Assyriska FF gjorde det som man lyckats med två gånger tidigare, nämligen att ta sig tillbaka till eliten på ett försök. Det är ett tecken på en målmedveten satsning, en trupp med styrka och bredd och mycket flyt. Efter två års degraderingar är man återigen tillbaka på ett vinnarspår, ett spår som kan leda tillbaka till Allsvenskan. Allt hänger på om laget, organisationen och fansen har lärt sig något av de svåra åren.

Ibland brukar jag lura mig själv att att tro jag kan påverka saker omkring mig bara genom att tänka på dem. Över huvud taget så har ju människan storhetsvansinne, som till exempel när man får broöppning och utbrister: ”Vad har jag gjort dig, Gud?” I mitt fall är det oftast halvt på skämt halvt på allvar när jag tycker mig se tecken som jag försöker tyda framtiden med. Senast jag fick en ”uppenbarelse” var i bortamatchen mot Väsby när Assyriska låg under med 1-0 och absolut inget på denna planet, alternativt inget i detta universum, tydde på en kvittering. Det såg mera ut som ”Bambi på hal is” än fotboll och jag trodde att jag skulle få skriva en krönika om curling. Då på stopptid tilldelas det en frispark någon decimeter utanför straffområdet och Dennis Östlundh stegar fram. Många hade redan påbörjat resan hem vid det här laget och knapp någon av dem som satt kvar vågade ens hoppas på en kvittering i det läget. Då växte en tanke i min hjärna: Om Östlundh gör mål nu, är det ett tecken på att vi kommer att gå upp i år.

Inte för att jag vill ta åt mig äran, eller att jag vill ge den till Östlundh. Men efter att ha sett bollen genomborra sig i nättaket så infann sig ett lugn. Ett lugn som sade mig att allting kommer att ordna sig i år. Resten är som man brukar säga historia.  Även om den började som en ”barnförbjuden” sådan, slutade det i bästa av Hollywood-slut. Assyriska visade att man inte hör hemma i elitens bakgård, Assyriska visade att man tillhör eliten inom svensk fotboll.

Inför säsongstarten var vi många som hoppades på ett lyckligt slut, men få var de som vågade uttala sig om den närmaste framtiden. Ordförande Sargon De Basso sade visserligen, i sin första intervju, att Assyriska skulle dansa sig igenom serien. Men det var det inte många som trodde på. Om man talar om Assyriskas prestation blev det inte den dans som utlovats, men resultatet ger ändå De Basso rätt.

I januari i år klev en annan självsäker person, Yilmaz Kavakcioglu som arbetar för sportkommittén, in på Hujådås kansli och såg väldigt nöjd ut. Så nöjd att jag blev lite orolig för att börja hoppas i onödan. Två år av degraderingar sätter ju sina tydliga spår. Men Yilmaz var stensäker; ”Assyriska vinner serien”, sade han lugnt, och drack en klunk nybryggt kaffe ur en vit plastmugg. Han hade ju levt med laget under de svåra åren och kände den nuvarande styrelsen ut och in och kunde därför sätta mer tyngd bakom sina uttalanden. Jag känner inte någon annan som så självsäkert vågade, efter två år fulla med nederlag, säga att Assyriska skulle spela i Superettan redan 2008. Visst hoppades man, men man visste också hur svårt ett återtåg kan bli. För IFK Norrköping, som har hela kommunen i ryggen, tog det fem år i Superettan för att återigen spela i Allsvenskan.

Nye tränaren Peter Lenell konstaterade tidigt att den första trenden laget måste bryta är den negativa; ”Det gäller att få tillbaka tron på sitt eget lag”. Och när väl försäsongen startade visade det sig att laget var på rätt väg. En annan trend som Assyriska måste bryta är ”sparka-tränare”-trenden. Det är ett faktum att spelare som, till exempel, Göran Marklund och Andi Toompuu under sina två första år i Assyriska haft fyra (!) olika tränare. Detta är en av orsakerna till att föreningen inte kunnat få kontinuitet i sitt lagbygge. Jag tror inte att Assyriska, sedan man nått eliten, kunnat behålla samma tränare under två säsonger. I år startade Peter Lenell som tränare och ledde laget i femton omgångar. Trots serieledning fick Lenell sedan lämna över till Mickael Borgqvist, den gamle Assyriska-trotjänaren. Och visst syntes en skillnad i spelet, men jag vågar ändå påstå att Lenell aldrig hade behövt lämna skeppet om exempelvis Göran Marklund gått frisk.

