Namnkonflikten bland vårt folk är en ständig källa till heta diskussioner. Den tar ofta över själva sakfrågan så fort någon sida, i regel den syrianska sidan, känner sig ”diskriminerad”. Om en forskare eller debattör skriver t ex om folkmordet 1915 och anger folkgruppens namn som assyrier, då brukar kommentarerna på nätet urarta till en fråga om benämning och inte själva ämnet för artikeln. Men konflikten som sådan har inget med vilket namn som är korrekt. Den är snarare ett resultat av partipolitik där vissa intressen som motarbetar ett enande av vårt folk hämtar sitt bränsle, skriver journalisten Augin Kurt i en reflektion till den ständigt återkommande namnkonflikten.

Syrianska organisationer skrev nyligen ett brev till kommunledningen i Södertälje där de klagar över kommunens riktlinjer att kalla vårt språk assyriska/syrianska i skolorna. Både myndigheter och lokaltidningen använder för övrigt samma dubbelbeteckning för att inte anklagas för ensidigt ställningstagande. Dessförinnan hade Assyriska föreningen i ett brev klagat över att skolan i Södertälje ofta använde enbart beteckningen syrianska om språket. Därav kommunledningens direktiv att använda dubbelbeteckning även i skolorna.

Länstidningen slog upp de syrianska organisationernas brev som en toppnyhet några veckor efter att det skrevs och tidningens hemsida fylldes genast till bredden av alla möjliga kommentarer för, emot, avståndstagande från hela frågan, svenskar som undrar varför vi gnäller, andra som tycker att vi får dra åt skogen både med våra konflikter och med vårt hundraåriga folkmord. Men så kunde man läsa en riktigt förnuftig kommentar som verkligen manar till eftertanke:

Under signaturen ”Rädda barnen” skrevs följande:

En fråga till de tunga organisationer som gått ut med hård kritik av kommunens direktiv för språkbenämning: Tycker inte ni att det finns viktigare saker att ta itu med vad gäller folkgruppens skolgång i det svenska samhället? Vad sägs istället om etik, moral, ordning, reda och disciplin? Organisationernas agerande sänder märkliga signaler till barnen – ingen bryr sig om vandalisering, mobbning och ett dåligt uppförande, det viktiga är vad man kallas.
Jag tycker ni borde skämmas, alla tunga organisationer. Sätt istället igång och jobba med de verkliga problemen i skolorna och framför allt, försök se framåt!

Där har vi egentligen hela frågan i ett nötskal. Ska man verkligen älta den här namnkonflikten år ut och år in? Kan man inte acceptera att det finns två sidor och att dubbelbeteckning är ett nödvändigt ont, om skolan eller andra myndigheter inte vill ta sida? Svaret på frågorna är tyvärr ett nej.

För namnkonflikten handlar i grunden inte om vilket namn som är överlägset det andra. Den är en täckmantel för ren och skär partipolitik och har inget med historiska fakta att göra. De arkeologiska och litterära bevis som styrker att namnet Suryoyo är en förkortning av Asuroyo, vill den syrianska sidan inte veta av. I alla fall inte officiellt, för namnkonflikten utgör ändå någon form av bränsle för vissa intressen som motarbetar ett enande av vårt folk.

För tre år sedan skrev jag artikeln Därför säger vi assyrier om Suryoye och försökte förklara sambandet. När jag nu diskuterar frågan med vissa syrianska ledarfigurer, kommer jag ännu mer till insikt om att man inte VILL ha ett enande. Här följer ett utdrag ur min brevväxling med Joseph Saouk, som är snart 60 år och doktorand i semitiska språk vid Uppsala universitet. Som sådan borde han åtminstone vara öppen för nya bevis, men icke. Så här skriver han som kommentar till mitt textförslag till ett eventuellt Seyfo-monument:

Shlomo Augin

Bra förslag! Men varför insisterar du på att använda det omstridda namnet ”assyrier” i din skrivelse? Varför använder du inte (enligt samma princip) benämningen ”suryoye” istället? Därmed öst-suryoye och väst-suryoye o s v… (jag använder den väst-syriska formen av uttalet eftersom du valde samma form för forumet ”Seyfo”). Jag tycker att benämningen ”suryoye” löser hela problematiken eftersom den används av alla på vårt språk.

shlome sagiyye/Joseph Saouk

—————————————————————————————————————–

Bshayno Joseph,

Den assyriska rörelsen har inte några problem med ordet suryoye på semitiska språk eller turkiska, där det har använts under lång tid. Men skulle vi nu börja byta Assyrians mot Suryoye eller som vissa skriver ”the Suryani People”, tror jag att det kommer ta lång tid att etablera det nya namnet. Den energin kan vi lägga på att utveckla andra viktiga frågor istället.

