Säsongens sista kapitel utspelade sig som vanligt i den lokala föreningen i Hovsjö i Södertälje. Assyriskas avslutningsfest blev en rolig tillställning med lagom mycket folk som ändå ville visa sitt stöd för Assyriska.

Inför festen var det många i min omgivning som inte orkade motivera sig att gå på festen. Besvikelsen över säsongsavslutningen fanns fortfarande etsad kvar i minnet. Det fanns en oro över att festen skulle bli ett fiasko. Väl där var det skönt att se att de flesta hade ångrat sig och tagit sig dit ändå.

Det var inte direkt samma stämning som förra årets avslutningsfest efter avancemanget, men det var under omständigheterna ganska bra. De flesta hade kommit för att visa sitt stöd, men kunde inte riktigt dölja sin besvikelse heller. Personligen ville jag också få en känsla av vad som komma skall.

Det delades sedvanligt ut priser under pausen. Priset som bästa spelare gick, inte förvånande, till Martin Lorentzon. Det är inte ens nödvändigt att kommentera ledningens val, annat än att säga att jag håller fullständigt med. Årets skyttekung blev Dinho med sina tio mål.

Det går förstås inte diskutera bort faktumet att han gjort flest mål, men det är svårt att se Dinho som skyttekung. Hur mycket jag än försöker se den Dinho som sköt sönder Enköping i början på säsongen, ser jag bara en Dinho som han spelade i slutet på säsongen. Bambi på hal is, med tillägget att han gjorde elva felbeslut av tio.

Årets nykomling blev anfallaren Mattias Genc. 19-årige Genc visade upp en fin mognad i spelet och bör ta ännu ett steg nästa säsong. Jag minns främst den glädje han gav publiken med sitt 4-3 mål hemma mot Enköping.

Troligtvis vann Genc priset i hård konkurrens från Narsai Shaba. Unge herr Shaba fick agera defensiv mittfältare i fem matcher från start. Resultatet blev tre vinster och två oavgjorda matcher, med bortavinsten mot Örgryte med 4-0 som höjdpunkt.

Festen kom igång ordentligt på slutet och även spelarna verkade ha trevligt. De som var där i alla fall. Det var länge sedan jag såg en sådan dålig uppslutning från spelarnas sida. Visserligen var till exempel Lorentzon på semester och Göran Marklund nyopererad. Var fanns Östlundh? Martin Åslund?

Framförallt undrar jag varför Michael Borgqvist och Edmond Lutaj inte var där. Även om de inte får fortsätta är det här en fest för den gångna säsongen. Inte den kommande. Försäsongen börjar nu i veckan, och jag undrar lite vem som ska titta på de som provspelar för Assyriska.

Senast Assyriska inte hade en tränare under en provvecka fick dåvarande sportchefen ansvara för spelarna som provade lyckan. Inget konstigt med det, om inte sportchefen själv fick lämna innan säsongen ens börjat. Förhoppningsvis har man lärt sig av misstaget och väljer någon som skall vara med hela vägen i år.

Med det sagt gör jag mig i ordning nu för att, i snöstormen, titta på Assyriskas första träning i år.