Mikael Persbrandt är en av Sveriges största skådespelare, Unicef ambassadör och nybliven far, men mest känd är han kanske för sina insatser i Beckfilmerna, där han spelar den unge och lite trotsige polisen Gunvald Larsson. Genom vännen, tillika Assyriska FF:s ordförande, Sargon De basso kom han i kontakt med Assyriska. Det var därför han i våras överlämnade matchbollen under premiärmatchen mot IFK Norrköping, en match som Assyriska vann med 2-0.

– Jag blev tillfrågad av Sargon att överlämna bollen, och jag gjorde det gärna för Assyriska FF. Jag känner mig hedrad och det var roligt, men jag är van att stå på scen så det var inte speciellt i den benämningen. Det var en bra match och jag lyckades tippa rätt, dessutom var det en härlig stämning på läktaren, precis som det ska vara vid en hemmapremiär.

Med sitt ursprung i Stockholmförorten Jakobsberg och med yrken som taxiförare och diskare bakom sig förklarar Persbrandt att han känner en stark kärlek till folkgrupper och individer som kämpar underifrån.

– Jag känner att Assyriskas kamp i Superettan tilltalade mig. Jag har ingen förklaring till detta, men det kan bero på min uppväxtmiljö och hur jag har blivit formad på grund av den.

Detta uttryckte Persbrandt också då han sommarpratade i Sveriges radio sommaren 2006, han omnämnde där det assyriska folkets situation ”som helt klart kämpar underifrån”. Under programmet spelade han låten ”Beth-Nahrin Atrewa” och förklarade dess innerbörd.

– Det betyder landet mellan floderna, det är då Eufrat och Tigris. Det är området som en gång tillhörde det assyriska riket, innan dess fall 612 f. Kr. Bethnahrin är namnet på det som assyrier betraktar som sitt hemland, även om dom nu är statslösa. Låten är en riktig klassiker och symboliserar det assyriska folkets ständiga längtan efter frihet.

För hujada.com berättar Persbrandt att det intresserar honom att ett lag uppbyggt av första och andra generationens invandrare har kunnat bilda ett fotbollslag som tagit sig upp till Allsvenskan.

– Jag är måttligt fotbollsintresserad, men jag har följt lagets väg upp till Allsvenskan. Jag är ingen fanatisk ”fotbolls-lover”, det känns dock mycket roligt och stimulerande att de lyckades ta sig upp i högsta serien.

Persbrandt har själv spelat fotboll i Jakobsberg under ungdomsåren. Han beskriver sig själv som fotbollsspelare som ”en hård, men rättvis mittback” och skämtar om att tjejer och mopeder kom ivägen för en fortsatt fotbollskarriär.

Då Hujådå ringer upp Persbrandt har han precis landat med flyget i Stockholm och han ber oss att återkomma. När vi ringer tillbaka sitter han i bilen och man hör ett litet barn och en kvinnoröst i bakgrunden. Man får intrycket av att han är mycket upptagen, vilket han sedan också bekräftar.

– Jag ska börja spela in en ny film av Jan Troell om några veckor, samtidigt som jag regelbundet spelar teater och jag är dessutom pappaledig, så det är fullt upp.

Trots detta verkar Persbrandt mycket avslappnad och skrattar lite lätt åt vissa av mina frågor, till exempel när jag frågar om skillnaden mellan Assyriska FF och andra fotbollslag.
– Den assyriska fotbollskulturen skiljer sig inte från någon annan, fotbollsälskare är väl likadana jorden över och det är det som sammanlänkar dom.

Att vännen Sargon, som också är tilltänkt gudfar åt Persbrandts son, kommer att klara av rollen som ny ordförande råder det ingen tvekan om.

– Sargon kommer att klara sig lysande. Som alla begåvade, unga människor är han villig att jobba 100 timmar i veckan! Jag hoppas att de ska lyckas bygga upp en struktur och en inställning som gör att de kommer att ta sig upp igen. Det blir nog lite som Davids kamp mot jätten Goliat. Det är spännande och Assyriska FF behöver all hjälp de kan få.

Lagets supportrar kommer nog att träffa på Persbrandt flera gånger på Södertälje fotbollsarena under den kommande säsongen då han, i mån av tid, följer med Sargon för att titta på fotboll. Han säger också att han gärna hjälper Assyriska FF i framtiden om han skulle få en förfrågan.