Eftersom de historiska bevisen på att Suroyo, Suryoyo och Asuroyo är samma sak är så tydliga, har vi ingen anledning att slopa ett så väl inarbetat namn i västvärlden som Assyrians. Sedan Robert Rollinger har dechiffrerat den lilla kilskrifttavlan från Cineköy utanför Adana för ca tio år sedan, säger sig de flesta språkhistoriker vara överens om detta förhållande, alltså att Syrian kommer från Assyrian. En av dem är professor Shabo Talay, som är anhängare av den arameiska benämningen. Till mig säger han i en intervju att det är slutdiskuterat, Suryoyo kommer från Asuroy.

Den dag vi slutar politisera våra namn kommer vi att hitta en smidig lösning. Jag är övertygad om att förhållandet hade varit det omvända om den assyriska rörelsen hade använt sig av t ex namnet ARAMÉER. Då skulle idag den syrianska sidan ha hetat ASSYRISKA. Det är partipolitik och ingenting annat. Personer som får problem med varandra inom en assyrisk organisation, bryter sig ur och blir edsvurna fiender till allt som heter Othuroye eller Assyrians.

En av dem gör sitt bästa för att förneka att några ättlingar till de forna assyrierna har överlevt. Jag frågade en gång hans kusin Sardanapal varför han har sådant agg mot assyrianismen och han svarade att svaret fanns redan i min fråga. Hur då? undrade jag. ”Han har en gång i tiden kommit i konflikt med ADO i Qamishli och sedan lovat att bekämpa allt assyriskt” sade Sardanapal.

Shlome / Augin

—————————————————————————————————————–

Svaret som jag fick av denne bildade akademiker visar allt annat än ett öppet sinne för nya arkeologiska bevis, vilket borde vara ledstjärnan i forskarvärlden. Men när det kommer till namnkonflikten är han konservativ och stänger igen alla dörrar. Så här skriver han i sitt långa svar:

Min far (från Urhoy) kände sig aldrig som ashuri men som suryani. Så även om du förstår mer än honom så kan jag inte ärva dina kunskaper utan hans, hans (och min) kyrkas värderingar, och jag värderar dem högt, t o m högre än dina (och mina) hypoteser. När det gäller namn, så är det den förra generationen som BESTÄMMER, inte den nyfödda.

Tawdi igen och hoppas vi träffas / Joseph  Saouk

Men vad ska vi diskutera om vi träffas? Jag skriver ju att suryani och ashuri är samma sak, men utryckt på olika sätt. Jag skriver att våra förfäder ristade in detta bevis på sten redan för 2800 år sedan. Om man ska tillmäta fädernas åsikt större vikt, så är lertavlan i Cineköy mycket äldre än både pappas generation och kyrkans värderingar, som Saouk hänvisar till. Men jag tvingas tyvärr konstatera att vår vän och hans likar inte VILL veta av sambandet mellan suryoyo och assyrier, oavsett vilka nya bevis jag eller forskarvärlden kommer med.

Att han dessutom i sitt svar betecknar alla som kallar sig assyrier för vilseledda Suryoye är snudd på förtal, men det får vi kanske bjuda på. Så här skriver han:

Jag själv respekterar de som kallar sig för assyrier men jag utgår från att de är ”vilseledda” och att de är lika suryoye som jag själv, men en skillnad att de är influerade av de benämningar som rådde i deras områden (exonymer eller också toponymer)//…//Visst är ordet ”assyrian” välkänt i Väst, och jag är GLAD för det (det kan du vara säker på), men det får stå för vad det BETYDER. Det har aldrig betytt att hela kristenheten mellan Libanon och Mesopotamien är ”assyrier”, sant? ALDRIG! Snarare tvärtom (med tanke på de rituala kyrkliga texter som visar på den motsatta betydelsen), jag är shamosho, och lärare i suryoyo, så jag har sett en hel del.

Ja, käre vän, du verkar vara mer shamosho (diakon) än en frisinnad forskare som söker sanningen förutsättningslöst.

Augin Kurt
Journalist