Nu när Assyriska återigen skall spela i Superettan och göra en ny satsning hörs flera röster om huruvida laget skall se ut och vem som skall leda laget. Det är många som anser att laget gör rätt i att behålla Borgqvist som tränare, även om han inte har tidigare erfarenhet av att leda ett lag i Superettan. Samma personer hävdar sedan att sportkommittén bör endast värva spelare från Superettan och helst från allsvenskan. Detta är en dubbelmoral som man bör överge. Kräver man att styrelsen skall behålla ”Borken”, får man samtidigt inte motsätta sig spelarvärvningar från lägre divisioner. Glöm inte att Andi Toompuu var en sådan värvning.

Just diskussionen, bland fansen, handlar mest om vilka spelare Assyriska måste värva för att lyckas nästa år. I vida ordalag ger de Assyriskas sportkommitté heta tips och i många fall uppmaningar om vilken spelare som skulle vara perfekt för Assyriska. Nittio procent av fansen lever i en fantasivärld där man verkar tro att Assyriskas klubbkassa kan jämföras med Chelseas. Tack för era tips, men de är gratis, spelarna ni tipsar om kostar pengar. I många fall, stora pengar. Vill ni ha de stora namnen får ni räkna med att vara med och betala dem. Ett första steg är att gå med i Club 1974.

De supportrar som ändå har mest rätt att uttala sig och kräva svar måste ändå vara Zelge Fans, Assyriskas officiella supporterklubb. Zelge Fans tog återigen på sig den stora uppgiften att sätta färg på varje match och sjunga laget till nya framgångar. Och som man gjorde det. Det är väldigt inspirerande att se att Zelge lyckas locka till sig nya förmågor som tillför nya dimensioner varje år. Det är varje åskådares plikt att stötta Zelge i alla lägen, moraliskt och ekonomiskt. En bättre tolfte spelare får man leta efter. Säger bara ”Oooooo-oo-oo-oo-oooooo”.

Så trots att Assyriska vann serien kommer man ändå minnas denna säsong med mer lättnad än glädje. Lättnad över att laget så snabbt kravlat sig ur den grop som utgör division 1. Lättnad över att räkna degraderingen i kvalet mot Bunkeflo som en flyktig mardröm som man lätt kan komma över. Lättnad för att återigen tillhöra eliten. Men nu är smekmånaden för De Basso & Co över. Nu står man på samma ruta som inför säsongen 2006. Då var De Basso ledamot i en styrelse som siktade mot allsvenskan, nu är det han som kör återtåget som nått sin första hållplats. Vågar De Basso bjuda upp till en ny dans och köra tåget fram till sin slutdestination – allsvenskan?

Moussa Esa & Victor Esa

—————————————————————

För många är säsongen slut nu, men för styrelsen och dess olika kommittéer måste arbetet inför kommande säsong redan vara i full gång. Det finns många frågor att diskutera som till exempel styrelsens sammansättning, tränare, sponsorer, och trupp. En spelarinventering visar ändå att föreningen har en bra stomme i laget under kontrakt. Så här ser det ut:

Målvakter

Stojan Lukic kom till Assyriska från Landskrona. Gjorde sin bästa match i bortaderbyt mot Syrianska där han var bestämd och säker i sitt agerande. Lukic har ändå varit för ojämn i sina prestationer och inte kunnat fylla tomrummet efter Erland Hellström. Osäkert om han kan vara förstemålvakt i Superettan.

Christian Frealdsson har inte fått förtroendet som förstemålvakt, varken i Superettan eller i division 1. Frealdssons kontrakt går ut i år och jag har svårt att tro att han får förlängt.

