Den kände turkiske författaren Ragip Zarakolu fick ett pris av Assyrien Kulturcenter i Botkyrka i år medan han satt fängslad för sina åsikter. Nu har hans tackbrev till assyrierna översatts till svenska och publiceras här i sin helhet.

Tackbrevet från Ragip Zarakolu

Till ärade medlemmar av det syrianska/assyriska/kaldeiska/nestorianska samhället

Ärade ordföranden

En av de gladaste nyheterna som nådde mig innan jag släpptes helt oväntat medan jag befann mig i fångenskap utan rättegång i Kandira isoleringsfängelset, var att jag hade tilldelats det assyriska kulturpriset utav Assyrien Kulturcenter i Botkyrka.

Jag gladdes än mer av att priset togs emot av forskaren, författaren och min kampkamrat i kampen som fördes mot den 12 september fascismen 1980 och min vän Feyyaz Kerimo genom en anspråkslös ceremoni samt att detta pris har före mig gått till kommunordföranden i Diyarbakir-SUR Abdullah Demirbas, som modigt värnar om det mångkulturella arvet.

Förutom utdelningen av kulturpriset har också det aktiva stödet som Assyrien Kulturcenter visat för de förda kampanjerna, påskyndat min frigivning än mer. Vid sidan om frigivning uppmärksammades även laglösheten som upplevs i landet.

Det är inte möjligt att inte hålla med följande uttalande från talespersonen för Assyrien Kulturcenter George Baryawno: ”Det är en stor skam, det som nu händer i Turkiet som är ett kandidatland till EU och där man hävdar att framgångar har skett i utvecklingen av demokratin”.

Det är inte heller möjligt att jag inte skulle hålla med följande varning och utvärdering av min kampvän i kampen mot fascismen Feyyaz Kerimo:

”Vi genomgår en process i Turkiet där det upplevs en oroväckande utveckling ur perspektivet för mänskliga rättigheter och demokratin… Hundratals kommunalanställda, folkvalda kommunordföranden, politiker, intellektuella, författare, journalister, studenter och socialister fängslas utan att de får veta vad de anklagas för och hålls i fängelserna i åratal som ’kidnappade’… Under de senaste åren drivs Turkiet mot en ’domedag’. Det görs allt som krävs för att få till stånd en turkisk-kurdisk strid. Att bränna människor som i Sivas, räknas inte som ett brott!

Det är uppenbart att det existerar ett ”konstigt” system som inte förmår se ’Den djupa staten’ som ligger bakom mordet av käre Hrant. Således anser jag att i en tid då man varje dag sätter igång allehanda provokationer för att så fientlighet mellan olika folkgrupper är det rätt att betona broderskapet mellan folkgrupperna och kämpa för det. Medan vi vill påpeka rasismen som dyker upp i vår vardag i olika former och under olika maskeringar, vill vi också genom assyriska kulturpriset uppmärksamma de broderliga banden mellan olika folkgrupper. Vi vill betona att det viktigaste är att vara en ”människa” oavsett religion, språk och etnisk tillhörighet.”

Det är just detta som är den grund som måste försvaras ända till slutet och aldrig överges!

Under fängelsetiden utgavs ”Tyska Dokumenten”, som vi har arbetat med i sex år. Glädjen av detta kändes som om jag ägde hela världen. Min största oro var att detta arbete skulle hamna i sopkorgen. Medan jag i fängelset undersökte exemplet som fortfarande luktade färskt bläck, upplevde jag oron att förbannelsen av 1915 på nytt tar Mesopotamien och Mellanöstern i sitt virvelgrepp. Dokumenten påminde ännu en gång om att det inte bara var armenierna som utpekades som förrädare utan att målet var alla icke muslimer. Jag kände än en gång att det som upplevdes var ett nihilistiskt tillvägagångssätt i stil med ”det som inte gagnar mig ska inte heller gagna någon annan” och att hela området hade förvandlats till ett dödsfält. Och jag begrep än en gång att förbannelsen i det här landet endast kan hävas genom grundandet av den sanna freden, den sanna rättvisan, den sanna jämställdheten och broderskapet.

Innehållet av en av rapporterna tilldrog sig min uppmärksamhet då jag märkte en bedömning som om den återspeglar stämningen i Mellanöstern och Turkiet idag: ”Förtroendet mellan muslimer och kristna är nästan helt förstört.” Detta kan ni betänka utifrån den överhängande faran som idag kan uppstå på grund av bristande förtroende mellan turkar, kurder, aleviter, sunniter, shiiter osv. Men mest är det Mellanösterns kristna, som är österns ursprungsbefolkning, som får betala ett högre pris. Alltså går dödandets benägenhet 100 år tillbaka i tiden i Turkiet. Och tyvärr upprepas rädslan och känslan av dessa ”vi utrotas, vi missar vår suveränitet” vid varje politisk kris och förorsakar en tillbakagång till extrema politiska strömmar.

Men även detta bör ha ett slut!

Med en oändlig kärlek, vördnad och hälsningar till det assyriska folket…

Ragip Zarakolu, Haki (Heybeliada), 21 september 2012

Källa: www.suryaniler.com

Svensk översättning: Fehmi Barkarmo