Vice ordförande för Assyriska studenter i Stockholm skickade en text om rasism till Bahro.nu. Eftersom han tyckte att budskapet var långt viktigare än hans assyriska bakgrund, föreslog han Bahro att stryka hans titel om de fann den ”missgynnande”, vilket de också gjorde. Ekonomiedoktor Ramsin Yakob undrar hur Bahros redaktion definierar diskriminering mot sitt eget folk?

Somliga anser att utan en tydlig definition är det svårt att förmedla en åsikt. Speciellt om man inte vill att åsikten ska avvisas som betydelselös. Enligt somliga kan man alltså inte fördöma diskriminering eller rasism ifall man saknar en tydlig definition av vad man menar med diskriminering eller rasism. För sådana somliga är svaret kring vilken semantisk tonvikt man lägger i de valda orden viktigare än själva sakfrågan.

En enkel lösning för att hitta en användbar definition är att vända sig till lexikon eller encyklopedier. Men vilken definition ska man egentligen välja att titta närmare på? Antagonism? Motsättningsförhållande? Motstånd? Fiendskap? Fientlighet? Fanatism? Chauvinism? Jingoism? Diskriminering? Urskiljning? Fördom? Intolerans? Ogynnsamhet? Xenofobi? Semantiken såsom många andra läror, när allt kommer till, är även den underkuvad ekvifinalitet och multifinalitet¹.Kanske ligger lösningen i att låta kontexten styra valet av definition? Kan kontexten ge utslag för en definition? Naturligtvis kan den det². Men då måste man välja att titta bort från etablerade definitioner och fokusera helt och hållet på kontexten. Annars är det inte möjligt att nyansera etablerade begrepp. För syftet att nyansera, är etablerade definitioner snarare ett hinder. Hinder som skymmer vår förmåga att känna igen diskriminering och rasism när vi utsätts för den.

Ta till exempel ordet ”ursäkta”. Hur många av oss skulle associera detta ord med diskriminering eller rasism? Inte många förmodar jag. Men i en diskriminerande kontext kan ”ursäkten” bli en försvarsmekanisms som tillåter en individ att undvika utsatthet. Speciellt när individen distanserar sig från rådande normer. Detta är något som jag är övertygad om att de flesta med utländsk påbrå fått uppleva någon gång i sitt liv.

Vad jag syftar på är situationer då man tvingas in i en roll som man är obekväm med. Att man förväntas vara eller agera som andra (t.ex. svenskar, turkar) när man egentligen har en uppfattning som skiljer sig från rådande normer. Sådana normer kan vara kulturella, sociala, religiösa, etniska, eller politiska. I sådana miljöer förväntas främlingen ursäkta sitt uppförande eller till och med delar av sin identitet.

Om till exempel en författare känner sig manad att avsäga sig delar av sin identitet inför en redaktör för att få sin artikel publicerad, är då detta ett uttryck för diskriminering och rasism? Ja, skulle de flesta av oss antagligen tycka. Men hur skulle vi tolka det ifall författaren självmant gav mandat åt en redaktör att utelämna författarens assyriska identitet? Är detta fortfarande ett uttryck för diskriminering och rasism? Eller finns det en ursäktande faktor i den valmöjlighet som författaren gett redaktören. Att författaren ”får skylla sig själv…”?

Frågan aktualiserades nyligen i en e-post konversation mellan mig och redaktionen på Bahro. Frågan som jag ställde till redaktionen på Bahro var ifall de ansåg att de kunde behålla sin legitimitet i att publicera artiklar mot diskriminering och rasism, när de själva bidrar till att skapa en diskriminerande miljö? En miljö där till exempel en författare måste göra avkall på delar av sin identitet för att få en artikel mot diskriminering och rasism publicerad.

Redaktionen på Bahro anser att ifall författaren tillgett redaktionen rätten att göra detta val, då har man inte gjort sig skyldiga till diskriminering eller rasism. För att stödja sin åsikt söker redaktionen på Bahro stöd i författarens brev till redaktionen:

”Hoppas verkligen ni också tycker detta är av vikt och publicerar artikeln så folk får höra vad som händer! Känn er fria att lägga till dubbelbenämning eller ändra som ni vill så det inte uppstår någon konflikt eller att ta bort min undertitel om ni tycker att det inte gynnar er eller så! Jag tycker det är viktigare att vårt folk får veta vad som pågår än namnkonflikten i detta fall! Så ändra namnet som ni vill! 🙂 ”

Redaktionen på Bahro menar vidare i sitt svar till mig att det är jag som är rasist, att jag har förnärmat deras redaktion och att det är jag som borde be om ursäkt.

