Denna artikel baseras främst på undersökande journalisten Erkan Metins avslöjanden och två tv-intervjuer med honom på Assyria TV angående de kidnappade ortodoxa biskoparna Yuhanna Ibrahim och Paul Yazici utanför Aleppo i Syrien.

Bakgrund

Den 22 april 2013 kidnappades biskoparna Yuhanna Ibrahim och Paul Yazici. I samband med kidnappningen mördades chauffören, men en fjärde person, Fuad Eliya, som satt i biskoparnas bil släpptes fri. Sedan dess är biskoparnas öde okänt. Biskop Yuhanna Ibrahim tillhör den syrisk-ortodoxa kyrkan och ansågs vara den starkaste kandidaten att ta över patriarkämbetet för syrisk-ortodoxa kyrkan, efter den nuvarande patriarken. Biskop Paul Yazici hör till den grekisk-ortodoxa kyrkan och är bror till patriarken för samma kyrka. 

Den 22 april åkte biskoparna Paul Yazici och Yuhanna Ibrahim från den turkiska gränsen till Aleppo. I den silverfärgade bilen av modell Kia Sorrento fanns även Fuad Eliya, samt biskop Yuhanna Ibrahims chaufför Fathallah Kabud. Biskop Paul Yazici var på väg hem till Aleppo efter en utlandsresa. För att på ett säkert sätt ta sig tillbaka till Syrien bad han biskop Yuhanna Ibrahim att bli hämtad vid gränsposteringen Bab al-Hawa mot Turkiet. Efter att ha kört 20 kilometer stoppades bilen vid en vägspärr som kontrolleras av Fria Syriska Armén, FSA. Biskoparnas bil passerade vägspärren utan problem. Men efter att ha kört några kilometer från vägspärren stoppades bilen vid 15:45 av åtta tungt beväpnade män. 

Enligt Fuad Eliya som är den enda överlevande från kidnappningen var gärningsmännen inte syrier, utan såg ut att vara personer som kommer från Kaukasus, tjetjener. Deras kläder liknade talibanernas. En av kidnapparna tvingade chauffören ut ur bilen och satte sig själv vid ratten, en annan beväpnad man satte sig i baksätet på bilen, som sedan körde efter kidnapparnas blåa terrängbil. Bilarna ändrade riktning och körde tillbaka mot Bab-El Hawa. Där slutar alla spår efter biskoparna.

Kaoset i Syrien och Turkiets roll i konflikten 

Sedan kriget bröt ut i Syrien har Turkiet spelat en aktiv roll i konflikten. Syriska oppositionens högkvarter finns i Istanbul. Fria Syriska Armén, FSA, styr sina operationer i stort sett från flyktingförläggningarna i Turkiet som ligger längs med den syriska gränsen. Qatar, Saudiarabien och Turkiet har sedan konflikten startat stått på syriska oppositionens sida. Länderna har hjälpt till med logistik och vapen till oppositionen. Men Turkiet har spelat en mycket mer aktiv roll och har successivt ökat vapenleveranserna till oppositionen. Till och med de mest radikala grupper, så som Al-Nusra och många andra grupper som lyder under Al-Qaida, har fått vapen från Turkiet. Kaoset i Syrien har lockat till sig jihadistgrupper från många länder i regionen. Den 900 kilometer långa gränsen mellan Turkiet och Syrien har varit en korridor för jihadistgrupperna, där de har kunnat ta sig in i Syrien. Turkiet har medvetet blundat och hyst dessa jihadister. 

I Syriens inbördeskrig har Ryssland stött regimen. Rysslands stöd har väckt reaktioner hos muslimerna i Kaukasusregionen och dessa har lockats till Jihad i Syrien. Jihadisterna från Kaukasus har två anledningar att bedriva ”heligt krig” i Syrien; att hjälpa sina sunnitiska trosfränder och att hämnas på Ryssland som enligt dessa jihadister har förtryckt dem i Kaukasus. Men dessa jihadistgrupper har sällan deltagit i några strider, utan roar sig med att plundra och mörda oskyldiga. Ofta begår de krigsbrott och brott mot mänskligheten. Denna propagandavideo är bara ett av många exempel på hur brutalt dessa terrorister agerar. Den som tittar på videon ser att dessa terrorister ursprungligen är från ryska Kaukasus. Det ”heliga kriget”, Jihad, har förenat många extremister från Tjetjenien, Dagestan, Azerbaijan, Turkiet, Balkanländerna och många andra muslimska grupper. Dessa har obehindrat kunnat röra sig i Turkiet och längs den syriska gränsen. 