Kristoffer Hedlund är Assyriskas egna produkt som fick tillbringa året som tredjemålvakt i division 1. Vi som följt träningarna har ändå sett att ”Koffe” är en målvakt att satsa på i framtiden.

Försvarare

Elias Merkes är årets överraskning. Merkes har på ett föredömligt sätt slagit sig in i startelvan. Han kom in från bänken och visade att han kan lösa sin uppgift oavsett vilken position han blir tilldelad. Merkes har mognat i sitt spel och visat tydligt att han aspirerar på en startplats, även i Superettan.

Martin Lorentzon visste vi hade kvalitéer, men vi visste inte i vilken omfattning. Lorentzon, som i unga år varit anfallare, har med sin speluppfattning och brytningssäkerhet visat att han är en av seriens bästa högerbackar. Lorentzon blir en tillgång i Superettan.

Pierre Bengtsson börjar bli lite av en inventarie i Assyriskas mittlås. Tycker att de tagit tid för honom att klaffa med sin nye kollega, Lamin Conateh, men samarbetet har fungerat bättre ju längre serien lidit. Nu i slutet tycker jag att Bengtsson på allvar blommat ut och sett mycket stabil ut. Håller klart i Superettan.

Lamin Conateh är mannen som fick den otacksamma uppgiften att husera på Zoran Manovics plats, en kanske inte så lätt uppgift. Men Conateh, som är landslagsman i Gambia, har visat att han mycket väl kommer att sköta uppgiften med bravur. Han är placeringssäker, kan läsa spelet och har snabbheten. Oskolad i svensk fotboll, men det syns tydligt att han är en oslipad diamant som, med rätt matchning, kan bli hur stor som helst.

Tony Mahr började som vänsterback och prenumererade då på en startplats i Lenells elva. Sedan fick han en otäck hjärnskakning och tappade sin plats till Elias Merkes. Mahr har visat på en stark vilja och mer offensiva kvalitéer än defensiva. Mahr är en ettrig spelare som kanske bör användas som renodlad vänsterytter nästa år.

Sargon Simonsson är kanske årets meste otursgubbe. Ficka starta som högerback redan i premiären, men blev utbytt i halvlek. Sedan dröjde det tills han fick chansen igen, men då blev han skadad istället. Gjorde sin bästa insats i seriefinalen mot Väsby, där han vikarierade för en sjuk Merkes. Oviss framtid i Assyriskas Superetta-satsning.

Filip Bergman är mannen som ägnat sin tid i Assyriska åt rehabilitering. Under två år i klubben har han varit skadad 80% av tiden. Kontraktet går ut i år och det är mer troligt att Zlatan Ibrahimovic spelar i klubben nästa säsong, än Filip Bergman.

Leo Berg har för lite speltid för att kunna bedömas rättvist.

Mittfältare

Eddie Moussa har i år visat att han kan bli hur bra som helst på sin högerkant. Med sin anfallsvilja och speed gjorde han bort flertalet försvare i motståndarlagen. Moussas största brist, likt Andreas Haddad, är att han håller i bollen en sekvens för länge. Rättar han till den bristen finns det ingen orsak till varför han inte skulle vara given i startelvan även nästa år.

Andi Toompuu har tagit ännu ett steg i sin utveckling. Han har obegränsat antal hästkrafter, en vilja av stål och en högerfot som hittat nätmaskorna fyra gånger i år. Har haft en formsvacka i slutet, men då han jobbar i det tysta syns det knappt. Det man kan önska mer av Toompuu är flera spelvändningar . Toompuus kontrakt går ut i år och att släppa en sådan kille vore ett tjänstefel som kan jämföras med när Assyriska tackade nej till Dereck Boateng.

Dennis Östlundh var inför säsongen den frälsare som alla fans hoppades skulle komma till Assyriska. Lagom till säsongstart dök han också upp som en sen present till fansen. Tyvärr har Östlundh, trots sitt poängmässiga (8 mål/9 assist) resultat, inte lyckats övertyga i sitt spel. Han har varit för ojämn, gjort enkla misstag och spelat bort många passningar. Däremot är han en naturlig ledare som i sina bästa stunder är matchavgörande. Är därför given i nästa års satsning.

