Turkiet har gjort det till en vana att förhala rättsprocessen mot S:t Gabriels kloster. Fredagens förhandlingar är den femte i raden som skjuts upp. Den 11 februari avgörs klostrets öde, då tre olika mål kommer att behandlas.

Tack vare kraftiga protester avskrevs flera bisarra anklagelser mot det assyriska, anrika klostret i samband med den uppskjutna rättegången den 19 december. Domaren tog dock ett viktigt principbeslut om att fortsätta rättsprocessen i Midyat, inte i Mardin som de aggressiva byfogdarna ville. Det skulle ha inneburit ännu längre handläggningstid än den vi nu genomlider.

Syftet med fredagens rättegång var att besluta om hur Turkiet definierar skogsmark. I Turkiet får nämligen bara staten äga skogsmark. Det bergiga landskapet som S:t Gabriels kloster är byggt i tillåter dock inga träd att växa på höjden. När jag, i samband med rättegången den 19 december, blickade ut över den konfiskerade marken såg jag enbart större växter och något som närmast liknade obrukad mark.

Det här målet torde således vara glasklart, men tyvärr känns det som att Turkiet med alla medel försöker lägga beslag på klostrets mark. Om inte genom att ge den till grannbyarna, så genom att stjäla den via att manipulera rättssystemet. S:t Gabriels kloster måste därför parera attacker från både byfogdar och stat.

Turkiets motsvarighet till Justitieombudsmännen kommer fram till 11 februari att granska om lantmäteriet drog rätt gränser när de gav 270 hektar av klostrets mark till grannbyarna Kartmin och Zinawle.

Det är den andra delen i rättsprocessen mot det sextonhundra år gamla klostret, som är assyriernas sista utpost i Turabdin. Klostret kan styrka sin äganderätt med bland annat ett myndighetsdokument från 1938, vilket i kombination med betald skatt för marken under lång tid borde vara tillräckliga bevis.

Dessvärre räcker det inte alltid med att ha starka bevis i ett land där korruptionen är utbredd och utgör ett av de största hindren mot ett inträde i den europeiska unionen.

Det tredje målet berör bygglovet för den uppförda muren kring den konfiskerade marken. Anklagelserna saknar dock substans även i det här målet, då muren är byggd för att skydda klostret mot fientliga grannar.

Därför var EU:s närvaro vid rättegången den 19 december, genom Helena Storm från Sveriges ambassad, en kraftig signal till Ankara att klostret inte står ensamt i sin kamp för överlevnad.

Vi som var i Midyat dagarna före jul – riksdagsledamöter, journalister samt representanter för olika partier och organisationer – visade samtidigt att det som berör kristna i sydöstra Turkiet berör kristna i nordvästra Europa. Turkiet har nu ögonen på sig och vartenda snedsteg kommer att bli en belastning vid medlemsförhandlingarna.

Landet genomgår stora politiska och juridiska reformer idag, aspirerar på en plats i EU och har förbundit sig att följa Köpenhamnskriterierna. En hel del framsteg har också gjorts, men när man skrapar på ytan uppenbaras allvarliga inskränkningar i mänskliga rättigheter. I det här fallet är det äganderätten.

Folkpartiet är det mest EU-vänliga partiet och är positivt till den fortsatta utvidgningen, men om Turkiet vill bli en del av unionen måste landet garantera mänskliga rättigheter och göra upp med sin blodiga historia.

Den svenska riksdagsledamoten Yilmaz Kerimo bevakade även fredagens rättegång och meddelar att det gick bra. Han har träffat den turkiske jordbruksministern samt företrädare för EU-kommissionen och Sveriges ambassad. Enligt Kerimo har alla visat sitt stöd för S:t Gabriels kloster.

Turkiet har insett allvaret i protesterna mot konfiskeringen av klostrets mark och vill nu backa från frågan på ett värdigt sätt. Den 11 februari väntas häxjakten på S:t Gabriels kloster äntligen få ett slut. Om den nu inte skjuts upp – igen. Det vore olyckligt för Turkiet, som vill bli en rättssäker stat.