Det har varit allmänt känt att Turkiet hjälpte dessa extremister med vapen och logistik. Men under de senaste månaderna har Turkiet flera gånger tagits på bar gärning. Följande händelser uppmärksammades först av lokala medier som undkom den turkiska statens censur. Annars gör Turkiet allt för att stoppa nyheter av detta slag: 

• En långtradare lastad med pansarbrytande raketer stoppades utanför Adana nära den syriska gränsen. Den var på väg till rebellerna i Syrien men fastande i en poliskontroll.
• Så sent som under de första dagarna av 2014 stoppades ännu en långtradare i Hatay som också var på väg till Syrien. Vid en vägkontroll stoppades långtradaren av polisen som ville söka igenom lasten. Genomsökandet stoppades av turkiska säkerhetstjänsten MIT som eskorterade långtradaren. Enligt Turkiska inrikesministeriet består lasten av kläder, medicin och annan nödhjälp till turkmenerna i Syrien. Men frågan varför en sådan last med ”nödhjälp” eskorteras av turkiska säkerhetsagenter, som är direkt underställda premiärminister Erdogan, förblir obesvarad. Några dagar senare dementerade turkmenska organisationer att dessa har fått någon nödhjälp från Turkiet. Skandalen är ett faktum. 

Efter att ha avslöjats med många liknande händelser är det inget tvivel om att Turkiet skickar vapen till radikala grupper i Syrien. 

Till följd av Turkiets inblandning och dess aktiva stöd till extremister beslutade elva syriska civila oppositionella organisationer att dra Turkiet inför domstolen för mänskliga rättigheter i Europa.           

Kaukasiernas ”heliga krig” i Syrien

Extremistgrupperna som består av många olika etniciteter från Kaukasus bildades redan 2006 under namnet ”Kaukasus Emiratet” i tjetjenska kriget mot Ryssland. Denna kaukasiska mobilisering förekommer nu även i Syrien. Krigarna/terroristerna från Kaukasus utmärker sig med sin brutalitet. Abu Omar tjetjenen som bildade Hattab Brigaden gjorde sig känd på kort tid. Flera mindre grupper som kom från Kaukasus förklarade sin lydnad till Abu Omar tjetjenen. I Syrien kallas dessa grupper för ”Turkbröderna”. Kaukasus Emiratet har under vissa perioder allierat sig med Fria Syriska Armén, ibland med Al-Qaida. Senast har gruppen anslutit sig till ISIS, Islamiska staten i Irak och Syrien. Jihadistgrupperna som terroriserar befolkningen i Syrien längs turkiska gränsen är välkända av Turkiet. Dessa jihadister förses med vapen och kommunikationsutrustning i form av walky-talkies av den turkiska säkerhetstjänsten MIT.

Misstänkte mördaren Abu Banat

En av dessa jihadistgrupper leds av Abu Ömer el-Kuwaiti som styr sina operationer i Aleppo-området från turkiska gränsstaden Antakya. Till sin hjälp har Abu Ömer el-Kuwaiti en person som kommer från Dagestan vid namnet Magomed Abdurrakhmanov under kodnamnet ”Abu Banat” (på turkiska: Ebu Benat). Det är denna person som misstänks ha kidnappat biskoparna Paul Yazici och Yuhanna Ibrahim. Enligt de senaste uppgifterna i ärendet pekar allt på att det är Abu Banat som har kidnappat biskoparna men vi återkommer till det. 

