I Indien finns flera miljoner människor som är medlemmar i den Syrisk ortodoxa kyrkan. Madlin Tasel Hemme har åkt på en missionsresa till indiska Kerela med Ungdomsinitiativet, som är Syrisk ortodoxa kyrkans ungdomsförbund i Sverige. I sin första spännande reserapport får vi följa Madlins arbete i det tropiska Kerela.

Kerela har, jämfört med övriga Indien, hög läskunnighet och bättre levnadsstandard och kvinnorna har högre ställning. Ändå finns det många fattiga här, men även många rika. Då kan man inte låta bli att undra hur det ser ut i resten av Indien där det ca 1.2 miljarder människor lever, varav 3 % är kristna. Resten är hinduer och muslimer. Indierna har inte ett enhetligt språk, de har upp till 18 stycken officiella språk. I Kerela pratar man Maljalim. I norra Indien pratar de hindu. Det betyder att när indierna reser mellan staterna så kan de inte göra sig förstådda annat än på engelska, och det är verkligen inte alla som kan prata engelska. I Kerela har en stor del av Indiens kristna befolkning samlats. Trots att det finns många i
Kerela som hjälper fattiga människor så är den vanligaste responsen att rika inte hjälper fattiga. Kerela har tropiskt klimat med sommar året runt, förutom 2-3 månaders monsunregn, vilket är väldigt tursamt för de fattiga. Under monsunmånaderna behöver de i alla fall inte frysa ihjäl och de behöver inte så mycket kläder då heller.

Till Kerela kom de första kristna assyrierna från Urfa i Turabdin. Men redan år 600 före Kr bedrev assyrierna handel med Kerela, så det är en välkänd handelsplats för kryddor, silke med mera. År 325 skickade ST: Afrem 72 kristna assyriska familjer från Urfa till Kerela, han sade till dem; ”Detta vill jag att ni tänker på. Ni är kristna och de är avgudadyrkare. Ni ska åka dit och sprida Guds heliga ord, kristna och döpa dem i Jesus Kristus namn. Men ni får inte gifta er med dem eftersom ni bara är några få och indierna många, annars kommer ni att snart att försvinna som folk.” Och ända till denna dag har vårt folk hållit vid S:t Afrems bud och gifter sig bara med sitt eget folk. Gud var med vårt folk och de vann över många till Kristus.

Vårt folk ökade i antal och ända fram till 1600-talet talade vårt folk syriska. Men sedan kom katolikerna till Indien och Kerela, de tvingade hundratusentals av vårt folk att konvertera till katolicismen och de förbjöd vårt folk att tala sitt eget språk. De som ändå talade hotades med att få tungan avskuren. På grund av tvång och rädsla talas numera inte syriska bland vårt folk. Språket lever endast kvar i en liten omfattning i kyrkan, och nu lär man ut skriftspråket, kthobonoyo, till präster och diakoner. Man vill tillbaka till sitt ursprung. Det är underbart att närvara i en syrisk ortodox gudstjänst i Kerela. Hela liturgin och prästernas kläder och kyrkans smyckning är densamma som vår. Vissa av psalmerna ar på syriska och de flesta andra är på Maljalim. Här ser man verkligen vårt gemensamma ursprung. Numera har vår kyrka här i Indien flera miljoner medlemmar.

Det som berör mig väldigt starkt är att människorna här är väldigt religiösa. De har en sådan stark tro och förtröstan på Gud. Han finns med dem i hela deras liv och vardag. Redan i ung ålder får alla barn lära sig de kristna grunderna och värderingarna i söndagsskolan. Sedan fortsätter alla barn att klättra i kunskap, varje år får de gå en högre klass ända till tionde klass. Sedan kan de själva bli lärare och lära ut till yngre barn. Överallt i affärer, i folks hem och ute på stan kan man se bilder och figurer på Jesus och Maria. Och antalet kyrkor kan du inte räkna. Folk är väldigt ödmjuka och snälla.

