Ännu ett ögonvittne till det hemska som inträffade 1914-1916 gick bort stillsamt i sitt hem sommaren 2004. Gibrael Baresso, som var född i Midyat i sydöstra Turkiet, blev lite drygt hundra år. Ingen känner till exakt tidpunkt för hans födelse. Ett år mer eller mindre, vad spelade det för roll för farbror Gibrael och hans familj? De hade nog med att leva i nuet, framtiden visste de inget om. Men händelser och vändningar i den unge Gibraels liv har ändå utstakat hans ungefärliga ålder.
Åtskilliga är de gånger vi barn och syskonbarn suttit runt omkring farbror och lyssnat på hans målande och mörka berättelser från barndomen. De svartaste minnena har Gibrael från händelser som inträffade då han var ungefär 12-13 år. Åren, som i folkmun kommit att heta ”Svärdets år”, inträffade mellan 1914 och 1916, då en massaker, ett folkmord, på assyrier/syrianer och armenier pågick utan någon uppmärksamhet från omvärlden.
Ända inpå Farbror Gibraels sista dagar berättade han för oss barn, syskonbarn och barnbarn klart och detaljerat om det han hade sett, hört och upplevt under ”Svärdets år”. Han berättade bland annat om hur han som 12-åring hörde skottlossning inne i Midyats gator. Skotten tycktes komma från alla håll. Då han inte lyckades hitta sin familj tog han sig på egen hand till en närliggande gård – familjen Adokas gård. Där såg han hur liken staplades på hög. Han lyckades undkomma fienden genom att gömma sig under liken.
– Jag hoppades att de skulle tro att jag var död, mina kläder dränktes i blod från liken som skyddade mig likt ett täcke mot himlen tills mörkret föll, berättade farbror Gibrael.
Då natten inföll och skottlossningen hördes nu på avstånd smög han sig bort mot utkanten av staden och flydde från Midyat till fots. Det tog honom två-tre timmars vandring att nå den högt belägna byn Iwardo dit många kristna assyrier/syrianer tagit sin tillflykt. Här återförenades han med sina föräldrar och syskon som också lyckligtvis klarat sig med livet i behåll. Men många tusen är de familjer, släktingar och grannar som mist familjemedlemmar, nära vänner och anhöriga under Svärdets år. Upp emot en halv miljon assyrier/syrianer och en miljon armenier beräknas ha fått sätta livet till under det som betecknas som historiens första etniska folkmord.
Gibrael växte upp, trots sina hemska barndomsupplevelser, under lyckliga omständigheter. Familjen Baresso hade lång tradition av att fostra duktiga hantverkare i vävning och stenhuggning. Också farbror Gibrael gick i hans fars och farfars fotspår. Gibraels far var en intellektuell man som trots många års förtryck mot kristna behöll en stark tro på det kristna ordet. Också Gibrael var hängiven sin tro. Därför blev de engagerade i de engelsktalande missionärernas verksamhet i Midyat mot slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Av missionären Miss Franga i den protestantiska församlingen lärde Gibrael sig läsa och skriva något som få i hans generation behärskade. Därför blev han mångas ögon och fick läsa bibeln för dem.
Så småningom bildade han familj med sin fru Zio och fick fem barn. Under arbetskraftinvandringen i början av 60-talet utvandrade några av barnen till Västtyskland och i mitten av sjuttiotalet flyttade ett av barnen till Sverige. Gibrael och hans fru kom till Sverige 1978. För omkring 20 år sedan miste han synen och det han sörjde mest var att han inte längre kunde läsa bibeln. Men orden och psalmerna kunde han utantill och in i det sista spred han Guds ord genom sin sång. Den 20 augusti 2004 somnade han lugnt och fint in i ett evigt liv i himlen. Farväl och tack för att du förgyllde din omgivning med den goda handlingen och det goda ordet.