Under sommaren 2013 dyker ett videoklipp upp på YouTube där en person på ett bestialiskt sätt skär halsen av tre personer. Vissa personer i videon och han som utför halshuggningarna pratar ryska. Man hör även turkiska rop som säger ”sitt ned, sitt ned” så att man har fri sikt över slakten. Personen som utför halshuggningarna i videon är Magomed Abdulrakhmanov med kodnamnet ”Abu Banat”. Den brutala slakten upprör allmänheten på många håll i världen. Alla vill veta vem denne hänsynslöse barbar är. När bilderna kablas ut i medievärlden spekuleras det i vem denne person kan vara. På olika ryska forum och hemsidor, häroch här dyker det upp uppgifter om Abu Banats riktiga identitet. När hans identitet röjs sprids också uppgifter om hans bakgrund. Det visade sig att han var från Dagestan och arbetade som polis men sökte sig till Jihad i Syrien.     

Under början av 2013 etablerar sig Abu Banats grupp nära byn El-Meşhed som ligger bara fem kilometer från gränsposteringenBab al-Hawa. Det är denna gränspostering biskoparna passerade. Han gifter sig med en kvinna från byn El-Meşhed. Abu Banat vill visa sin auktoritet genom brutalitet. Han terroriserar byborna och mördar en bybo bara för att statuera exempel. Den som röker blir av med ett finger och den som dricker alkohol straffas enligt Sharialagar. Ryktetom Abu Banats brutalitet sprider sig till omgivningen. Gruppen ägnar sig åt plundringsräder och terroriserar omgivningen. Gruppens läger uppmärksammas alltmer och det börjar florera rykten om ett “fantasiläger” med mycket vapen, pengar, värdesaker och Playstation-spelande jihadister. Ryktet om gruppens plundringar och brutalitet når Fria Syriska Armén, som skickar en grupp soldater för att kontrollera uppgifterna. FSA anklagar gruppen för att inte delta i kriget mot den syriska regimen utan ägnar sig enbart åt plundringar. Det uppstår en konflikt mellan FSA och Abu Banats grupp som resulterar i att gruppen upplöses. 

Abu Banat sitter i häktet i Istanbul

Den 23 juli 2013, vid en rutinkontroll, stoppar polisen en bil utanför staden Konya. I bilen sitter en syrisk kvinna och tre andra personer med tjetjenskt ursprung. Alla saknar giltiga resehandlingar. Tidningen Radikal skriver om händelsen med rubriken: Ortodoxa biskoparnas mördare gripen i Konya. Vidare skriver tidningen att eftersom dessa personer saknar giltiga resehandlingar har de utvisats till sina respektive länder. 

Men sanningen är en helt annan. Polisen släpper alla efter att ha fått en bostadsadress i en förort till Istanbul där gruppen bor. Med den brutala halshuggningsvideon färskt i minnet känner en av poliserna igen en av personerna som sitter i bilen. Han rapporterar vidare till polisen i Istanbul om misstankarna mot gruppen. När händelsen snappas upp av en polisreporter vid en lokaltidning i Konya sprids nyheten i Turkiet. Flera tidningar skriver att biskoparnas mördare greps i Konya. 

När polisen gör en razzia i den uppgivna adressen hittar man vapen och handgranater. Gruppen häktas för brott mot vapenlagen och förberedelse till terrorbrott. Sedan sommaren 2013 sitter gruppen i Maltepe-fängelset i Istanbul. 

Men när nyheten om gruppen som misstänks ligga bakom biskoparnas kidnappning spreds uppgav myndigheterna att gruppen hade utvisats. Varför gjorde man det när personerna egentligen fanns i polisens häkte i Istanbul? Detta förstår vi först efter att vi har fått tillgång till polisutredningen i slutet av december 2013. Enligt polisutredningen är Abu Banat känd av den turkiska säkerhetstjänsten MIT och har fått utrustning från dem.    

Turkiska regeringens hantering av händelsen

När nyheten om gripandet av den misstänkta biskopsmördaren sprids i Turkiet, tar syrisk-ortodoxa kyrkans representanter så som biskop Yusuf Cetin i Istanbul, kontakt med turkiska regeringen. Utrikesminister Ahmet Davutoglu har tidigare kommenterat händelsen vid flera tillfällen. Vid ett möte med syrisk-ortodoxa kyrkans biskopar hade Davutoglu sagt att man har fått underrättelseuppgifter om att biskoparna är vid liv och att Turkiet gör allt för att rädda biskoparna Yazici och Ibrahim. Utrikesminister Davutoglu hade gett sken av att man har en viss koll på vilka som har kidnappat biskoparna. Liknande uttalanden kom även från premiärminister Tayyip Erdogan när han i Stockholm mötte assyriernas representanter på Grand Hotel i början av november 2013. Så sent som i julas sade Turkiets förre justitieminister Sadullah Ergin till de grekisk-ortodoxa i Hatay att regeringen jobbar för att rädda biskoparna. Alla dessa och många liknande uttalanden har gjorts av Turkiets makthavare trots att de visste att biskoparnas misstänkta mördare fanns i polisens förvar i Istanbul. Allt pekar på att Turkiet hade ett finger med i biskoparnas försvinnande och har därför gjort allt för att dölja sanningen om den misstänkta mördaren. Varför ljuger turkiska makthavare annars? 

