En debatt om arvet efter tyskan Helga Anschütz sätter ljuset på assyriernas undergivenhet gentemot västerländska forskare.

En debatt har blossat upp i Assyria TV om den tyska orientalisten Helga Anschütz som ägnade större delen av sitt vuxna liv åt assyrierna från Turabdin. Hon besökte området första gången 1965 och ”upptäckte” assyrierna. Anschütz reste tillbaka många gånger och spelade in flera dokumentärer och skrev bland annat sitt mest kända verk, ”De Syrisk Kristna Från Turabdin”. Som historieforskare från Tyskland kom hon att på olika vis sätta sin prägel på synen om västassyrierna både i väst och bland assyrier själva så småningom.

I ett program med den assyriska doktoranden Semira Sare från Köln i Tyskland problematiserades Anschütz för första gången. Samira Sare menar att Helga Anschütz gärning är ett typiskt exempel på kulturkolonialism. Sare pekar bland annat på flera brister i Anschütz bok såsom källor som saknas och grov subjektivitet. Anschütz för fram flera olika generaliseringar om assyrierna i boken och väljer att beskriva det kurdiska förtrycket mot assyrierna som ”spänningar”. Mest iögonfallande är hur Anschütz systematiskt nekar assyrierna sin etnicitet och språkidentitet samt reducerar en av världens äldsta nationer till ”en kristen grupp”. Den tyska forskaren såg patriotiska uttryck bland assyrierna som en fara för folkgruppens kristna identitet och förlöjligade eller ifrågasatte den etniska assyriska identiteten.

I ett uppföljande program med den assyriske professorn Shabo Talay, också från Tyskland, om samma ämne får tittaren ta del av en mer traditionell inställning. Talay är starkt kritisk till vad Semira Sare för fram om Helga Anschütz. Han menar att assyrierna ska vara tacksamma för det hon gjorde och bör inte fokusera på eventuella brister. Han vill inte kännas vid något av den kritik som Semira Sare tagit upp och går i försvar för den tyska forskaren som gick bort 2006.

Professor Shabo Talay hävdar att assyrierna ska vara tacksamma och uppskatta Helga Anschütz.

Shabo Talay tvingas något motvilligt erkänna i programmet att han har fått ärva Helga Anschütz då han arbetade tätt med henne under flera år. Efter hennes död tog han initiativet att stifta ett pris i hennes namn. Att han är jävig i frågan står därmed tydligt. Talay är på många sätt en elev till västerländska orientalister som Helga Anschütz och Otto Jastrow och har byggt sin akademiska karriär på deras gärning. Det är därför föga förvånande att han reagerar känslosamt och starkt mot minsta kritik mot sina läromästare eller att han fortsätter i samma spår genom att själv bortförklara assyrisk identitet och språklig tillhörighet. Han är en assyrisk apologet bland många, en som har svårt för att räta på ryggen och göra upp med undergivenheten.

Debatten om Helga Anschütz är både nyttig och nödvändig. Den har fått vänta alltför länge. Under flera decennier har västerlänningar fått beskriva och klassificera assyrier enligt eget huvud, nu är det assyriernas tur att recensera och kritiskt granska dessa orientalister. Debatten i Assyria TV visar att den undergivenhet som länge präglade assyrierna i mötet med forskare från väst håller på att ge vika. Alltfler assyrier ifrågasätter varför man överhuvudtaget ska acceptera vad icke-assyrier hävdar om assyrisk historia och identitet, oavsett om personen som gör påståenden gör så i egenskap av forskare eller inte. Att den troende Helga Anschütz såg det hon ville se, ”en urkristen grupp” och blickade bort från vad hon inte ville se, blir uppenbart för alltfler.

Den troende Helga Anschütz höll kvar vid sin bild av assyrierna som ”syriskt kristen grupp” ända in i döden. I enlighet med sin önskan ligger hon begravd på den assyrisk-ortodoxa kyrkogården vid Sankt Afremklostret i Nederländerna.