Det assyriska folkmordet 1915 utgjorde kulmen i ansträngningarna att radera assyrierna från kartan, ansträngningar som fortsätter än idag, agumenterar insändarskribenten.

Hur går man vidare efter att ha överlevt ett folkmord?

På minnesdagen den 24 april varje år minns vi assyrier alla de liv som släcktes 1915 i dagens Turkiet. Ett datum som gått till historien som definierar startskottet för en kampanj i form av etnisk rensning på de som inte var turkar med en överenskommelse med kurdiska klaner där områden och mark utlovades så länge man fick bort ursprungsbefolkningen. Ett datum som gav förutsättningarna till bildandet av den turkiska staten åtta år senare, 1923.

Efter folkmordet förbjöds det assyriska språket. Turkiska efternamn påtvingades de assyriska familjerna i syfte att radera ut det assyriska arvet samt historien.

I ursprungsområdena där assyrierna levt och fortfarande lever pågår en tvist mellan den assyriska folkgruppen och den kurdisk-politiska agendan. Turkiet lyckades med att lösa den armeniska och assyriska frågan i området.

En effekt av folkmordet blev Simelemassakern 1933 i Irak där flera tusen assyrier dödades.

För de assyrier som överlevde folkmordet följde generationer och år av förtryck, hot och rädsla från turkiska staten på den ena sidan och de kurdiska klanerna från den andra sidan.

Så kom Cypernkrisen 1974 och assyrierna blev återigen måltavlor för turkisk hämnd.

I år passerar vi 105 år sedan folkmordet men kampen går vidare.

Som en följd av Cypernkrisen tvingades min familj att lämna vår hemby Kfarburan och kom hit till Sverige där jag föddes. Idag är Kfarburan en småstad med enbart kurdiska invånare och ett ökänt fäste för sympatisörer till PKK.

I år passerar vi 105 år sedan folkmordet men kampen går vidare.

I Sverige har vi nått halvvägs då folkmordet erkändes i riksdagen 2010. Nu tar vi oss över tröskeln för att få regeringen att ratificera beslutet från riksdagen och göra de till del av svensk utrikespolitik.  

Men vad kommer hända när väl folkmordet erkänns av Turkiet?

Kommer man kunna kräva ekonomisk kompensation, mark?

Åsikterna är många och delade, men ett erkännande är ett faktum.

Att politiska konsekvenser blir påföljderna mellan Turkiet och de länder som väljer att erkänna folkmordet är ingen nyhet om Turkiet får säga sitt, samtidigt som ett erkännande ger Turkiet en chans att försonas med sin historia. I vilket fall som helst är erkännandet ett första steg innan såren kanske kan läkas.

Situationen för assyrierna i Mellanöstern är fortsatt väldigt ömtålig, och för varje dag som går blir läget mer akut.

Under Irakkriget blev assyrierna återigen måltavlor som det kurdiska partiet KRG utnyttjade. Positioner flyttades fram och idag ockuperas Nineveslätten av KRG som med hjälp av deras väpnade gren, Peshmerga, förtrycker assyrierna i området. När IS var på framfart utnyttjade Peshmerga situationen och tvingade assyrierna att avväpna sig för att sedan lämna assyrierna försvarslösa när IS kom.

I Khabour området i nordöstra Syrien mördades David Jendo som var befälhavare för Khabour brigaden av YPG som är den beväpnade styrkan av kurdiska partiet PYD. Motivet bakom mordet var för att destabilisera assyriernas kontroll över området.

Som strategi för att ge sken av att man skyddar assyrierna poserar PKK, Peshmerga, och YPG framför kyrkor tillhörande assyrierna i dubbla syften. För det första för att vilseledda omvärlden till att tro att man skyddar assyrierna och för det andra att förminska assyrierna till en religiös grupp. Detta är den kurdiska politiska agendan som går ut på att utnyttja instabiliteten i de ursprungliga assyriska områdena i syfte att tvinga ut assyrierna för att lägga beslag på området.

Som enbart religiös grupp tappar man som folkgrupp rättigheter till ursprungsområden men som etnisk folkgrupp har man rätt till sina ursprungsområden enligt FN-stadgan.

Kritik har även utfärdats från Amnesty och Human Rights Watch på hur kurdiska grupper verkar i området.

Resultaten och mönstret är tydliga. Assyriernas existens i mellanöstern är hotad och måste få ett stopp, en självstyrande provins på Nineveslätten måste upprättas med stöd av Bagdadregeringen för att skydda assyrierna.

Självfallet ska assyrierna inte isolera sig, men när deras existens hotas har assyrierna rätt att försvara sig.

Självklart ska kurderna ha sin frihet, men inte på bekostnad av assyrierna och deras mark.

Vår kamp tar inte slut där, vi blickar framåt. Vi har framtiden framför oss, vi är här och har kommit för att stanna. Tiden då vi sätter på oss offerkoftan är över.

Vi kommer att fortsätta utöva våra traditioner, tala vårt språk, för evigt minnas och aldrig glömma.

Vi kommer aldrig att ge upp vårt älskade Assyrien.

Vår revansch är och kommer för evigt att bli att överleva.

Andreas Barjosef