Den 28-29 oktober var jag på Olof Palme dagarna i Gävle. Dessa dagar handlade om globalisering och det var många som medverkade. Bland annat var Jan Eliasson, fd utrikesminister och ordförande för FN:s generalförsamling, en av deltagarna. Han berättade om att han hade varit i Irak och om situationen där. Han tog också upp situationen om Turkiets eventuella medlemskap i EU.

Sedan fick publiken ställa frågor. Jag ställde frågan om vad som ska hända med minoriteter i Irak och Turkiet. Jag nämnde ingen specifik folkgrupp utan frågan var allmän om etniska minoriteter. Trots det tog Eliasson enbart upp kurdernas fråga. Jag blev besviken men fick ingen möjlighet till personlig ordningsfråga.

Efter Jan Eliassons föreläsning gick jag fram till honom och sa att det inte bara är kurder som lider i dessa två länder, utan att det även är assyrier/syrianer som är förtryckta och förföljda. Han sa då att jag borde ha nämnt gruppen assyrier när jag ställde min publikfråga. Han förstod ändå min synpunkt och lovade att även nämna assyrier i diskussionen om förtryckta minoriteter i fortsättningen.

Som jag sa i min inledning anser jag mig vara en solidarisk och även tolerant person men denna erfarenhet fick mig att inse att man ibland ,måste lyfta fram sin egen folkgrupp och inte vara så ”lagom” utan vara ”lagom solidarisk”.

Seydi Barkarmo, S-kvinnor Östergötland