Många är medvetna om att Turkiet satsar stora pengar på att förneka folkmordet Seyfo. Vid måndagens konferens i Stockholm fick åhörarna förstahands information av människorättsaktivisten Ragip Zarakolu; 300 miljoner dollar.

Med en enad front kan assyrier komma långt, men det är en förutsättning för att få ett erkännande av folkmordet. Det fastslog professorer och andra experter som deltog i seminariet i Stockholm i måndags om folkmordet på armenier, assyrier och pontiska greker.

– För assyrier/syrianer är inte den turkiska politiken det enda hindret. faktum är att de även är splittrade inom den egna gruppen när det gäller benämningen på sitt folk, säger David Gaunt, historieprofessor vid Södertörns högskola.

Han använde Sabri Atman från Seyfocenter som exempel. Atman hade bjudits in till Bryssel av biskop Hazail Soumi för att hålla en föreläsning om folkmordet på assyrierna. Efter talet blev Atman påhoppad av biskopen, som menade att allt var lögn.

Även Richard G. Hovannisian, professor i bland annat armenisk historia, från universitet i California – UCLA – menar att även om det finns många människorättsorganisationer som driver assyriernas fråga, och i vissa fall bättre än assyrierna själva, måste folkgruppen stå enad för att få mer slagkraft.

Utöver detta finns det andra politiska faktorer som spelar stor roll i processen av ett erkännande.

– Det finns också det stora politiska hindret där Turkiet använder utpressning mot länder som till exempel USA för att landet inte ska blanda sig i eller erkänna folkmordet på armenierna, säger han.

Inför amerikanska presidentvalet sade Barack Obama att han vill erkänna det armeniska folkmordet, men folkrättsprofessorn Ove Bring lyfter inga ögonbryn om detta inte sker. Han menar att de politiska medlen styr för mycket och åt andra hållet. Sverige vill inte heller blanda sig i den här frågan för mycket eftersom det är för komplicerat, enligt Bring. Hans råd är att folkgrupperna fortsätter göra sig hörda.

Under konferensens, som gick under namnet ”The Legacy of the 1915 Genocide in the Ottoman Empire”, gång ställdes frågor till förläsarna och en av frågorna kom från Svensk- turkiska riksförbundet om varför man inte skapar en dialog med Turkiet. Men där sa det stopp. Åtminstone tre av föreläsarna betonade att detta är omöjligt.

– Man kan inte inleda en dialog med förnekare, sa Laurent Leylekian verkställande direktör för European Armenian Federation for Justice and Democracy.

Ragip Zarakolu, publicist i Turkiet och grundaren av The Human Rights Association in Turkey, bekräftade att det finns en djup förnekelse av folkmordet. Enligt honom har landet spenderat runt 300 miljoner dollar de senaste två åren på det han kallar ”denialism”.  Siffran var baserad på vad det kan ha kostat att ge ut antalet böcker och DVD:n som där förnekelsen sprids samt kostnaden för att avlöna tjänstemän som dagligen arbetar med detta. Detta chockade publiken.

– Det fick håren att resa sig på alla i salen. Det är en stor summa pengar, sa Ferit Rhawi, åhörare på konferensen.

Armeniskan Erebouni Arakelian tycker att armeniernas, assyriernas och de pontiska grekernas samarbete, som inte är det första, är ett positivt tecken på att det snart kan bli ett erkännande.

– Folkmordens vara eller icke vara är inte förhandlingsbart, säger hon.

Det är något som Assyriska riksförbundets ordförande, Rachel Hadodo, tog upp i sitt tacktal till deltagarna, att det inte går att förneka fakta.

[Fotnot: Konferensen arrangerades av Levande Historia, ABF, Armeniska Riksförbundet, Assyriska Riksförbundet, Pontiska föreningen och Armenica.org]