De explosiva händelserna i Mellanöstern kräver ett aktivt agerande av assyrierna och blottlägger våra svagheter som minoritet. Det bästa alternativet är att stärka den politiska organiseringen, anser Johannes Akkurt.

Med anledningen utav det senaste senaste seklets skeenden har assyriernas situation drastiskt förändrats vilket gett upphov till en stor diaspora och inre motsättningar. Ifall vi tar en utgångspunkt i det senaste årtiondet har den redan befintliga diasporan och de inre motsättningar ökat än mer.  Invasionen av Irak och den syriska revolutionen har satt och fortsätter att sätta prägel på det assyriska folkets öde. Den assyriska befolkningen minskar i allt större omfattning i hemlandet och står idag inför ett avgörande vägval. Vilket är detta vägval?

Assyrierna i Syrien är splittrade om huruvida man ska stödja den styrande regimen eller oppositionen. ADO har följt oppositionen medan andra valt att förlita sig på Assad-regimen och förklarat det valet med den säkerhet, viket i sig är en subjektiv bedömning, som medföljer. Detta betyder i sin tur att en del nationella rättigheter ges upp till förmån för säkerheten för kollektivet. En process som går mot en sakta men säker assimilering. Andra assyrier inom landet förespråkar en neutral hållning. En sådan hållning motsätter sig andra genom att påpeka att en neutral ställning innebär även att vi inte får en bit av kakan när regimen väl faller, och kan pekas ut som ”förrädare” i det nya Syrien. Detta förutsatt att regimen faller. Assyriernas situation blir ännu mer komplicerad med tanke på att det inte finns ett enande organ. Här kan ADO göra mycket mer och mobilisera, bland annat ungdomar, lokalt för att utåt visa en styrka som är att räkna med.

Så vilka alternativ har vi i Syrien? Vi kan antingen välja att alliera oss med regimen eller oppositionen. De assyriska partierna har valt att gå med oppositionen, i syftet att stärka våra nationella rättigheter. Dock utgör det muslimska brödrarskapet en stor del utav oppositionen, vilka i sig är ett hot mot den assyriska existensen. Det är i stunder som dessa folket måste stå enade. När de assyriska partierna väljer att gå med i oppositionen gör dem detta för nationens bästa, och inte individuella framgångar. Vad som väntar våra assyriska företrädare ifall inte regimen faller är tortyr, fängelse, utvisningar och i värsta fall mord. Ifall våra politiska företrädare och intellektuella faller kommer även det assyriska folket i Syrien att förskingras än mer, utan några riktiga ledare. Vi kan inte titta på medan detta händer och förespråka den styrande regimen till förmån för en säkerhet som i slutändan innebär en assimilering av ett redan splittrat folk.

De positiva aspekterna i allt detta är att folket har börjat vakna. De som tidigare benämnt sig själva som syriska araber till följd av assimileringspolitiken börjar inse att de är assyrier och har ett ansvar. Lyckas exempelvis ADO, vilket är vårt främsta parti i Syrien, att ena den största delen utav assyrierna kan vi komma väldigt långt. Detta oavsett ifall regimen faller eller inte, förutsatt att partiet får ett större stöd bakom sig. Varför förespråkar jag enbart ADO i Syrien? ADO är etablerat sedan 1957 och har spelat en stor roll i vårt folks samhällsliv i landet, men kan spela en större roll. ADO är även väldigt organiserade med kompletterande grenar vilka kan lägga grunden till en framtida utveckling utav det assyriska samhällslivet. Dessutom kan vi inte bilda fler och fler partier i ett och samma land när vår befolkning minskar i takt med att våra inre motsättningar ökar. Ett statslöst folk kräver ett organiserat parti i respektive geografiskt område för att få till en största möjlig mobilisering och kraft.  Vad som väntar återstår att se, men likväl kan vi påverka vår framtid genom att stötta bildandet av enhetlig nationell doktrin. 

Johannes Akkurt