Erkan Metin, assyrisk undersökande journalist avslöjar Turkiets lögner     

Den 29 september publicerar den undersökande journalisten Erkan Metin en lång artikel på www.suryaniler.com.  Under tre intensiva veckor gräver Erkan Metin i biskoparnas försvinnande för att hitta ledtrådar som kan leda honom till sanningen. Den välarbetade undersökande texten med angivna källor lägger fram sanningen om biskoparnas kidnappning. För sin undersökning kommer han i kontakt med berörda personer i Syrien och han kammar igenom engelska, turkiska, arabiska, franska och ryska hemsidor. 

Vid undersökningen hittar Erkan Metin Abu Banats riktiga identitet, som är Magomed Abdurakhmanov med ursprung från Dagestan. Han undersöker vidare turerna vid gripandet av Abu Banatsgrupp. Han kommer åt en ledtråd som tyder på att den misstänkta gruppen kan finnas i häkte. Erkan Metin följer detta spår och när han kontrollerar om det finns en person vid namnet Magomed Abdurakhmanov i polisens förvar visar det sig stämma. Tvärtemot alla tidningsnyheter och myndigheternas påståenden att gruppen hade utvisats, satt Abu Banats grupp i Maltepe-fängelset i Istanbul. Avslöjandet om de turkiska myndigheternas återkommande och systematiska lögner var nu ett faktum. 

”Abu Banat” knyts till biskoparnas kidnappning 

Erkan Metin fortsätter sökandet efter uppgifter som kan belysa biskoparnas kidnappning. Till slut hittar han unika uppgifter som knyter Abu Banats grupp till biskoparnas kidnappning. www.kavkazcenter.com, en hemsida som hör till ”Kaukasus Emiratet” skriver den 3 juli 2013 med rubriken ”Ryska fotspår i Syrien” att det är gruppen som leds av Abu Banat som ligger bakom biskoparnas kidnappning. Hemsidan påstår att Abu Banat egentligen är en rysk agent. Vidare skriver man att enligt kavkazcenters källor i Syrien har biskoparna mördats genom sprängning med ett bombbälte på ryggen. (Denna metod har ofta använts av talibanerna i Afghanistan).   

Men hur kommer det sig att Abu Banat som lyder under Kaukasus Emiratet stöts bort och anklagas för att vara en rysk agent? 

Enligt Erkan Metin och hans undersökning tyder allt på att brytpunkten är videon med halshuggningar som publicerades på YouTube. Kaukasus Emiratetvillbli av med och distansera sig från en grupp som har uppmärksammats i medier. Så länge dessa bestialiska mord inte syntes i media gick det bra. Detta bekräftas också när den turkiska polisen förhör Abu Banat om halshuggningarna.  Enligt uppgifter i förhörsprotokollet, som offentliggjordes i december 2013, säger Abu Banat följande:  

– Det är jag som har halshuggit de tre personerna. Det var första gången jag halshögg en människa. Men jag förstår inte varför dessa kom upp på internet. Det var något som vi gjorde varje fredag efter att ha dömt personerna i Shariadomstolen. Sedan verkställde jag straffet genom att halshugga dem. 

