Denna artikel påbörjas när klockan passerar halvtolv på Södertälje stadsbibliotek, samtidigt som jag mumsar på en Marabou och sköljer ner den med en ramlösa citrus. Efter lite korresponderande fram och tillbaka med min redaktionschef under stränga blickar på den tysta avdelningen har jag kommit på vad jag ska skriva om. Jag tänker jämföra det ur våra egna ungdomars ögon mätt, coola ”frisörliv” mot det oftast tråkiga ”akademiska livet”.

Men innan jag på allvar börjar vill jag först uppmärksamma läsaren om att andligt välbefinnande och materiell rikedom naturligtvis kan förenas, men frågan är om det oftast är så?

Utan att på något sätt bagatellisera fina hantverkaryrken som frisör, skräddare eller annat som restaurang- och cafeteriabranschen, vill jag med denna artikel avromantisera bilden eller åtminstone medvetandegöra våra ungdomars fördomar om dessa yrken. Den flashiga sportbilen, de skrynkliga sedelbuntarna som syns över jeansfickan och de dyra skorna är det säkert en del som har men till vilket pris?

Anledningen till att jag överhuvudtaget tar upp detta, som jag vågar kalla för ett annalkande större problem är inte det faktum att det assyrisk/syrianska folket producerar frisörer, krögare, servitörer etc. Problematiken är istället det oroväckande stora antalet verksamma inom ovannämnda branscher. Vad beror det på?

På 70-, 80- och början av 90- talet kan detta förklaras av den då nyligen avklarade invandringen och den tid det tar att integreras och finna sin plats i det nya samhället. Idag håller detta knappast som en tillfredställande orsak. Våra ungdomar ärver helt enkelt ett invant beteendemönster baserat på tidigare rutiner.

Det är precis här som min frågeställning blir aktuell. Givet att en förhållandevis stor andel av assyrier/syrianer hakar på trender eller ärver yrken med hjälp av de romantiserade fördomarna som finns om dessa yrken: hur stor del av dessa vantrivs respektive trivs då och till vilket pris? Är det värt att vara på jobbet till åtta, nio på kvällen när din ett och tre åring sover till priset av en BMW X5? Är det värt att jobba 6-7 dagar i veckan för en villa som du ändå aldrig ”lever i” då man jobbar under dessa förhållanden?

Sedan får man inte vara naiv nog att bortse från de kulturella påtryckningar som följer och belastar en assyrier/syrian som de traditionella bröllop som förutsätter ett gott kapital. Detta kan nästan tvinga en att hänge sig åt ett arbete med direkt avlöning. För vad gör man när man är 20 år och jättekär i en tjej som man inte får träffa så där utan vidare när man vill? Jo man binder sig i någon form av förlovning som tillåter en att öppet träffas och som vi alla vet följer ett bröllop ganska snart efter förlovningen, och då är det ingen underdrift om man konstaterar att det finns väldigt lite utrymme för studier. Jag vet att jag kan låta lite väl cynisk om vår egen kultur, detta till trots allt det underbara som den innebär, önskar jag att jag kunde se en trend som pekar på motsatsen. Men istället känns det fortfarande som om vi förblir kvar i denna eviga spiral av ungt giftermål, som kommer ur vår något gammalmodiga syn på kärleksrelationer och umgänge.

Kulturen har försett oss i en position där människan tjänar jobbet istället för att jobbet ska tjäna människan och det är detta som jag motsätter mig starkt. Till exempel att inte kunna närvara på sin egen systers vigsel på grund av att man hittar någon ersättare på jobbet. Jag tror att vi i vår kultur felprioriterat en del saker, till en början mer eller mindre på grund av tvång och idag helt enkelt för att vi är invaggade och kollektivt förlamade.

Jag vill avsltningsvis uppmana våra ungdomar att fråga sig vad det är de själva och ingen annan vill göra i framtiden innan de beslutar sig om sitt karriärsval, för att inte enbart leva en dag till priset av sex hårt arbetande dagar. Men framförallt att tänka sig detta liv som en förälder, då tiden tycks ytterst flyktig. Vill du se dina barn lära sig att gå för första gången eller vill du servera en latte långt in på kvällstimmarna? Det kan endast DU ta ställning till.