Sedan 2003 har det kurdiska ledarskapet i all försiktighet verkställt en gemensam plan där de på ett diskret sätt vill undergräva assyriernas nationella rättigheter som ett etniskt och självständigt folk i Irak.

Det assyriska folkets röst (även kallade syrianer och kaldéer) som representeras av Assyrian Democratic Movement (ADM) har marginaliserats och underminerats under Barazanis och Talabanis ökande politiska inflytande i Irak. Relationen mellan det kurdiska ledarskapet och ADM har sedan Bagdad konferensen 2003 blivit spänd. Konferensen arrangerades efter Saddam Husseins fall där USA lovade frihet åt det irakiska folket.

Sedan 1992 har ADM samarbetat med de kurdiska ledarna Barazani och Talabani där båda sidorna (assyrier och kurder) tillsammans motarbetade Saddam Husseins förtryckande Pan – arabiska regim.

Men i samband med Saddam Husseins fall 2003 och i samband med när utvecklingen av det nya Irak tog fart ändrade de kurdiska ledarna sin policy i deras samarbete med ADM. Det kurdiska ledarskapet ville inte längre se assyrierna som en självständig enhet och kraft i norra Irak då kurderna fruktade att assyrierna skulle vinna kampen över kurderna i att dra åt sig all uppmärksamhet från västvärlden.

Det kurdiska ledarskapet accepterade inte ADM:s rekommendationer och planer för det assyriska folkets välbefinnande som basunerades under Bagdad konferensen 2003. Och efter detta utspel gjorde Barazani och hans Parti – Kurdistan Democratic Party (KDP) allt för att splittra den assyriska folkgruppen.

Han delade in det assyriska folket i tre etniska fraktioner: assyrier, kaldéer och syrianer. Därefter hämtade Barazani in säkra assyrier och kaldéer som är medlemmar av kurdiska politiska partier som han därefter började stötta till att bli representanter för den kristna befolkningen i norra Irak.

I dag stödjer dessa säkra individer – inkluderat ministrarna Sargis Aghajan (medlem av KDP), Nimrod Baito Youkhanna and George Mansour – samtliga medlemmar av den kurdiska regionala regeringen (KRG) — Fawzi Hariri (representerar kurder) i Bagdads central regering), Romeo Hakkari (representerar kurder i det kurdiska regionala parlamentet) och Abd al- Ahad Afram Sawa (representerar kurder i Iraks nationala parlament) ett självstyre för det ”kaldeiska, syrianska och assyriska” folket i Nineveh slätten.

Man kan då fråga sig varför dessa herrar stöttar ett ”självstyre”, och är det möjligt?

Den 23 mars 2006 skrev jag en artikel med rubriken ”Assyriernas framtid i Irak; En Skyddszon vs Självstyre”.
I den artikeln förklarade jag (efter bomningarna av kyrkorna) varför en skyddszon för den kristna befolkningen i Irak var fullständigt oacceptabel. Jag ställde frågan om en självstyrd region och refererade till vad Mr. William Warda (ADM) menade med den termen vid den tidpunkten. Jag förklarade att Warda refererade till en etablering av en ny administrativ enhet (Muhafadha) på samma nivå som de 18 existerande administrativa enheterna i Irak. Detta alternativ är möjligt och laglig enligt Iraks konstitution.

Planen om ett självstyre i Nineveh slätten som stöttas av KRG ministern Sargis Aghajan har ingen laglig grund. Aghajan, som verkställer kurdiska planer, vill skapa något som han och kurderna definierar som ett självstyre för assyrier i Nineveh slätten.

Förutsättningarna för ett sådant självstyre är att regionen (Nineveh slätten) måste vara direkt kopplad till den kurdiska regionen och KRG. Men eftersom den nuvarande KRG konstitutionen fastslår klart och tydligt att det är förbjudet att skapa en ny region inom den kurdiska regionen, så kommer assyrierna därmed inte kunna utöva självstyre.

Dessutom kommer assyrierna, i utbyte mot Aghajans plan, bli tvungna att ge upp Barwari Bala regionen som ligger intill den turkiska gränsen. Samma villkor gäller beträffande den historiska assyriska regionen Aqra, Sapna valley och Slewana (Slaifani) regionen på den Syriska – Irakiska gränsen.

Ovan nämnda regioner är alla strategiskt lokaliserade och assyrierna måste fortsätta att ha kontroll över dem. Likadant gäller med Nohadra (Dohuk) regionen samt staden Arbil i norra Irak.

Till saken hör att det finns städer och byar i Nineveh slätten vars invånare är uteslutande assyrier. Exempel på dessa städer är Baghdede (QaraQosh), Bartella, Karamles, Telesqof, med flera. Sedan finns det andra städer och byar inom Nineveh slättens region där assyrier utgör halva befolkningen men även mindre och dessa landområden delar assyrierna med bland andra Yeziderna och Shabakerna.

