Ett vilt kämpande Östersund slogs tillbaka med klara 4-2 av ett Assyriska som tydligt visade vilket lag som hade kvalitén att ta klivet upp i eliten och vilket lag som nu i avsaknaden av kvalité slåss för sin överlevnad. Assyriskas forwardpar, Göran Marklund och Andreas Haddad, visade vägen med dom två öppnande målen. Sedan gjorde först Aziz Corr-Nyang ett underbart mål framspelad av Marklund, innan Dennis Östlundh satte spiken i kistan med det fjärde målet.Frågan man ställer sig innan man går på en match där toppen möter botten är om serieledarna är motiverade nog att göra jobbet? Inte för att det borde finnas några problem att motivera sig till denna match, men lite orolig var jag om Assyriskas spelare bara skulle ställa ut skorna och tro att det skulle räcka. Dumt av mig. Med Michael Borgqvist som tränare är nog inte inställningen till match som man ska oroa sig över, utan snarare möjliga spelarrockader (t ex derbyt) som ibland är så obegripliga att jag hellre tar mig an Einsteins relativitetsteori.

När jag såg laguppställningen var det inte några konstigheter egentligen. Nästan alla som jag ville ha på plan var där, förutom då Aziz Corr-Nyang. Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Att ha honom på bänken, i den form han är i just nu, måste verkligen vara någon form av tjänstefel. Inte för att ersättarna är dåliga, det är dom inte. Men att ha honom på bänken betyder, för mig mindre underhållning, och för motståndarnas försvar betydligt färre meter sprungna. Därutöver slipper dom ha två försvarare ständigt jagande denna tornado från Gambia. På vems bekostnad han ska spela låter jag vara osagt, men det blir antingen en yttermittfältare eller en anfallare som får kliva åt sidan. Nu fick Thomas Lekander oturligt nog en känning redan i första halvleken och beredde plats för min nya publikfavorit Corr-Nyang. Dock anser jag inte att det ska till en skada för att denne ska spela.

Matchen i sig såg ut som många matcher tidigare. Ett Assyriska som anfaller och försöker lirka upp ett försvar som försöker hålla laget kompakt och sätta press på Assyriskas spelare. Östersund gjorde det dom kan ganska bra och smällde på friskt när dom fick chansen. Problemet för Östersund var att deras kunnande inte räckte. Dom mötte ett för bra lag helt enkelt. Visst låg dom tätt inpå Assyriska spelarna och försökte att böka till spelet i mitten för att sedan möjligen kontra in någon boll, men det löste Assyriska relativt enkelt. Elias Merkes fick agera ultraoffensiv vänsterback och därigenom blottade Östersunds försvar gång på gång. Det finns inget botemedel mot Assyriskas offensiv när den är som bäst.

Trots stort spelövertag och fler kvalificerade målchanser stod det bara 1-0 i halvtid. Målskytten behöver knappast någon presentation. Kung Göran Marklund, eller varför inte ”Assur” kort och gott, gjorde inget misstag när Dennis Östlundh ”genialt” (det var en snedträff för dom som inte sett matchen) frispelade honom.
Andra halvlek blev en målrik historia där Östersund gjorde sitt yttersta för att komma upp på säkrare mark i tabellen. Efter att Haddad ökat på ledningen för Assyriska gjorde Östersunds Erik Lantto ett av dom svettigaste frisparksmål som setts på denna arena. En projektil som gick rätt upp i krysset men egentligen ville nog bollen borra sig igenom nätet och fortsätta rätt upp mot himlen och troligtvis skulle den väl vara i omloppsbana runt planeten om inte vi levde i en verklig värld. För det var i den världen Lantto vaknade i ca en minut efter den euforiska glädjerus han var i efter sitt drömmål. ”Assur” snodde bollen av Östersunds målvakt och serverade Aziz Corr-Nyang en boll som han enkelt skall nicka in. Men säg mig någonting som denne man gör som är enkelt. Corr-Nyang väljer att istället ta några steg bakåt för att skjuta in bollen i nättaket. Det funkade det med.

Det lilla hopp som Östersund hade släcktes direkt. Att sedan Östlundh gör 4-1 efter ett härligt mönsteranfall är mera en formsak, men inte desto mindre snyggt. Eddie Moussa snurrade först upp sin försvarare och spelade sedan in bollen till den evigt krigande Andi Toompuu som valde att hoppa över bollen för Östlundh som bara kunde raka in bollen. Att sedan Assyriska tillät Östersund reducera ännu en gång får även den mest pessimistiske supportern faktiskt godta. Assyriska var ju bara dryga tio minuter från att avancera till superettan.

När jag såg Östersundspelarna kämpa vidare kunde jag inte annat än berömma deras inställning. Ett par måls underläge med några få minuter kvar, på bortaplan mot serieledarna och där supportrarna sjunger om superettan, kan få ett lag att ge upp men tydligen inte Östersund i alla fall. En eloge till dom och egentligen till alla våra motståndare i år. För nu efter att avancemanget är klart, vet jag vad som varit problemet för många supportrar som följt laget på nära håll. Assyriska har varit serieledare från dag ett och ändå har klagomålen aldrig slutat. Visst är det ett kännetecken för just Assyriska, men i år känner jag att det finns något annat som kan förklara detta. Efter tio år i superettan har vi assyriskasupportrar varit bortskämda med elitfotboll och jämför, rätt eller fel, självfallet Assyriska med eliten. Vi ser misstag från spelare som vi inte är vana vid, eller t ex att spelet inte var bländande i början av säsongen. Det var just en sak vi glömde och det var att vi var i division 1. Jag tycker att vi ska ha det i huvudet när nu säsongen summeras. Assyriska ska ta lärdom av dom misstag vi gjorde individuellt och som lag i denna division och utvärdera om man har råd att göra dom misstagen i superettan och sedan agera därefter. I denna division blir man inte straffad för dom misstag man gör lika obönhörligt som i elitfotbollen.

Allt gnällande har med all säkerhet att göra med ett kollektivt superettan-tänkande vilket nu visade sig korrekt. Det som i praktiken var avgjort blev nu även i teorin befäst. I år hette motståndarna Gröndal, Falu FK och Östersund, klubbar som inte riktigt räckte till för att stoppa Assyriska. Nästa år blir det betydligt mer anrika och storsatsande klubbar som står i vägen. Men laget och organisationen runt laget har jobbat stenhårt för att alla ska dra åt samma håll och gjort ett fantastiskt jobb. Assyriska har ju som nämnt ovan toppat serien hela året. Det är för mig ett betyg bättre än ”job well done”. Med några få justeringar kan även nästa år bli ett glädjens år.

Assyriska är tillbaka.

BETYG:

	Pierre Bengtsson
	Göran Marklund
	Elias Merkes