Gruppen ”Aktion Mor Gabriel” i Tyskland arrangerade en protestdemonstration i Berlin mot Turkiets konfiskeringsförsök av S:t Gabriel-klostret. Enligt Berlin-polisens officiella siffror samlades mer än 19 000 människor. Det är utan tvekan assyriernas största demonstration någonsin i Europa.

Bussar fyllda med unga, gamla, kvinnor och män från Belgien, Holland, Schweiz, Österrike och från flera städer i Tyskland tömdes utanför den ståtliga katedralen, Berliner Dom. På en timme förvandlades katedralens stora parkområde till en samlingsplats för assyrier från hela Europa.

Bara ett stenkast från samlingsplatsen ligger Pergamonmuseet. Inne i museet kan man beskåda den imponerande Babyloniska processionsgatan, byggd av den assyriska kungen Nebukadnessar II (604-562 f. Kr). Lejonen i relieferna vandrar längs processionsgatans blåa och ockrafärgade glaserade murar mot den mäktiga Ishtarporten. De är vittnen från en svunnen storhetstid och har sett många generationer av assyrier komma och gå.

INNE I PERGAMONMUSEET kan man beskåda den Babyloniska processionsgatan och Ishtarporten, som är en av fornhistoriens mest unika efterlämningar från assyriernas storhetstid, samtidigt som man utanför, ett stenkast från museet möts av dagens brutala sanning, där spillrorna som är kvar av det assyriska riket protesterar mot Turkiets konfiskeringsförsök av Mor Gabriel-klostret som har blivit en symbol för de kristna assyrierna sedan det uppfördes i Nådens år 397.

Innan demonstrationståget rörde sig mot sin slutdestination tog den Syrisk-ortodoxa kyrkans ärkebiskop i Tyskland, Julios Hanna Aydin, till orda:

– Jag är oerhört glad av att se så många ungdomar som engagerar sig i Mor Gabriel-frågan. Jag är överväldigad av glädje av att se alla våra organisationer oavsett namn, flaggor och färger. Det är enighetens dag i dag.

Under ledning av biskop Hanna Aydin bad folkmassan en fader vår och efter det började demonstranterna gå mot Brandenburger Tor, triumfbågen som har blivit symbolen för ett fritt, återförenat och demokratiskt Tyskland, där flera demonstrationstal skulle hållas.

Berlins viktigaste aveny, Unter den Linden, spärrades av för demonstrationen. Avenyn som är Berlins kulturella och politiska centrum är tätt besökt av turister. En och annan nyfiken turist gick fram och frågade vad det handlar om.

Demonstrationståget tog sig från Berliner Dom till Pariser Platz vid Brandenburger Tor på en timme. ”Rör inte Mor Gabriel” skanderade folkmassan hela vägen.
Talarlistan bestod av representanter från olika assyriska organisationer, armeniska förbundets representant, tyska evangeliska kyrkans företrädare, andra trosfränder och mänskliga rättighetsaktivister. Även författarna Yelda Özcan och Recep Marasli visade sin solidaritet och höll tal under demonstrationen.

Den röda tråden i talarnas budskap var att Turkiet måste upphöra med att trakassera assyrierna. De flesta talare uppmärksammade det feodala systemet och byvakterna som beväpnas med statliga vapen som i sin tur härjar fritt och terroriserar assyrierna i området. Turkiska staten som satt denna statliga terror i system genom att använda sig av kurdiska klaner och byvakter måste omedelbart upphöra med det om man vill tillhöra den civiliserade världen, betonade de flesta talare.

NÅGRA HUNDRA METER söder om Brandenburger Tor, där 19 000 assyrier stod samlade, ligger Holocaust Mahnmal, ett monument över Förintelsen som täcker hela 19 000 m2 yta mitt i Berlins mest centrala kvarter. Monumentet uppfördes som en oförglömlig symbol för brottet som Nazityskland har begått mot stadens en gång blomstrande judiska församling.

Turkiet däremot gör tvärtom och bemöter sin mörka historia på ett helt annat sätt. Bara några kilometer från demonstrationsplatsen ligger Hardenbergstrasse, gatan där folkmordsarkitekten bakom Seyfo, Talat Pasha, mördades den 15 mars 1921 av en armenisk överlevande från folkmordet. Seyfo-folkmordet iscensattes av ungturkarna under ledning av bland annat Talat Pasha och dagens turkiska regering fortsätter sin politik i samma anda. Med sin aggression och sina trakasserier mot assyrierna och andra kristna i landet visar den turkiska staten att man än idag forstätter i Talat Pashas fotspår.

Trots att man redan har utrotat flera hundra tusen av dem under Seyfo-folkmordet, verkar Turkiet ha svårt att stå ut med att det finns ett par tusen assyrier kvar i Turabdin, assyriernas ursprungsområde, och att de har ett kloster kvar i området. Man vill sudda ut de sista resterna för att fullborda folkmordet som Talat Pasha och ungturkarna påbörjade i första världskrigets skugga. Ett land som inte erkänner sitt brott och ber om ursäkt är alltid benäget att begå samma brott mot mänskligheten. Lär dig av Tyskland, Turkiet! Våga möta din mörka historia och gör upp med den!