I går demonstrerade omkring 250 assyrier, armenier och pontiska greker tillsammans med politiker på Mynttorget till minnet av och för ett erkännande av folkmordet i Turkiet.

”Jag är assyrier men född i Sverige så varför står jag här, varför står mitt folk här tillsammans med andra och hedrar det förgångna, händelser som skett i det förflutna? Varför inte låta det gamla vara?” sa Rachel Hadodo, ordförande för Assyriska riksförbundet, i sitt tal.

Hon menar att ett folk inte är ett folk utan sin historia som är nyckeln till framtiden, och att varje folkgrupp har rätt till sin historia. Hon sa även att ett folkmord lämnar djupa spår hos generationer som påminns om grymheterna eftersom kristna minoriteter än i dag mördas.

Ilona De Basso som går på gymnasiet är ett exempel på att Seyfo, det assyriska folkmordet, påverkar den yngre generationen.

– Min gammelfarfar var med i Seyfo som 6-åring och han berättade alltid om det. Jag har åkt till Hallah i Tur Abdin flera gånger och stått på de platser där folk mördades eller sett skotthålen i väggarna, och då blev min gammelfarfars berättelser så äkta för mig.

Hon vill ha sin historia erkänd. Något som bland annat Hans Linde (v) arbetar för.

– För mig handlar det om trovärdighet för Sverige. Om vi förnekar folkmordet hur ska Sverige då resa ut till andra delar av världen och peka finger? säger han.

Han menar att Sverige igen måste erkänna folkmordet som det gjorde år 2000. Men då hade majoriteten i utrikesutskottet valt att ta tillbaka erkännandet. Tillfället ges nu åter den 11 juni då riksdagen ska debattera och besluta om frågan på nytt. Linde gav folkmassan löftet om att vänsterpartiet kommer att rösta för ett svenskt erkännande.

Även om man får ett erkännande menar Hadodo att det inte får ett slut på förföljelser och mord på assyrier i dag.

”Jag vill påstå, att folkmordet, inte är slut ännu. En systematisk utresning av assyrierna i Irak, pågår fortfarande. Den tystnad som omger dessa dåd från bland annat svenska regeringen, FN och EU är skrämmande”, sa hon i sitt tal.

Michalis Papadopoulos, vice ordförande för den största pontiska föreningen i Skandinavien, Evxinos Pontos Stockholm, menar att alla kristna grupper som har utsatts för folkmordet måste stå enade och samarbeta för att komma någonstans.

– Om man ska vara realistisk så kanske jag inte får uppleva ett erkännande, men jag hoppas det, säger han.

För varje år som går utan ett erkännande växer sorgen i armeniern Nobar Khatchadourians hjärta. Han kan inte förstå varför Sverige erkänner förintelsen och inte folkmordet på kristna i Turkiet.

– Det gör ont. Man kommer hit för att sörja den stora förlusten. Man sörjer morden på alla barn och vuxna som än i dag inte får någon rättvisa, säger han.

På demonstrationen fanns också representanter från Armeniska riksförbundet, Forum för Levande Historia, folkpartiet, miljöpartiet, kristdemokraterna och socialdemokraterna.