Vi får tidigt veta hur samhällets normer och kriterier ser ut. Och vi får tidigt veta att om man inte platsar in inom samhällets guldiga och glänsande ramar, då är man en laglös bandit.

Jag satt ensam på ett av Göteborgs caféer och tog mig en dubbel espresso, shaken not sturd. Jag skulle ta mitt pick och pack och bege mig av till jobbet då jag hörde några unga killar prata bakom mig. De pratade om vilka de är, vilka de vill vara och vilka de kommer att bli.

”Jag kommer att bli advokat och ha en villa vid havet” sa den ena killen. Jag tittade upp mot den klarblåa himmelen och intog filosofi-ansiktsuttrycket.

Många, speciellt ungdomar, lider av syndromet JPEI, Jakten På En Identitet, som kan vara outhärdlig för vissa. Att ständigt inte veta vilka de är, vad de ska säga eller vad de ska ha på sig kan vara påfrestande.

Vi får tidigt veta hur samhällets normer och kriterier ser ut. Och vi får tidigt veta att om man inte platsar in inom samhällets guldiga och glänsande ramar, då är man en laglös bandit. Eller något åt det hållet. Allt ska vara normalt. Men vad är normalt och vem är normal?

Om man ska hitta sin identitet måste man även forma den, omedvetet och medvetet. För varje misstag du gör i livet formar det dig som person. Det gäller att inte flyta med den granskande massan. En dag kommer du inse vem du är och vad du vill och då är du inte längre identitetslös.

Det finns för många posörer som vandrar runt på många gator och torg. De som lever flera liv. De som tänker på hur de blir sedda och spelar en vardaglig teater. Jag respekterar människor som har en åsikt och står fast vid den. Människor med integritet som lyser i deras ögon.

Men det känns som om samhället blir dummare och dummare. Om evolutionsteorin stämmer tror jag att vi snart kommer att bli apor igen.

Alla vill bli något, och få den bekräftelse de tror kommer att göra dem lyckliga. Men de gör det inte för sig själva, alltså när de ligger där vid sin dödsbädd är de och förblir de identitetslösa.

Jag vaknade till från min lilla filosofistund och insåg att jag var sen till jobbet. Killarna bakom mig hade gått och gråa moln hade ändrat den klarblåa himmelen. Vem vet, de kanske verkligen visste vad livet har att erbjuda. En sak var säker, espresson som caféet hade att erbjuda, var fantastisk.