Vad många befarat under säsongen besannades i söndags. Assyriska FF lyckades inte besegra Bunkeflo IF och får nu ställa in sig på att spela i Division 1. Vad misslyckandet beror på råder det många delade meningar om, men en sak är säker, jag har aldrig varit med om en sjukare säsong än denna. Med de bästa förutsättningarna någonsin inför en säsong lyckades Assyriska med sämsta prestationen någonsin. Hur kunde en allsvensk satsning sluta med degradering? Det är en fråga som alla Assyriskas supportrar grubblar över och desperat försöker att hitta svaret på.

Man kan ta upp många ”om-man-ändå” när man är efterklok, men det kommer inte att ge Assyriska tillbaka platsen i Superettan. Det som ändå har varit mest tydligt de senaste två åren är att laget saknat ledargestalter på plan, någon vinnarskalle av Michael Borgqvist –och/eller Dennis Östlundh-typ. Sådana spelartyper ger hjärta och karaktär till vilket lag som helst, speciellt i svåra stunder. Vi har saknat spelare som vågar smälla på och bita ihop när det verkligen gäller, sådana spelartyper gör skillnaden mellan succé och fiasko. Man kan inte ha en uttalad allsvensk satsning och inte värva spelarmaterial för att klara satsningen.

Jag vill inte gå så långt som att säga att alla våra spelare varit dåliga, men de har definitivt saknat ledaregenskaper. Visst har det funnits kvalité i truppen, men det har varit samma typ av kvalité och det håller inte. Teknik har det funnits i överflöd, men inte kampvilja. När man sedan inte får utdelning på sina chanser, när bollen går stolpe ut, då kommer den svaga karaktären fram. Spelarna tappar tålamodet, missar ännu mer, tappar självförtroendet och blir frustrerade. Resultat? Krampaktigt spel utan glädje.

Den stora omsättningen av spelare har också gjort att klubbkänslan, hjärtat, försvunnit. I ett lag som saknar hjärta spelar varje spelare för sig själv istället för laget. Och resultatet har vi bittert fått bevittna två år i rad. Styrelsen har koncentrerat sig på ekonomin och organisationen och misslyckats med det sportsliga, de har misslyckats med de realistiska värvningarna som går i linje med att laget skulle tillbaka till allsvenskan redan i år. Glädjen försvann och kvar fanns en trupp som inte hade den mentala styrkan att leva upp till kraven.

I ärlighetens namn skall erkännas att årets upplaga av Assyriska inte förtjänade att spela kvar i Superettan, men som trogen supporter struntar man ofta i vad laget förtjänar eller inte. Man vill lagets bästa oavsett. Laget har inte kunnat vinna en enda match på ett bekvämt sätt. Många segrar har känts turliga och en del av dem har faktiskt känts som rena förluster, jag tänker självklart på hemmamatchen mot Qviding.

Det sägs ju att hoppet är det sista som överger en och mitt hopp tog slut redan i halvlek, då Assyriska låg under med 0-1. Jag fick finna mig i den enda realistiska slutsatsen; om ett lag inte lyckats säkra kontraktet på seriens trettio ordinarie omgångar, varför skulle man lyckas i ett kval? Då förlikade jag mig med tanken att spela i Division 1 nästa år. Om ett lag saknar hjärta, vinnarskalle, flyt och bra ledarskap, då saknar även laget det viktigaste som ett lag behöver; självförtroende. Ett lag utan självförtroende kan inte, av egen kraft, vända på matcher. Det måste förlita sig på tur eller motståndarens misstag. Assyriska fick inget av dem med sig i söndags.

Men degraderingen behöver inte betyda endast negativa konsekvenser. Den kan ändå, i längden, vara positiv för Assyriska FF i allmänhet och för den assyriska rörelsen i synnerhet. De två senaste åren har det känts som om laget och rörelsen glidit isär. I takt med att laget blivit mer professionellt har det också förlorat sin själ, vilket inte kan vara en bra utveckling. Lagledningen kände att folket inte riktigt ställde upp för laget och folket, i sin tur, kände att lagledningen avskärmat sig från folket.

Nu måste vi komma ner på jorden igen och söka våra rötter. Visst är vi ledsna, men sorgearbetet får inte ta lång tid. Förberedelserna för nästa säsong måste påbörjas omgående. Från Division 1 måste vi bygga upp nya Assyriska FF, ett ödmjukt Assyriska som är förankrat hos alla och som alla ställer upp för. Tillsammans skall vi arbeta för att göra nya Assyriska till en förebild för glädjen i fotbollen. Arbetet kommer att vara hårt och krävande men det är allas vårt ansvar, det är nu våra insatser behövs som mest. Det här är inte slutet, utan början på en ny era.

