I helgen som gick hölls tre kulturdagar i Assyriska föreningen i Södertälje. Det blev en värdig kulturell företeelse som skänkte Afram Kourie stolthet.

Assyriska föreningen i Södertälje mindes Seyfo, folkmordet som för 95 år sedan planerades och utfördes av turkarna på assyrier, armenier och greker. Kulturdagarna började på fredagen och sträckte sig till en avslutande gudstjänst på söndagen i S:t Jacob av Nsibins syrisk-ortodoxa katedral. Till Seyfodagarna anordnades grillafton med bakelser samt teater, sång och föreläsningar. Det var fullspäckade dagar med både sakkunniga och lekmän som föreläsare.

Först ut föreläste Ove Bring, adjungerad professor i folkrätt vid Försvarshögskolan, som tidigare arbetat som sakkunnig i departementsrådet samt folkrättsrådgivare på utrikesdepartementet. Han har även varit professor, installerad vid de båda anrika universiteten Uppsala och Stockholm.

Professor Bring radade upp det ena efter det andra argumentet varför Seyfo bör klassificeras som ett folkmord och menade att utifrån den akademiska världen existerar det ingen motsättning att officiellt kalla Seyfo för ett folkmord. Vad förlorar Sverige på att erkänna folkmordet undrade en åhörare.

Professorn svarade att Sverige anser sig vara för demokrati och då tjänar demokratin inte på att utesluta Turkiet ur EU. Följdfrågan handlade om vilken som var den mest demokratiska handlingen. Tystnad och likgiltighet? Eller uppmärksammande och försonande? Till detta hade Ove Bring inget tydligt svar.

Efter första föreläsningen var det mindre krav på koncentration och mer njutning då Orshina Al-Chammas bjöd på sång. Fredagen avslutades med konstutställning av Josef Aho, Hanna Al-Haek, Alexander Hadad och Gabriel Ibrahim Sara. Dessa konstverk gick att skåda även på dagarna som följde.

Lördagen inleddes av Sabri Atman, som är välkänd för det assyriska folket. Sabri Atmanär en av grundarna till Seyfo Center, som arbetar för att öka kunskapen om Seyfo och för ett erkännande av folkmordet. Sabri Atmans vardag är fyllt med resande världen över för att föreläsa om folkmordet på assyrierna under första världskriget. Han informerade om den senaste händelseutvecklingen i Seyfo-frågan.

Svante Lundgren, teologidoktor, författare och ordförande för Finland-Assyrien föreningen i Finland var nästa föreläsare. Han berättade om sin nyutkomna bok ”I svärdets tid. Det osmanska folkmordet på kristna minoriteter”. Lundgren tog upp frågor som; varför mördades miljoner kristna i det osmanska riket 1914-23? Varför vet vi så litet om detta folkmord? Varför förnekas det fortfarande av Turkiet? Boken är enligt Lundgren även läsbar för den akademiskt ovane och finns att köpa i föreningen.

Sista föreläsningen för Seyfodagarna hölls av Anna Melle. Melle är gymnasielärare och författare. Hennes senaste bok heter ”Fyra kvinnor under svärdets år”. Boken berättar om fyra kvinnors öden under Svärdets år. Det är grymma berättelser om förföljelse, mord och flykt. Vittnesskildringarna åtföljs av historiska fakta och kartor över de områden som tas upp i berättelserna.

Sedan följde ett kort teaterstycke som arrangerats av föreningens ungdomsstyrelse. Stycket berörde Seyfo-tidens kallblodiga verklighet. Det var en föreställning, spelad av tonåringar som handlade om en ett ungt assyriskt par som blir förälskat, gifter sig och får se hur deras bröllop förvandlas till en mardröm. Föreställningen, som ackompanjerades av modern filmmusik och assyrisk musik, rörde en och annan i lokalen till tårögdhet.

De tre dagarna var i sin helhet ett välorganiserat seminarium som varvades med mat, teater, sång, konst, poesi och en touch av lättsamhet i pauserna mellan de mera innehållsmässigt seriösa föreläsningarna. En värdig kulturell företeelse som skänkte mig stolthet av dels det organisationsmässigt felfria kring evenemanget, men även innehållet och framgångarna kring Seyfo i allmänhet.