Jag hjälper till i en organisation som heter S:t Hatunes Foundation som har till syfte att hjälpa fattiga människor, den som har startat denna stiftelse är en rik kristen assyrisk affärsman bosatt i Kerela. Hans förfäder kom en gång från Urfa i Turabdin. Han avsätter själv 15-20 % av all sin affärsvinst till stiftelsen, resten samlas från assyrier/syrianer från olika delar av världen. Jag har hunnit med en hel del redan. Jag hade en del pengar med mig från familjen, släktingar, vänner, grannar och olika organisationer såsom S:t Jakobs kyrkokör i Södertälje, Ungdomsinitiativet i Syrisk Ortodoxa kyrkan, Kvinnokommittén för fattiga i Hovsjö och Kvinnokommittén för fattiga Maryam och Martha i Södertälje. Dessa pengar har räckt till många bra saker. De har räckt till bland annat 6 brunnar, mat utdelningar, medicin, läkarvård, inköp av en ko till en fattig familj och finansiell hjälp till fattiga. Inköp av 3 broderimaskiner och möbler till ST: Gabriels och ST: Malkes Free Training Institute.

Vi har anordnat flera matutdelningar till fattiga familjer. Vid varje matutdelning har en ansvarig kommitté samlat namnen på de 100 fattigaste familjerna i ett aktuellt område. Familjen får komma och hämta sin säck med ris, mjöl, olja och annat, detta räcker för att försörja varje familj i en månad. Det är underbart att kunna hjälpa så många fattiga med så små medel. De är verkligen fattiga, de har inte ens råd med skor. Att se deras glädje när vi lämnar över matsäcken är obeskrivligt. Sedan har jag varit runt och hälsat på familjer som behöver hjälp med ett boende. Dessa familjer bor oftast i väldigt odrägliga förhållanden. De bor i fallfärdiga ”hus” gjorda av bambukvistar och lite trä. Så fort monsunregnet kommer faller allt sönder. Mat och toalettbestyr görs utanför. Det är omänskligt att behöva leva på det här sättet.

Efter att ha undersökt familjens situation tar vi ett beslut om att de eventuellt ska få ett nytt hus. Endast i år har denna stiftelse byggt 500 hus. Jag har även besökt familjer som har fått nya hus, visserligen är det väldigt enkla hus, egentligen endast fyra väggar och ett tak, men ändå någonstans som de kan kalla sitt eget och som de kan bygga en framtid på. Människorna som har fått ett hus är så otroligt tacksamma och glada, man kan se deras stolthet, de vill så gärna visa oss huset. De har fått en ny människovärdighet.
En annan sak som stiftelsen hjälper de fattiga med är rent dricksvatten, vilket är ju en förutsättning för liv och hälsa.

Jag har varit med och tagit det första spadtaget för två brunnar. Det är fantastiskt att se dessa familjers glädje när vi har hjälpt dem med hus, brunnar osv. De är så otroligt tacksamma. Vissa av brunnarna räcker till 5-6 familjer, vissa till endast en familj, och vissa till många flera. Jag har också hjälpt till med att ordna fri medicin och läkarvård till 200 människor. Vi hämtar dit läkare och medicin, och erbjuder de fattiga fri läkarundersökning och sedan ger vi dem gratis medicin vid behov. Dessa fattiga som inte ens har pengar till mat kan knappast ha råd med medicin så detta är väldigt populärt. 200 människor stod och väntade flera timmar på oss. Jag hjälpte till med att ta blodsockernivån på folk.

Vi har också startat två skolor som erbjuder gratis yrkesutbildning till kvinnor och män. Varje skola har en klass på morgonen med 23 elever och en till klass på kvällen med lika många elever. Tjejerna lär sig sömnad och broderi och killarna får utbilda sig till elektriker. Efter avslutad utbildning får de ett certifikat som är godkänt av staten och de kan bli självförsörjande. Vi har fått okej för att öppna 5 nya skolor. Denna långsiktiga hjälp är mycket viktig eftersom oavsett hur mycket mat vi ger dem så kommer det att ta slut en dag. Det är mycket viktigt att ge dem en chans att kunna försörja sig själva. En annan sak som jag har hjälpt till med här är finansiell hjälp till föräldralösa, änkor, studenter nunnor och andra fattiga.

Det blev en lång rapport, men det här är lite om vad jag gör här. Jag fick en ganska dålig start på min resa. Mitt bagage var borta i fem dagar, jag hade bara de kläder jag kom med och inget annat. Jag blev också förkyld på en gång på grund av klimatväxlingen. Men nu mår jag bra och allt går bra.