Den 25 april avtäcktes ett minnesmonument för Seyfo i den armeniska huvudstaden. Seyfocenters grundare, Sabri Atman, höll ett tal under ceremonin som Hujådå publicerar här på svenska.
Shlama, Shlomo och Barev;
Ärade gäster; damer och herrar,
Mitt namn är Sabri Atman och jag är grundaren och talespersonen för Assyrian Genocide Research Center (eller Seyfo Center) vilket är en internationell organisation hängiven forskningen och dokumentationen av det Assyriska Folkmordet och förespråkar dess erkännande.
Låt mig delge min djupaste tacksamhet till det armeniska samfundet och till myndigheterna i Republiken Armenien och Yerevan Stad för att ha förverkligat denna dag. Samtidigt vill jag även gratulera det Assyriska samfundet och dess organisationer till framgången med att uppföra denna vackra minnesplats till minnet av offren för det Assyriska Folkmordet.
De senaste åren har assyrier arbetat hängivet för en bredare allmän kännedom om det Assyriska Folkmordet och dess erkännande runt om i världen. Folkmordet som utstakades av det Ottomanska imperiet mot den assyriska befolkningen tillsammans med andra folkmord, som Semele massakern 1933 i norra Irak, är historiska verkligheter som har påverkat varenda assyrisk familj. Närmare 100 år efter det Assyriska Folkmordet och 80 år efter Semele massakern fortsätter assyrier att kämpa för rättvisa och erkännande.
Vi assyrier här idag är barnen och barnbarnen som, på grund av folkmordet, har flytt våra hemländer och nu är utspridda ut till världens alla hörn. Folkmordet som utrotade hundratusentals av vårt folk förstörde vårt land och för alltid förändrade demografin i området som vi har kallat hem i tusentals år. Efterverkningarna av denna tragedi är fortfarande grunden till en stor smärta och lidande för oss. Vi assyrier som står här idag är barn till en nation som i stort sett blev fullständigt utraderad bland världens folk.
För 98 år sedan trodde de att de hade lyckats med att utrota oss; men min kära vänner, låt mig då berätta att de misstog sig!
Martyrernas anda från Simele, Urmia, Hakkari, Van, Tur Abdin, Omid och Assyrien är med oss idag. De har inte och kommer aldrig att bli glömda. Idag skrivs historien om i Yerevan.
Jag är stolt över att kunna berätta här idag att den 11 mars 2010 blev en historisk dag för de assyriska och grekiska nationerna. För på denna dag antog det svenska parlamentet en motion om att erkänna det Armeniska, Assyriska och Grekiska Folkmorden.
Det ger mig det stora nöjet att notera att över 20 länder runt om i världen officiellt har erkänt det Armeniska Folkmordet. Jag hoppas att andra länder skall följa i deras fotspår i att även officiellt erkänna lidandet och förintelsen av de assyriska och grekiska folken under första världskriget.
Som en representant för det assyriska samfundet ber jag om rättvisa även för mitt folk, inte mer och inte mindre!
Till våra armeniska bröder och systrar som lever här i Armenien och i Diasporan uppmanar vi er att lägga till de assyriska och grekiska offren i era kräv för erkännande. Inga andra tre folk har delat denna gemensamma erfarenhet och tillstånd som vi har! Bandet mellan våra tre folk har smids i blod och pina och vårt gemensamma lidande skall för alltid ena oss.
Vi får aldrig glömma att både assyrierna och grekerna också var offer under det Ottomanska folkmordet 1915. Vi kräver att Turkiet och alla länder runt om i världen erkänner en historisk verklighet.
Samtidigt skulle jag inte kunna stå här utan att delge ett högt framförande till Republiken Armenien att bli det nästa landet att erkänna de Assyriska och Grekiska Folkmorden. Sannerligen av moraliska själ borde Armenien och Grekland ha varit de första länderna att erkänna det Assyriska folkmordet. Om våra armeniska bröder och systrar, ett folk som utstod samma förskräckliga pina som vi, inte förstår våra rop för rättvisa, vem skulle då, jag frågar er alla, kunna förstå?
Betydelsen för vänskap mellan armenier, assyrier och greker är vital i kampen att få folkmorderkännelse över hela världen. De armeniska, assyriska och grekiska folken har delat ett gemensamt öde och borde kämpa med en röst för rättvisa. Jag är övertygad om att vi verkligen är kapabla till att hitta metoder för intern dialog så att vi kan tala med en röst tills det att rättvisan nalkas.
Vår organisation, Seyfo Center, och alla assyriska organisationer runt om i världen har erkänt och accepterat att folkmordet 1915 var ett folkmord av tre nationer. I gengäld ber vi Republiken Armenien att bli det nästa land efter Sverige att erkänna och acceptera det Assyriska Folkmordet och bana vägen för resten av världen att följa.
Som stolt assyrier är jag fullständigt hängiven kampen för rättvisa för mitt folk, att minnet av våra martyrer och deras förlust inte ha varit förgäves.
Tillsammans kommer vi att bli högljudda, tillsammans kommer vi att vara starka och tillsammans kommer vi att få rättvisa och erkännande för våra folk. Minnet av offren kommer aldrig tillåtas blekna bort i historien.
Idag säger vi här högt och klart; Vi kommer aldrig glömma 1915! Aldrig igen 1915!
Tewdi sagi, basime raba och shenoragal em.