Så inledes dikten ”Drömmen” som är en surrealistisk dikt om hopp. Signaturen ”Saul” bjuder här på två dikter, den andra heter ”Ropet”.Ropet

Mina rötter finns inte längre begravda under min faders jord
Jag håller dem i min hand när jag går från min moders flod
Med mina båda händer skyddar jag grenarna av det som var
Mina fotspår har satt sitt avtryck,
skuggan från dem på sanden är allt jag har lämnat kvar…

Orden som skapade mig är splittrade
De ligger utspridda i världens alla hörn,
omedvetna om framtiden bär de alla samma börda
deras röst förblir ohörda

Det sägs att en människas viskning är det starkaste ljudet som finns, varför hör ingen oss ropa?
Jag lever endast för att se min rot förtvina

Varje ur är ett vindslag,
och varje andetag är ett mord
Jag dränks av tanken av mina bröder och systrars blod som penetrerar min faders jord…

Drömmen

Välsignad varde varje sten,
för våra namn är ännu ristade på dem
Jag letar fortfarande efter mitt namn
och väntar på dagen jag kommer hålla min sten mot min famn

Halva mig förstår inte vad det innebär
Andra halvan drömmer,
det är bara när jag sover som jag inte glömmer

Från varje håll gränsar det marken
Än har jag inte släckt min törst efter dess söta vatten,
Det omringade varje sten,
gjorde oss mäktiga och höll oss vid liv
För varje skymning som går förbi blir avståndet större,
men vår dröm förblir