Kristdemokraten Lars Adaktusson har seglat upp som en kontroversiell aktör inom den assyriska politiska frågan i Irak. Kritiken mot den svenska EU-parlamentarikern har tilltagit i takt med hans påstått neutrala engagemang för att rädda “de kristna i Irak”.

Kristdemokraterna befinner sig i en allvarlig situation. De flesta politiska bedömare tror att partiet kan få färre än fyra procent av rösterna i riksdagsvalet 2018 och därmed hamna utanför riksdagen. Det är till stor del mot denna bakgrund det går att förstå partiets flörtande med väljargruppen som KD kallar ”de kristna från Mellanöstern”. För att fånga denna väljargrupps uppmärksamhet har partiet valt att använda sin enda EU-parlamentariker Lars Adaktusson. Genom antagna resolutioner i EU-parlamentet till stöd för assyrier och andra grupper har Lars Adaktusson också lyckats med att fånga uppmärksamhet. Men ju mer Adaktusson har engagerat sig i frågan dessto mer har det blivit uppenbart att hans motiv kan och bör ifrågasättas. De resolutioner i EU-parlamentet som han presenterade som stora segrar lyser idag med sin frånvaro och har inte lett till något konkret stöd. För många assyrier är bristen på stöd efter att resolutionerna har antagits en stor besvikelse. De som är insatta har dock kunnat förstå från första början att sådana resolutioner i EU-parlamentet inte är värda mer än papperet de är skrivna på. Det är inte endast så att resolutionerna inte är bindande, EU-parlamentet är överhuvudtaget fel instans för frågor som rör stöd till etniska minoriteter i Mellanöstern. Detta vet Kristdemokraterna och Lars Adaktusson mycket väl, ändå har både han och hans parti presenterat resolutionerna som stora, viktiga och avgörande segrerar för det assyriska folket eller som de hellre säger ”de kristna i Irak och Syrien”. KD räknar nämligen med att vanliga väljare inte förstår EU-systemet och passar därför på att sälja in de tandlösa resolutionerna som stora segrar. Redan här kan Kristdemokraternas och Lars Adaktussons populistiska röstfiskande skönjas tydligt men det är långtifrån huvudproblemet med EU-parlamentarikern.

Långt mer än bara populism
Populism och röstfiske är något alla politiska partier och många politiker gör sig skyldiga till. Ur den synpunkten är varken KD eller Lars Adaktusson speciell. Det som har kommit att särskilja Adaktusson ur mängden är omfattningen av hans ohederlighet gentemot assyrierna. Han har valt att gå mycket längre än traditionell populism och försökt driva assyriernas framtid i Irak i en bestämd pro-kurdisk riktning. Det blev mer än uppenbart i samband med den konferens i EU-parlamentet som han anordnade i slutet av juni i år. Konferensen avslöjade den höga grad av koordination och samarbete han har främst med den PKK-knutna gruppen dawronoye. Han har valt att åka ned till irakiska Assyrien tillsammans med företrädare för dawronoye och den vänskapsgrupp som han har skapat i EU-parlamentet består endast av han själv, ett fåtal andra EU-parlamentariker och dawronoye-gruppens EU-organ som heter European Syriac Union eller ESU. Trots att exempelvis Assyriska riksförbundet i Sverige har sökt kontakt och samarbete med Adaktusson sedan 2014 har han konsekvent vänt sig främst till dawronoye och andra pro-kurdiska grupper. Det avslöjar att Adaktusson har ett specifikt motiv och inte ett allmänt motiv att bara stödja assyriernas överlevnad. Genom att endast samarbeta med pro-kurdiska grupper bland assyrierna har han visat att han låter sitt arbete för ”de kristna i Mellanöstern” färgas av hans naiva syn på den kurdiska rörelsen. Redan i
november 2014 beskrev han på sin egen blogg den kurdiskt styrda regionen som ”den säkraste platsen för etno-religiösa minoriteter att befinna sig i Irak”. Som många högerkristna politiker har Adaktusson köpt den mediala, tillrättalagda bilden av det kurdiska styret och väljer att medvetet blunda för alla allvarliga människorättsbrott som KRG utför.

En reell fara
Det agerande Lars Adaktusson uppvisat i samband med sin konferens visar att han är en reell fara för det assyriska folkets framtid i Irak. Adaktusson skänker de kurdiska gruppernas agenter, med dawronoye i spetsen, en sorts legitimitet. Genom att synas med etablerade politiker som Lars Adaktusson försöker dessa grupper återfå något av den legitimitet som de sedan länge förlorat bland folkgruppen. Tillsammans med det tysta stödet från kurdiska partier blir denna oheliga allians en fara. Det blev
skrämmande tydligt i samband med den konferensen i Bryssel som Adaktusson anordnade i slutet på juni. Resultatet av konferensen är att den historiska överenskommelse mellan de assyriska grupperna från mars 2017 nu är ett minne blott. En viktig grad av enighet som tog assyrierna i Irak flera år att uppnå förstördes i ett svep av den oheliga alliansen ledd av Adaktusson. Nu är splittringen mellan de assyriska grupperna åter ett faktum och få har större nytta av det än KRG, som Adaktusson hyllar, stödjer och beundrar.

Räknar med oinsatt väljargrupp
Lars Adaktusson tycks av allt att dömma vilja fortsätta den inslagna banan med populism och en pro-kurdisk linje. Han räknar kallt med att han under valkampanjen i september nästa år ska tas emot som en hjälte i de assyriska kyrkorna i Sverige och säkra tusentals röster från ”de kristna från Mellanöstern”. Det gäller för assyrierna att se bortom hans taktiska spel och visa att man inte tänker låta sig luras. Det är ett utmärkt tillfälle att visa politikerkåren att ”de kristna från Mellanöstern” inte är lättmanipulerad röstboskap som inte vet sitt eget bästa. I det kommande valet har svensk-assyrierna en ypperlig chans att visa att man är en väljargrupp som politikerna måste lyssna till. Det skulle sända viktiga signaler till övriga partier och politiker som talar med kluven tunga om Irak och Syrien.