När den åtalade kom till Örebro sa han till en väninna att han skulle träffa den man som har plågat honom i 22 år, nämligen Fuat Deniz. Kniven tog han med sig som en trygghetsåtgärd, eftersom han var rädd för kusinen.

I fredags, under rättegångens andra dag, vittnade den åtalade om hur hans familj alltid favoriserade Deniz. Enligt honom var kusinen orsaken till att han inte pratade med sin familj och menade att en återförening med familjen krävde att man bröt kontakten med Deniz.  

Trots detta hyste han inget agg mot sin kusin, hävdar han. Utan det var hans pappas försämrade tillstånd som gjorde att han åkte till Örebro. Eftersom den åtalade upplever att Deniz hade tagit pappan ifrån honom ansåg han att det var kusinens plikt att ta hand om pappan.

Den åtalade sa inget till lektorn om hans resa och när 42-åringen blev upphämtad på tågstationen i Örebro sa han till en väninna att han kanske skulle sitta på polisstationen dagen därpå. Han kanske skulle döda någon.

Om sin pappas försämrade tillstånd säger den åtalade:

– Även om han (pappa) valde fel. Han valde Fuat istället för mig, skulle inte han behöva lida för det. Jag kände starkt för min pappa, säger 42-åringen.

Han berättar vidare att familjen alltid tog Deniz parti i mindre konflikter mellan dem. Han gav ett exempel om en incident då kusinen skulle ha slagit sönder hans käkben, men ingen i familjen trodde honom eftersom Deniz inte var våldsam.

– Eftersom min familj inte trodde på mig övergick den konflikten mellan oss till mig och min familj, säger den åtalade.

Åklagaren, Karl-Erik Antonsson, menade att 42-åringen inte polisanmält händelsen eller sökt upp vård för sin brutna käke. Antonsson säger vidare att den knöl som den åtalade menar uppstod till följd av slaget var en godartad tumör som opererades bort flera år senare. 

Trots det, hänvisar 42-åringen hela tiden tillbaka till detta som en förklaring till hans rädsla för lektorn och som förklaring till att han tagit med sig en kniv.

– Jag ville inte riskera att bli slagen en gång till. Om Fuat började slåss och vill slå ner mig en gång till så kanske jag tar fram kniven i självförsvar, säger han.

Innan mötet med Deniz hade han även förberett vad han skulle säga. Men när han
äntligen hittade lektorn efter tredje besöket på universitetet fick han inte fram ett ord.

– Han ignorerade mig. Sen gick han bara och jag gick med efter honom så att han skulle se mig, men han tittade på mig så där konstigt tre gånger.

Han menade att Deniz i alla år har varit arrogant och föraktfull mot honom. När den åtalade återigen ignorerades kom gamla känslor upp, berättar han.

– Det brast i mig, säger han och skrubbar händerna hårt mot sitt huvud.

Han kommer dock inte ihåg att han har tagit fram en kniv. Men åklagaren hänvisar till ett tidigare förhör där han erkänner att han tog upp kniven. Till detta svarar 42-åringen att det var en efterkonstruktion. När han hörde att lektorn hade mördats och att han var misstänkt så drog han slutsatsen att han var mördaren. I själva verket har han inget minne av att mörda någon.

Kniven har fortfarande inte hittats. Enligt den åtalade under rättegången är den omkring 16 cm lång varav bladet är cirka 7 cm långt.

Nästa rättegångsdag är på onsdag. Då ska förhöret med 42-åringen fortsätta innan man tar in övriga vittnen. Under fredagen vittnade Deniz syskon.