860-1947) med titeln The Aramaic language and its branches. Han gav också ut en bok av Yehia ben Adi².

1936 gav alltså Murad Cheqqe ut boken Naum Faiq – Zikra wa Takhlid – Naum Faiq – minne och förevigande. Den innehöll Naum Faiqs dikter och biografi och den har länge varit en huvudkälla till artiklar och information om Naum Faiq för de flesta som har skrivit om hans liv och verk. Men nyligen har originaldokumenten med Faiqs egen handstil kommit fram, som visar att dikterna i nämnda bok är bristfälliga och redigerade. Vissa stycken där han kallar sig själv eller sitt folk assyrier finns inte återgivna (se bifogade filer i slutet på artikeln). Även om det i boken förekommer ordet Ashuri³ på sina håll, så verkar det utom allt tvivel att ett systematiskt ingrepp har gjorts för att dölja Faiqs egna ord om assyrisk identitet.

Den förste som uppmärksammade oss på detta förhållande var konstnären och författaren Hanna Hajjar, som på sin hemsida berättar om fynd han gjorde efter sin far Yakoubs bortgång 2005. Yakoub Hajjar föddes i Urhoy 1923 men kort därefter tvingades hans familj, liksom övriga assyrier i staden, att utvandra till Aleppo eller Beirut. Yakoub studerade som barn vid den assyriska skolan för föräldralösa i Beirut, TMS. Hans gamla skolhäften visar att Naum Faiqs dikter, som barnen hade fått lära sig och nedtecknat med osmansk turkiska, stämde bättre med originalet. På sidorna 6-7 i Hajjars häfte skriver till exempel Naum Faiq Ben Aşuriyim (jag är assyrier). På sidorna 1-3 i häftet uppmanar han sin nation att vakna med orden Uyan Aşur Uyan. Inget av dessa stycken finns med i Murad Cheqqes återgivning av dikterna.

I och med detta ingrepp har Murad Cheqqe gjort sig skyldig till ett brott mot upphovsmannen och kan placeras bland historierevisionisterna inom vårt folk, oavsett om hans motiv var politiska eller inte. Han kanske använde samma argument som många gör idag när de felaktigt sammanblandar ordet assyriermed nestorianer, d v s medlemmar ur Österns assyriska kyrka. Men det fråntar inte honom ansvaret för olovligt ingrepp i originalet.

De flesta som idag ägnar sig åt urkundsförfalskning gör det i sin jakt på en arameisk identitet som en motvikt till den assyriska, som har en mer politisk klang. I den assyriska nationens namn har vi haft både militära trupper och anspråk på ett eget territorium. Men jag har aldrig hört talas om att samma sak har skett i något arameisk namn. Av denna anledning framstår den assyriska identiteten som besvärlig gentemot olika regimer i Mellanöstern, såväl på Murad Cheqqes tid som idag.

Det ligger därför nära till hands att tro att Murad Cheqqe helt enkelt ville vara politiskt korrekt för att inte stöta sig med makthavarna och tog bort de stycken som visar att Naum Faiq visar en tydlig assyrisk identitet. Vi ska också komma ihåg att den besvärliga namnkonflikt som vi dras med idag, inte existerade för Naum Faiq, biskop Yuhanon Dolabani eller andra pionjärer i den moderna assyriska rörelsen. De accepterade alla våra historiska namn och använde dem med stolthet, men de menade att den assyriska benämningen var den som hade störst potential att förena vår nations olika sekteristiska delar. Dessutom var den mer känd i omvärlden med en tydlig politisk identitet för dess bärare. Om Naum Faiq hade använt termen The Suryani Nation, skulle väl ingen i USA eller övriga Västvärlden ha begripit vad han menade.

Om vi ska göra en koppling till dagens situation kan vi se att samma politiska korrekthet, som skulle kunna vara i fallet Cheqqe, återfinns även idag mitt i den svenska demokratin bland dem som motarbetar den assyriska rörelsen. De vill inte stöta sig med länderna varifrån vårt folk kommer och springer genast till olika ambassader, när en politisk manifestation har hållits, för att markera sin lojalitet med det aktuella landet. Eller också samlas de på Mynttorget när assyrierna samlas i Sergels torg för att högtidlighålla 95-årsminnet av Seyfo tillsammans med armenier och greker.

[FOTNOTER] —————————————————————————————————————————–

1] Detta dokument innehåller bara en del av tidskriften Bethnahrin. Fler exemplar har digitaliserats och översatts sedan dess. Förhoppningen är att alla ska ges ut i en bok inom en snar framtid, liksom andra tidskrifter där Naum Faiq medverkade, så som Kawkab, Huyodo och Intibah. Var och en i form av en bok.

2] Abrohom Nuro: My Tour, Pionner Publications and Mantoura Presses, Beirut 1967

3] Naum Faiq själv använder i sitt turkiska original som han skrev med assyriska bokstäver ofta termen Athuri, i versioner med arabiska alfabetet skrivs den Ashuri, i dagens turkiska Asuri.

KÄLLA: Dokumenten kommer från MARA – Modern Assyrian Research Archive. 

Augin Kurt
Journalist