Vill assyrier agera som kurder och lura på andra människor sin egen vilja? Borde inte ovan nämnda minoriteters åsikter övervägas på ett demokratiskt sätt? En folkomröstning i Nineveh slätten där folket får chansen att själva forma en egen regering och administration är ett lämpligt steg att tänka på.

Det är viktigt att understryka om att det inte finns någon paragraf i varken Iraks eller KRG:s konstitution som behandlar självstyre konceptet. Dock tillåter den irakiska konstitutionen att skapa ytterligare en administrativ enhet. Paragraf nummer 116 i Iraks konstitution fastlägger: Det federala systemet i den Irakiska republiken är baserat på ett decentraliserat kapital, regioner och administrativa enheter, lika väl som lokala förvaltningar.

Lokala administrationer kan tydas som att helt enkelt ha en assyrisk borgmästare. Dessa kan fastställas av KRG, precis som i fallet med Sami Oshana Giwargis, tillsatt borgmästare av Barazani regimen för subdistriktet Bamirny (Amadiya distriktet), Dohuk förvaltningen.    

Paragraf 117 i Iraks konstitution, punkt nummer II fastlägger: Den här konstitutionen ska bekräfta etableringen av nya regioner som överensstämmer med sina bestämmelser. Och paragraf 119 fastlägger: En eller fler administrativa enheter ska ha rätten att organisera sig i en region baserat på en förfrågan om röstning i en folkomröstning. 

Detta innebär att skapandet av en ny förvaltning (Nineveh slättens eller Assyria förvaltningen) som täcker Nineveh slätten och andra assyriska regioner, är tillåtet och detta kan sedermera bli en egen region, om och när folket för denna förvaltning röstar för det.

Vidare kommer denna nyskapande enhet inte vara grundad på någon särskild etnisk eller religiös bakgrund, utan enbart geografisk, vilket är ett önskat koncept som skulle välkomnas av Iraks hela befolkning.

Dessutom, vad garanterar att assyrierna verkligen skulle få utöva ett självstyre i Nineveh slätten när denna region är tillskansad av KRG?

I verkligheten innebär det att det inte finns några sådana garantier. Aghajans plan innebär att assyrierna inte kommer ha vare sig några politiska eller nationella rättigheter, på sin höjd rätten till att utöva sin religion och det syriska (assyriska) språket. Faktum är att allt som exempelvis kommer att involvera inrättande av nya lagar och liknande blir helt upp till KRG tillsammans med Barazani och Talabani att bestämma.

Varför är strävan efter en skapelse av en ny Nineveh slätts förvaltning attraktiv?

Svaret finns återigen i Iraks konstitution. Paragraf 121, punkt nummer 2 fastlägger: I fall att en motsägelse mellan regionala och nationella lagstiftning i ärenden, uteslutande för myndigheter i den federala regeringen, ska den regionala makten ha rätten att modifiera ansökningen av den nationella lagstiftningen inom den specifika regionen.

Detta betyder att om och när Nineveh slättens förvaltning blir en region (lokalbefolkningen röstar för det), så kan assyrierna, yeziderna et cetera ändra de lagar som inte passar dem, som exempelvis att islamiska lagar har tvingats på folkgruppen i den regionen.

Dessutom kommer denna nya enhet ge assyrierna, yeziderna och shabakerna en betydlig större frihet av politisk, lagstiftande och administrativ verksamhet. Den här nya enheten (godkänd av artikel 117 och 119 i Iraks konstitution) kommer att bli förbestämd att lyckas.

Artikel 121 i Iraks konstitution, punkt III fastslår: Regioner och förvaltning ska allokeras på skälig fördelning av de nationella intäkter som är tillräckliga för att avlasta sitt ansvar, men ska tänka på sina tillgångar, behov och andel av sin befolkning.

Detta innebär att den nya etablerade förvaltningen skulle tillåta Assyrier, Yezider, Shabaker och andra religiösa och etniska grupper att få ta del av Iraks tillgångar och olje- rikedom, vilket i sin tur skulle innebära ett ekonomiskt uppsving och bättre levnadsvillkor för ovan nämnda minoriteter. Och detta är en sak som det Kurdiska ledarskapet försöker att förhindra.

Medan jag önskar att få se en Assyrisk autonom region så är jag också medveten om att det inte är möjligt i denna tidpunkt, Irakier och Iraks grannar skulle heller inte stödja en sådan önskan. Assyrier måste i första hand ta lärdom från de regionala erfarenheterna.

Assyrier måste lära sig att gå innan de försöker flyga; det är en bra policy att följa efter; därför bör vi lägga tonvikt på vad som anses vara möjligt och acceptabelt vid denna tidpunkt och inte låta fienden leda oss in i planer som inte ligger i vårt eget intressen.