Att läsa en del av kommentarerna till artiklar på LT.se är skrämmande. Även om inte skribenterna är representativa för Södertäljebor i gemen ger de tydligt uttryck för ofta två olika perspektiv.

På senare tid har flera tråkiga incidenter inträffat i Södertälje. Det är incidenter som har fläckat ner vår folkgrupps namn. Det är funna smuggelspritgömmor, svarta spelhallar, gängbråk med skottlossning, en våg av våldtäkter och ungdomsgäng som misshandlat en ung tjej.

I helgen hade National demokraterna och Sverigedemokraterna, torgmöte i Södertälje. Det är inte oväntat att främlingsfientliga passar på att fiska lättköpta röster nu när de har fått vatten på sina kvarnar. Både National demokraterna och Sverigedemokraterna tar avstamp i senaste tidens våldsbrott och mobiliserar sig starkt i Södertälje. De varnar för att det i Södertälje finns en utbredd ”svenskfientlighet”.

Tyvärr är det inte enbart dessa partier som beskriver samhällsproblem ur ett ”vi och dom” perspektiv. Stigmatiserade bilder av ”dom” överförs också från bland annat media, politiker och skolan.

Självfallet är senaste tidens händelser avskyvärda och oacceptabla. Vi, som enskilda medborgare, föräldrar, lärare, föreningsaktiva, med flera, ska på alla sätt vi förmår motarbeta våld och andra kriminella handlingar bland unga – och helst i en så tidig ålder som möjligt.

Även om inte alla dessa brott har begåtts av personer tillhörande den assyriska/syrianska folkgruppen räcker det ofta med att nämna att det rör Ronna, Geneta eller Hovsjö så kopplar flertalet till att det rör en viss folkgrupp.

Ibland räcker det till och med att göra antydningar som att ”ungarna får ränna som de vill”, ”de har en annan kvinnosyn” eller att ”föräldraansvar saknas” så kopplar många till att det rör sig om invandrarbarn. Och i de sammanhangen är vi snabba med att kräva föräldraansvar istället för att se det som ett problem som berör oss alla – ett samhällsproblem.

Visst har varje förälder ett ansvar för sitt barn, ge det kärlek och lära det vad som är rätt och fel. Vilken förälder skulle inte ta sitt fulla ansvar om de har rätt förutsättningar för att kunna ta ansvar – som ett jobb med humana arbetstider att gå till, utbildning, god hälsa och ett brett socialt nätverk?

Det är inte enbart hemmet och föräldrarna som formar barnen utan också omgivningen, kamratgänget och skolan påverkar. När det har gått snett och när föräldrarna inte förmår att fylla barnets alla behov ska samhället träda in med stödinsatser.

Att läsa en del av kommentarerna till artiklar på LT.se är skrämmande. Även om inte skribenterna är representativa för Södertäljebor i gemen ger de tydligt uttryck för ofta två olika perspektiv – dels de som känner sig utpekade, missförstådda och föraktade dels de som ”vet” precis hur det ligger till och med anonymiteten som skydd tar bladet ur mun. Oavsvett vilken grupp man tillhör är utanförskapet påtaglig.
Att dela in samhället i ”vi” och ”dom” där normen alltid är ”vi” är en väldigt farlig utveckling. I förorter i Stockholm, i Göteborg, i Malmö liksom i Södertälje har utanförskap och segregation lett till framväxten av egna subkulturer bland ungdomar utan särskilda kontakter med det omgivande samhället.

Segregerade ungdomar hamnar ofta i ett tomrum. De får varken acceptans från samhället eller från sina närmaste. För en del unga pojkarna, och numer kanske också flickorna, i till exempel Ronna och Geneta kan det se ut som om det bara finns en given väg att nå framgång. Bara en väg till att inte bli föraktad, missförstådd, hunsad, utnyttjad och fattig.

Man kan bli kriminell.

Förebilderna är andra kriminella som har pengar och makt. Även om polisen gör tappra försök att störa och tränga in bland kriminella är de ofta steget efter. Med fler poliser på gator och torg löser vi inte detta problem.

I debatten avkrävs ett föräldraansvar. Men kanske något väl sent. Vad gjorde skolan då, till exempel, en förälder inte dök upp på föräldrasamtal eller föräldramöte? Vilken beredskap har skolan för att möta föräldrar som står långt utanför samhället och som inte kan tillräckligt med svenska för att kunna ställa krav på sitt barn eller på skolan?

Även våra kyrkor och föreningar är en del av vårt samhälle som måste engagera sig i det förebyggande arbetet. Den blinda flathet de har visat hittills är helt oacceptabel.

Barnen och ungdomarna angår oss alla. De är vår framtid. Därför har vi alla ett ansvar för hur vi bygger upp vår framtid. Vår trygghet och barnens trygghet grundar sig i hur samhällstryggheten ser ut.

Sonya Aho har arbetat som journalist på Sveriges Television, Sveriges radio och flera tidningar i sammanlagt drygt tio år innan hon började arbeta som pressekreterare hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO. I dag arbetar hon som pressekreterare på Socialstyrelsen.

På frågan varför hon har bytt sida till myndighetsvärlden svarar hon så här: ”Från början var det inte självvalt att söka mig bort från medievärlden, utan jag blev handplockad till DO. Men jag ser det inte som jag har bytt sida, även i det här jobbet arbetar jag för att få fram sanningen och rättvisan.”

Mänskliga rättigheter som allas rätt att slippa orättvisor och diskriminering är något Sonya Aho brinner för. Ämnen som hon också kommer att beröra i sina krönikor är kulturkrockar, ungdomars identitet, assyriska kulturyttringar och annat som hör livet till. Sonya bor i Södertälje och sitter med i Assyriska föreningens styrelse i Södertälje.