Aziz Corr-Nyang är virvelvinden från Gambia. Corr-Nyang är spelaren som ensam kan sysselsätta en hel backlinje. Varken med- eller motspelare vet vad den irrationelle Aziz kommer hitta på när han väl har bollen. Även om han huserat på vänsterkanten så är hans naturliga position högerytter. I Gambias landslag är han offensiv innermitt, men jag skulle vilja se honom som anfallare i Superettan. En anfallare med uppgiften att uppehålla sig i straffområdet och skapa oreda.

Gerald Forschelet är fransmannen som skulle överglänsa sina lagkamrater och motståndarna i denna serie. Forschelet har nämligen meriter från Bolton och Charleroi, vad blir då Sveriges tredje division för honom? Och visst är Forschelet en grym tekniker med en bollbehandling från den högre skolan, ingen tvekan om det. I fotboll måste man också ha mentaliteten för att lyckas. Forschelet lyckades aldrig bli ordinarie och de gånger han kom in ville han visa så mycket att han ofta misslyckades med det enkla. Fortsättning i Assyriska? Det tror jag inte.

Thomas Lekander hann knappt göra en träning innan han slängdes in i hetluften som vänsterback mot Västerås SK (4-0). Hans naturliga position är vänsterytter vilket visade sig i nästföljande match mot Valsta Syrianska, där han blev omsprungen gång på gång. Hur som helst räddade han äran genom att göra två mål i den viktiga hemmamatchen mot Boden. Lekander bör hålla i Superettan.

Charles Sampson är mannen som gått från en given plats i startelvan i Superettan till norrettans frysbox. Har han hunnit bli så dålig på ett år? Nej, självklart inte. Med Dennis Östlundh och Gerald Forschelet i laget har konkurrensen på innermittfältet varit tuffare i år. Sampsons fortsättning i klubben blir en svår nöt att knäcka för sportkommittén.

Gabriel Rhawi tycker jag har stagnerat jämfört med det lilla vi såg av honom i de enstaka inhopp han gjorde förra året. Kanske har han saknat den rätta kylan när han väl fått förtroendet. Tveksam till hur han klarar konkurrensen nästa år.

Aday Kaplan hoppade in och visade prov på fina offensiva kvalitéer. Fick även förtroendet från start i en match. Slipar han sina defensiva egenskaper kan han på allvar konkurrera om en plats i startelvan.

Anfallare

Göran Marklund (c) är, enligt anfallskollegan Andreas Haddad, Sveriges bäste anfallare efter Zlatan Ibrahimovic. Behöver jag säga mer? Marklund har allt som en anfallare skall ha och lite till. Trots hans långa skadeperiod är det ingen som kan säga att Marklund i allra högsta grad varit med och avgjort serien, 9 mål och 3 assist på tio matcher säger sitt. Hade Marklund fått vara frisk hade Assyriska säkrat kontraktet redan i augusti. Marklund bör kontrakteras på livstid.

Andreas Haddad har alla förutsättningar att bli en etablerad anfallare i högre divisioner. Han är stor och stark, kan använda båda benen och är duktig på huvudet. Det som talar emot Haddad är hans oförmåga att kunna tackla en bänkning. Att Haddad vann den interna skytteligan är ingen större skräll, men vi vet att han kan mycket mer. Håller han huvudet kallt är han en stor tillgång i Superettan.

Xhevdet Lumnica spottade in mål för Husqvarna förra säsongen. Säsongen började också bra för honom med fyra mål på de fem första matcherna. Sedan låste det sig i dryga tre månader. Visst spelar Lumnica klokt och löper mycket, men en anfallares första uppgift är ändå att leverera målen när man får förtroendet. Lagledningen bör kanske fundera på att skola om Lumnica till en offensiv innermittfältare till nästa säsong.

Aluspah Brewah har visat tecken på snabbhet och spelglädje, men föll offer för icke EU-spelare kvoten. Fanns därför oftast utanför 16-manna truppen. Oviss framtid i Assyriska.

Malek Wartan – För lite speltid för att kunna bedömas rättvist.