Men det är just i detta agerande som redaktionen på Bahro styrker min ”undermåligt underbyggda” åsikt om diskriminering och rasism. Denna åsikt som saknar en definition. Vad redaktionen på Bahro vägrar inse är att en miljö där individen måste göra avkall på sin identitet ÄR en diskriminerande och rasistisk miljö. Detta är alltså den ursäkt som författaren måste presentera för redaktionen på Bahro för att få sin artikel publicerad. Allt i enlighet med gällande normer.

Men hur kan målet att sprida kunskap mot diskriminering och intolerans vara rättfärdigat när författaren måste göra avkall på delar av sin identitet? Föder man inte då exakt det system som man strider mot? Hur kan det inte vara rasistiskt när redaktionen på Bahro först anammar de rådande medlen innan syftet kan tillåtas uppnås? Dessa medel är förnekandet och utelämnandet av allt som förknippas med folkgruppen assyrier. Jag ber er att läsa citatet ovan igen och fundera på den verkliga innebörden i författarens brev. I vilken kontext befinner han sig tror ni, när han yttrar sina ord?

Här hade redaktionen på Bahro en möjlighet att brygga en del av den rådande klyftan mellan assyrier och araméer. Här hade reaktionen på Bahro en möjlighet att visa att sakfrågan är större än vårt folks namnfråga. Möjligheten ligger i de val som kunde ha gjorts. Men tyvärr valde man att följa den rådande normen inom den araméiska rörelsen.

”Vi på Bahro vet att medförfattaren är läkarstuderande och valde därför att ge honom den titeln. Sedan måste jag bifoga brevet som [författaren] skickade till redaktionen. Där säger han uttryckligen att vi själva får välja titel.” (Red. anm. Textförfattarens egna understrykningar)

Den rådande normen är alltså att avkontextualisera författarens assyriska identitet. Som om budskapets signifikans och relevans vore direkt knutet till dennes assyriska identitet. Redaktionen på Bahro vägrar alltså acceptera att rasism är ett universellt problem. Ett problem som berör oss alla. Sedan spelar det ingen roll om man kallar sig för assyrier eller araméer.

På denna grund anser jag att Bahros budskap mot diskriminering och rasism befläckas av deras val och agerande. Deras val att utelämna författarens assyriska identitet. För detta bär författaren själv ett mindre ansvar, medan Bahros redaktion bär den stora skuldbördan. Redaktionen på Bahro undrade vad jag baserade mina antaganden, påhopp, fördömande och påståenden på? Jag hoppas ni har fått svar på er fråga. Och nej, jag tänker inte be om ursäkt.

Redaktionen på Bahro måste vidare inse att det inte alltid finns en överensstämmelse mellan deras uttalade teorier (espoused theory) och de teorier som ledsagar deras handlingar (theory-in-use). Man kan diskriminera i tanke och man kan diskriminera genom handling. Man behöver dock inte göra både sakerna samtidigt för att diskriminera. Jag ser fortfarande fram emot att få svar på min initiala fråga om Bahros förhållningssätt och resonemang kring diskriminering och rasism.

Jag undrar om det är en uttalad teori eller ledsagande teori som redaktionen på Bahro ger uttryck för när de förnekar författarens assyriska identitet? Vilken uttalad eller ledsagande teori är normbildande inom den araméiska rörelsen? Vilka grundläggande antaganden styr ert handlande? Men kanske viktigast av allt; Hur definierar man den form av rasism som diskriminerar mot sitt eget folk? Det är detta som utgör den väsentliga frågan, frågan som förtjänar ett svar. Jag tror inte att denna form av diskriminering och rasism har en definition än. Har ni några förslag…?

Till våra ungdomar vill jag säga att det är i diskriminerande kontexter som vi måste hålla våra huvuden som högst. Det är i sådana kontexter som vi är sanna representanter för vårt folk. Var säkra, orubbliga och stolta över er assyriska identitet.

Med detta sagt vill jag understryka att jag varken på något sätt vill dra in den aktuella delförfattaren av artikeln i exemplet ovan i en polemik som han inte har initierat eller använda hans namn i syfte att åsamka men på hans person.

—-  fotnoter ————————————————————————————–

1 Ekvifinalitet: När många olika medel kan användas för att uppnå samma ändamål. Multifinalitet: När ett och samma medel kan användas för att uppnå olika ändamål.

2 Inom forskning kallas detta förfarandesätt för ”induktion” – att härleda det allmänna ur det enskilda.

Ramsin Yakob
Ekonomiedoktor och assyrier