Om våra hemländer töms på vårt folk, hur kan vi då göra anspråk på land och rättigheter. Andrias Isik skriver om vikten att prioritera hemlandsfrågan och upprättandet av ett autonomt område i Nineveh-slätten.

I skuggan av alla demonstrationer och rättegångsframträdanden i klosterfrågan rörande Mor Gabriel så glöms den viktigaste frågan bort, långt mycket viktigare än det som prioriteras idag, nämligen Assyrien.

Det assyriska folket kommer att utplånas från sina hemtrakter om inte alla aktiva inom den assyriska rörelsen börjar engagera sig för etablering av det assyriska rikets uppståndelse i fäderneslandet. Med detta menas inte att arbetet för ett erkännande av folkmordet eller bevarandet av assyriska kloster ska läggas åt sidan, tvärtom ska detta fortsätta parallellt med ett mer medvetet arbete för etableringen av det nya Assyrien.

Av historien måste man lära, det går inte att göra historiska händelser ogjorda inte heller att skriva om historien. Av den assyriska historien senaste århundraden måste man förstå att utvandringen är vår största fiende, det vittnar Turabdin om. Om inte folket bor kvar i hemlandet kan inget anspråk på rättigheter för det assyriska folket utkrävas.

S:t Gabriel finns idag, men om tio år kommer andra argument att framhävas än de klena påståenden som görs idag vilket innebär att klostret inte kommer vara kvar länge till, inte i assyriska folkets och kyrkans ägo i vart fall.

Detta är egentligen en ganska naturlig utveckling, finns det inte en folkgrupp i området som kan försvara sina egendomar och sitt land blir det svårt att behålla och göra anspråk på dessa. Idag är det vida känt att Turkiet nästan tömts på sin assyriska befolkning.

För att lära av historiska händelser bör därför arbetet koncentreras till att skydda och upprätta en frizon för assyrier i Irak. Assyrierna i Irak är, trots allt starkt representerade i vissa områden, främst i norra Irak kring Nineveh – Assyriens huvudstad.

Om dessa människor flyr landet eller utplånas kommer, med största sannolikhet, drömmen om Assyrien att för alltid vara inget annat än just en dröm. Därför måste folket uppmana alla politisk aktiva, intellektuella och organisationer att börja omdirigera och prioritera hemlandsfrågan och upprättandet av ett assyriskt autonomt område i Mesopotamien. Än är det inte försent, än finns folket kvar och hoppet lever.