Fotbollsåret med Assyriska FF har inte varit något för de med svagt hjärta. Nerverna satt på helspänn in i det sista. Även om förhållandena vid den sista matchen väcker betänkligheter så är det viktigt att inte missa många av de andra behållningar som fotbollen för med sig när man ser tillbaka på fotbollsåret som gått.

Det finns egentligen två sätt att se på Assyriskas fotbollsår. Antingen väljer man att känna sig bedrövad över förlusten i kvalet, eller så konstaterar man att vårt AFF genom hårt arbete etablerat sig som ett av de absoluta topplagen i Superettan och därmed också svensk fotboll. Det senare alternativet är det enda riktiga sett till hela säsongens prestation av laget och de ansvariga för klubbens verksamhet.

Året med laget har haft sina toppar och dalar. Den starka inledningen följdes av en svacka på sensommaren som endast lämnade kvalplatsen till Allsvenskan att strida om. Den tekniska och oberäkneliga sambafotboll som vi vant oss vid fanns inte längre kvar i samma utsträckning, även om laget fortfarande placerade sig högt i tabellen. 

Inför höstens derby var det därför snabba besked som gällde. Tränaren plockades bort till förmån för Conny Karlsson som gjorde comeback i laget. Och som han gjorde det. Under Connys ledning behövde laget och matchvinnaren Xhevdet ”The X-man” Lumnica bara fyra minuter för att bevisa vilket lag som är bäst i Södertälje. Spelglädjen var tillbaka och självförtroende på planen likaså. Resterande delen av säsongen ägnades åt en uppvisning i konsten att plocka tabellpoäng.

Anfallsduon Marklund – Moussa har briljerat på planen och visat sin målfarlighet gång efter annan. Ingen kan väl heller glömma hur The X-man Lumnica frälste fansen i Jönköping och gav oss kvalbiljetten? Det kanske viktigaste namnet i laguppställningen har ändå i mitt tycke varit målvakten Oscar Berglund. Med sina fantastiska räddningar har han visat sig vara en gigant på planen och en välbehövlig trygghet i det rödvita målet.

Fotbollen för också med sig andra värden. Det sociala livet kring fotbollen är en av de stora behållningarna. Vid halvlek äger ett meet-and-greet av enorma proportioner rum på Södertälje fotbollsarena. Gamla och nya vänner träffas och diskuterar livet i allmänhet och den aktuella matchen i synnerhet.  

Livet på läktaren är en höjdpunkt, både för spelarna och också publiken i sig. Zelge fans ska ha en eloge för sin skötsamhet och uppfinningsrikedom när det gäller supporterverksamheten. Dessa ständigt trummande och alltid skönsjungande ungdomar står i vått och torrt för att heja fram de rödvita hjältarna på planen till ännu en seger.

Även inom ungdomsfotbollen så är AFF en av Sveriges mest respekterade klubbar. Med sitt eget farmarlag Assyriska Ungdom så visar AFF att de har en långsiktig strategi för att få in ungdomarna i laget. Det gediget och ideella arbete för barn och ungdomar som söker sig ner till fotbollsplanerna runt om i Södertälje är beundransvärt. Med kampanjen Stå upp för Södertälje så har klubben också visat ett ännu större engagemang och ansvarstagande i samhällsfrågor, något som ligger helt rätt i tiden.

Mycket går bra inom assyrisk fotboll för tillfället. Samtidigt som vi kan konstatera att AFF är ett elitlag av rang så kan vi se att olika assyriska lag runt om i landet placerar sig högt i tabellerna. Assyriska BK i Göteborg gör en kanonsäsong och tar klivet upp till division 2 för att ge ett exempel.

Allt som allt så finns det mycket att se fram emot för den som förälskat sig i assyrisk fotbollskultur. En ny säsong med nya segrar och nya förhoppningar om avancemang till Allsvenskan väntar när vi nu tar klivet in i det nya året.