Nya uppgifter efter polisförhör med ”Abu Banat”

När utredningen om Abu Banats grupp offentliggjordes bekräftades riktigheten i Erkan Metins undersökning. Gruppen knyts till biskoparnas kidnappning. Här följer några viktiga uppgifter och erkännandet av Abu Banat:

• Polisen gör ett ytligt förhör och undviker att gå djupare in på händelserna. Man ställer inga frågor om kidnappningen av biskoparna.   
• Abu Banat erkänner att det är han som har halshuggit personerna på videon på YouTube. Denna länk visar samma video från en annan och bättre vinkel. Det kan ha filmats av Abu Banats grupp. OBS! Vi vill varna för mycket starka bilder. 
• Han säger att han har fått walkie-talkies från en person med namnet Abu-Cahfer från turkiska säkerhetstjänsten.
• Abu Banat och hans kumpan är skadade. Detta kan tyda på att dessa har skadats i strid med FSA och flytt från Syrien. 
• Hemliga dokument som offentliggjorts vid utredningen visar att den 26 april 2013, fyra dagar efter att biskoparna Ibrahim och Yazici kidnappades, skriver den turkiska säkerhetstjänsten MIT en rapport till UD i Ankara. Där beskrivs i detalj hur biskoparna bortfördes och förflyttades mellan olika orter innan de hamnade i byn Maşhad Ruhin (också kallad el-Meşhad) utanför Aleppo. Dessa uppgifter knyter Abu Banat till biskoparnas kidnappning. I och med att gruppen bär turkiska walkie-talkies kan frekvensen följas av turkiska säkerhetstjänsten MIT, som kartlägger deras rörelser och aktiviteter noga. 
• Abu Banat som erkänner halshuggningar, medger därmed att han har begått både krigsbrott och brott mot mänskligheten. För att kunna döma Abu Banat även för dessa brott söker åklagaren i Istanbul prövningstillstånd hos justitieministeriet. Men det avslås med motiveringen att detta är en syrisk inre angelägenhet och att Turkiet inte har tagit skada av detta brott. 

Vad händer nu? 

Efter Erkan Metins avslöjande och när utredningen mot Abu Banats grupp blir offentlig snappar flera medier nyheten om hur Turkiet blundar för en extremist som bevisligen halshuggit flera personer i Syrien. Många tidningar skrev om skandalen med rubriker som ”Att slakta människor är inget brott”, ”Turkiet har inte skadats av halshuggningar i Syrien”. 

Syrisk-ortodoxa kyrkans agerande efter avslöjandet. 

När sanningen om biskoparnas misstänkte kidnappare avslöjades, att han sitter i häktet i Istanbul, har den syrisk-ortodoxa kyrkan valt att inte kommentera händelsen. Biskopen i Istanbul Yusuf Cetin och kyrkostyrelsen har valt att inte yppa sig om avslöjandet. Detta kan bero på den klassiska rädslan för repressalier från makthavarna. Syrisk-ortodoxa kyrkans representanter är rädda för turkiska regimen helt enkelt. 

Skriftlig fråga till premiärminister Tayyip Erdogan. 

Den assyriske parlamentarikern Erol Dora från BDP har ställt en skriftlig fråga till premiärminister Tayyip Erdogan om Turkiets inblandning i biskoparnas kidnappning och landets relation till den misstänkte mördaren. Vidare ställer Erdol Dora frågan till justitieminister Bekir Bozdag om hur det kommer sig att ministeriet inte beviljar prövningstillstånd för att döma en person som har erkänt att han halshuggit människor i Syrien? Erol Dora, som också är advokat, anger de paragrafer i den turkiska författningen som anger att sådana brott inte nödvändigtvis behöver ha skett i Turkiet för att gärningsmannen ska ställas inför domstol.

Slutsats

Det är uppenbart att Turkiet spelar ett mycket smutsigt spel i Syrien. Man drar sig inte från att leverera vapen och blunda för muslimska extremisters passage till Syrien via turkiska gränsen. Turkiet kände till att en jihadistgrupp som leddes av Abu Banat hade kidnappat biskoparna Yuhanna Ibrahim och Paul Yazici. Denna grupp hade även kontakt med personer från turkiska säkerhetstjänsten MIT och fick utrustning från den. Enligt turkiska justitieministeriet är det helt OK att man slaktar människor i Syrien så länge det inte skadar Turkiet. Det är detta land med denna människosyn som pratar om att bringa demokrati till Syrien. Det är detta land med denna ociviliserade människosyn som vill komma in i EU. 

Dikran Ego 
Frilansjournalist, redaktör Assyria TV