TANKAR KRING SÄSONGEN 2006

En av de matcher som jag vill glömma är hemmamatchen mot Degerfors IF, där Assyriska radade up fem-sex rena målchanser, brände två straffar vid ställningen 0-0, för att till slut oförtjänt förlora med 0-3.

Hemma mot Qviding ledde Assyriska med 3-0 i halvtid men tappade initiativet totalt i andra. Qviding tilläts att göra två mål och var bara en målnick, ifrån att kvittera i absolut sista sekunden. En osannolik situation vara nära att kosta Assyriska två poäng. På övertid skulle Hellström rädda en boll från att gå till hörna, när han fastnade i gräset, slet av korsbandet och missade resten av säsongen. Qviding fick slå hörnan och eftersom Assyriska hade utnyttjat alla sina byten, fick Göran Marklund stå målvakt. Hörnan slogs, farlige Mattias Gravem mötte med en perfekt nick och vi alla höll andan….Marklund sprattlade till och räddade bollen på mållinjen.

Matchen mot Mjällby borta vill jag också glömma. Assyriska ledde med 2-0, men Mjällby lyckas på ett osannolikt sätt göra två mål på övertid och rädda oavgjort.

Bortamatchen mot Brommapojkarna är även den ett resultat som spelare och lagledning borde skämmas över.

Glimtar som jag tycker att Assyriska levde upp till sitt varumärke, som en ambassadör för gladfotbollen var i just nämnda hemmamatcher mot Degerfors och Qviding (första halvlek). En annan halvlek som jag minns är den andra i bortamatchen mot IFK Norrköping, där Assyriska i princip visade allsvensk klass. Dessvärre var dessa glimtar för få och för korta för att kunna rädda anseendet och kontraktet.

För många är säsongen slut nu, men för föreningen och styrelsen måste arbetet inför kommande säsong påbörjas redan denna vecka. Det finns många frågor att diskutera som till exempel styrelsens sammansättning, ny tränare, sponsorer, och truppen. En spelarinventering visar ändå att föreningen har en bra stomme i laget under kontrakt. Då både lagets förste målvakt och tre av fyra backar står utan kontrakt får värvningsarbetet, logiskt tänkt, inför nästa år inriktas på defensiva krafter. Så här ser det ut:


SPELARE SOM HAR KONTRAKT

Christian Frealdsson fick kliva fram när Hellström blev skadad. Utan tidigare rutin från Superettan fick han kliva in i hetluften. I ett lag som befinner sig i obalans fick han ingen större hjälp med att freda sitt mål. Han blir nog en bra förste målvakt i Division 1. Kontrakt till och med 2007.

Gabriel Ucar blev skadad alldeles för ofta och blandade därför goda insatser med direkt usla. Jämför hans toppinsats i premiärmatchen mot IFK Norrköping med hans insats i hemmamatchen mot Ljungskile, där han knappt lyckades med någonting. Ucar har ändå visat glimtar av kvalitéer långt över Superettan. Kontrakt till och med 2007.

Erik Sundin blev tvåa i Assyriskas interna poängliga med sex mål och två assist. Men han har också blandat suveräna insatser med rent av dåliga. Har problem med sin bollmottagning och faller alldeles för lätt. Fick sex varningar. Kontrakt till och med 2007.

Charles Sampson har gjort sin bästa säsong hittills i Assyriska. Springer över stora ytor och är orädd. Bör träna på sitt skott som mycket sällan träffar mål. Fick sex varningar. Kontrakt till och med 2009.

Ibrahim Atiku är i sina bästa stunder en fröjd att se, en magiker med många trollkonster i backfickan, men fick i år inte komma till sin rätt. Även han bör träna på sina avslut. Kontrakt till och med 2007.

Andi Toompuu är årets överraskning. Killen är trots sin unga ålder nära full mognad. Han har en stor arbetskapacitet och har trots sina defensiva uppgifter lyckat spotta in tre mål, då ska man komma ihåg att han värvades från en lägre division och var, från början, inte tänkt att ta plats i startelvan. Framtida AFF-kapten? Kontrakt till och med 2008.

Mohammed Gouda pratades det mycket om och värvningsansvariga brände mycket krut och pengar på att få hit honom. Fick vi valuta för pengarna då? På tolv matcher, åtta från start, lyckades han varken göra mål eller spela fram till ett. Istället lyckades han skrapa ihop fyra varningar. Han har visserligen visat att han besitter grym teknik genom sina underbara passningar, grymma nedtagningar och ett tungt skott, som han använder för sällan (fyra skott på tolv matcher). Till Goudas nackdel hör också att han inte är löpvillig och att han drar på sig för många varningar genom sitt vårdslösa närkampsspel. Största affären i Assyriskas historia? Ekonomiskt, ja. Sportsligt, absolut inte. Kontrakt till och med 2008.

