Kriget i Irak har satt sina spår i många delar av världen, så även i Sverige och främst i Södertälje. Förra året sökte 22.000 irakier asyl i hela världen. Södertälje har ensamt tagit emot 9000 av dem. Detta faktum lockade New York Times att skriva en artikel om staden. Cristina Chamoun har översatt artiklen.

SÖDERTALJE, Sverige, 11 juni – Gående längs med den mattäckta kyrkomittgången i Södertäljes låga S:t Johanneskyrkan en tidig morgon, såg Anders Lagos högresta, blonda särdrag lite missplacerade ut bland mängden av hundratals svartklädda irakiska sörjare på en minnesgudstjänst. Lago är kommunordförande i denna natursköna svenska stad med 82 000 invånare; staden tog förra året emot dubbelt så många irakiska flyktingar som hela USA, nästan alla är kristna som flyr undan den religiösa rensningen som äger rum sida vid sida med Iraks antiamerikanska upproriskhet och sekteriska strider.

Så sörjarna är nu en del av Lagos valkrets, och deras krig börjar snabbt bli Södertäljes krig – till kommunordförandens växande förtret. ”Södertälje”, säger han, ”närmar sig bristningsgränsen, och kan inte längre sörja för att de nyanlända får den grundläggande hjälp som de har rätt att förvänta sig”.

Omkring 9 000 irakier kom till Sverige år 2006 – nästan hälften av de 22 000 som sökte asyl – i hela världen. I år, när USA har lovat att ta emot 7 000 irakier, väntas ca 20 000 söka asyl i Sverige. Många av dem väntas finna sin väg till denna blomstrande stad, som ligger inbäddad bland kalla sjöar och branta, tall- och björkklädda, berg ungefär 29 km sydväst om Stockholm. Under 2006, i fotspåren av en migrationsresa som kristna från Mellanöstern tog mer än ett halvt århundrade sedan, anlände mer än 1 000 irakier hit. I år, väntas upp till 2 000 att anlända.

Nu blir områden som Ronna och Hovsjö, med sina sjuvåningshus och lådliknande lägenhetsbyggnader, typiska svenska versioner av Frankrikes fördärvade immigrantkvarter, eller Amerikas tätortsprojekt, kallade Lilla Baghdad eller Mesopotälje, kompletta med affärer som säljer irakiska delikatesser, överfyllda lägenheter och oräkneliga berättelser om massmord och förlust.

I en lägenhet i Ronna, där nyanlända flyktingar nyligen samlades för en introduktion till sitt nya hemland som en del av ett kommunalt program, fanns det tragiska berättelser i överflöd. Mariam, en 36-årig lärarinna från staden Mosul i norra Irak, kom till Sverige i slutet av mars. Hon berättade om att hon blivit sårad av en kula, när hon försökte lämna Mosul, och när hon såg en av sina söner bli skjuten i magen.

”Vi lämnade allt för att söka trygghet. Vi kom hit för att starta ett nytt liv”, sade Miriam, en assyrisk kristen som inte ville att hela hennes namn skulle användas, eftersom hennes man och två av hennes tre söner ännu inte lyckats lämna Irak. ”I Irak var vi berövade den enkla rättigheten att gå till kyrkan, och vi vill hålla fast vid vår religion.”

Sverige beviljar asyl till alla irakier, förutom de från relativt stabila kurdiska områden, och migrationsverket registrerar inte ens deras religiösa anknytning. Men Södertälje har varit en magnet för kristna flyktingar sedan slutet av 60-talet, då assyriska invandrare från Libanon, Syrien och Turkiet grundlade ett blomstrande samhälle här. Efter Gulfkriget 1991 och nu, då extremister i Irak gradvis ökar sin förföljelse av icke-muslimer, försöker fler och fler att ta sig hit.

“De kommer hit för att de vill överleva”, sade Jalal Hammo, styrelseordförande i S:t Johannes kyrkan, en kaldeisk-katolsk kyrka. Han anlände från Irak 1994. ”Terroristerna gör allt de kan för att få alla kristna att lämna Irak.”

Kulturchocken för de nyanlända irakierna känns mycket mindre här än vad den skulle göra praktiskt taget någon annanstans i Sverige – eller i västvärlden förresten. Här kan de tala sin inhemska arabiska nästan överallt, och välja kyrkosamfund som är vanliga i Irak: kaldeisk-katolsk, syrisk-ortodox och syrisk-katolsk. Dessutom kan de titta på de två framgångsrika assyriska fotbollslagens matcher på den lokala fotbollsarenan, och på Suroyo TV, en assyrisk tv-station. Men även om Södertälje är valet för många irakiska kristna, så blir det allt mer tydligt att deras nya liv innebär många utmaningar – delvis som en konsekvens av Södertäljes status som tillflyktsort.

De flesta som klarar sig hit är relativt förmögna – nästan alla har betalat 10.000 dollar, vissa upp till 20.000 dollar för att ordna pappren de behöver för att lämna Irak – och de är oftast högutbildade. Men att hitta arbete i Södertälje är svårt, särskilt för de med dåliga kunskaper i det svenska språket. Nyanlända irakier måste vänta i flera månader för att få börja vanliga svensklektioner.

Att hitta boende är också ett problem. Som många flyktingar har Mariam bott med vänner sedan hon anlände, och oroar sig för att hon stannat kvar längre än värdfolket förväntat sig. “Efter allt jag hade i Irak, måste jag nu genomlida en sådan förnedring”, sade hon. ”Jag vill arbeta. Jag vill kunna försörja min familj, men vad kan jag göra här?”

Stadsmyndigheterna ställer samma fråga. “Det svenska systemet för mottagandet av flyktingar har sina brister”, berättade Lago. ”Eftersom irakier får bosätta sig var de vill i Sverige”, sade han, ”står en plats som Södertälje inför den överväldigande bördan att sörja för att tillgodose alla med boende, utbildning och arbete”.

Och även här, 3218 mil från Irak, fortsätter kriget att vara närvarande. Hazim, en förmögen 50-årig affärsman som flydde från Baghdad i mars, satt bland en grupp landsmän i lägenheten i Ronna, när han plötsligt fick ett hotsamtal från Irak på mobilen.   “För oss är Irak en ändlös historia”, berättar han, ”Vi kom hit, och vi förföljs fortfarande av kriget.”

Och sedan finns det svenskar, som Anders Lago, som lär sig om Iraks fasor genom sina arbeten. Mässan i S:t Johanneskyrkan, där Lago var gäst, hölls till minne av pastorn Ragheed Ganni, 35 år, en kaldeisk-katolsk präst från Irak, som jobbade i kyrkan tills förra hösten. I november bestämde han sig för att följa i fotspåren av de som lämnade Irak för att komma till Södertälje, men i motsatt riktning. Den 3 juni sköts han nämligen till döds, en ren avrättning, efter att ha hållit gudstjänst i den Helige Andes kyrka i Mosul.

[FOTNOT: Översatt från engelska av Cristina Chamoun. Artikeln är ursprungligen skriven för och publicerad i New York Times]