Nadir Benchenaa har bra kvalitéer, men väger för lätt i närkamperna. Känns ibland som en champagnespelare, som viker ner sig för snabbt. Lyckades skrapa ihop tre assist. Kontrakt till och med 2007.

Filip Bergman skulle vara ett tillskott i försvaret men missade två tredjedelar av serien pga skador. Bör vara given nästa år. Kontrakt till och med 2007.

Mahmoud Hejazi utskälld och utbuad anfallare som ändå gjorde fyra mål på sina femton matcher för Assyriska. Faller för lätt och går inte in helhjärtat i närkamper. Allt för ofta ovän med bollen. Blev utlånad till Finland, men har två år kvar på kontraktet. Kontrakt till och med 2007.

Göran Marklund är den spelare som har, i mitt tycke, överpresterat. Till och med en blind kan se att Marklund håller högre klass än Superettan. I ett lagbygge som gått knackigt levererade Marklund vad han lovat. Vid presskonferensen när hans namn offentliggjordes lovade han tio mål om han fick gå skadefri. Hans facit blev just tio mål och en assist. Kontrakt till och med 2007.

Andreas Haddad känner de flesta av oss till. Gjorde comeback i bortamatchen mot IFK Norrköping. Kom in i andra halvlek och var nära att, på egen hand, vända matchen. Blev tyvärr skadad i matchen efter och kom inte tillbaka på resten av säsongen. Kontrakt till och med 2008.

Leo Berg – För lite speltid för att kunna bedömas rättvist. Kontrakt till och med 2007.

Elias Merkes – För lite speltid för att kunna bedömas rättvist. Kontrakt till och med 2007.


SPELARE SOM SAKNAR KONTRAKT

Erland Hellström har växt för varje år i Assyriska och tog logiskt över kaptensbindeln i år. Blev skadad i omgång 18 och kom aldrig tillbaka. Med honom på plan hade vi klarat kontraktet.

David Durmaz har haft oturen av att vara inblandad i många baklängesmål och bör inte vara nöjd med sin egen insats. Ojämn kvalité på sina inlägg.

Pierre Bengtsson är även han en olycksfågel som alltid lyckas vara på fel plats vid fel tillfälle i viktiga matcher. Minns cupfinalen mot Elfsborg, slutsekunderna i kvalet mot Örgryte och söndagens misslyckade rensning som Bunkeflo gjorde sitt mål på.

Zoran Manovic tappade kaptensbindeln och blev sämre, ändå tycker jag att gamlingen avslutar på ett övertygande sätt. Zoran i sina bästa stunder kan ingen rubba.

Mattias Bülün kan man inte ha för många krav på. Han kom från en lägre division och fick hoppa in lite överallt. Började som defensiv mittfältare, och fortsatte som både vänster- och högerback. Någon gång fick han spela ytter och i sista kvalmatchen vikarierade han som målvakt (!) de sista femtio sekunderna. Tydligt är att han vägde för lätt i Superettan. Fick sex varningar.

Patrick Amoah, lånet från Djurgården, hade man väntat sig lite mera av. Han kom till Assyriska som en vass avslutare, men lyckades endast med fyra mål på tjugotre matcher (14 från start). Har ett bra driv, men tar alldeles för ofta fel beslut.

Robert Baydar, yrvädret från Schweiz. Han kom, han sågs och han flyttade tillbaka till Schweiz. Svårt att säga något om honom, förutom att han var otroligt snabb på kanten och en bra precision på skottet.

Ivan Isakovic fick inte mycket speltid, vilket är en gåta i sig. Alla vet vad Ivan kan göra i sina bästa stunder. Gjorde sin bästa insats i bortamatchen mot Väsby.

Daniel Hoch räddade sitt betyg genom sina två vinnande mål i bortamatchen mot Degerfors. I övrigt har han inte uppfyllt det högt ställda förväntningarna.

Henrik Moisander (målvakt) – ingen speltid.

Gabriel Rhawi – junior. Gjorde tre inhopp i år och visade att han kan vara en spelare att satsa på i framtiden. Rhawi, som trots sin ringa ålder, visade ett moget spelsinne och var orädd i närkamperna.

Kristoffer Hedlund, junior (målvakt) – ingen speltid.