Talar vi arameiska eller assyriska? Trots att experterna har sagt sitt verkar frågan vara levande i högsta möjliga grad. Andrias Isik försöker hitta några av förklaringarna till varför det ser ut som det gör idag.

En stor del i konflikten beträffande namnfrågan är den om benämningen på språket. Vilken av dessa två, assyriska eller arameiska, är legitim? En annan del av konflikten finns kring dem som inte kan tala det assyriska språket men som ändå är assyrier till etnicitet. Dessa får många gånger höra att de inte är assyrier eftersom de inte kan tala assyriernas språk.

”Du kan inte tala assyriska.” ”Du kan inte arameiska.” Frasen ”du kan inte vara assyrier, för att du inte talar språket” har nog de flesta hört någon gång i livet. Man kan till och med ha uttalat dessa ord själv. Dessa meningar visar på en total kunskapsbrist.

Att tala om och att bestämma vad som är rätt och fel när det gäller en individs etniska benämning är i första hand brist på kunskap om denna folkgrupps historia. I andra hand tycker jag att det är brist på respekt för sina medmänniskor och landsmän.

Om de människor som uttalar sig på det viset hade lite kunskap om sin egen historia, skulle det inte bli lika många missförstånd. Historiekunskapen behöver inte sträcka sig så långt tillbaka i tiden. Det räcker att gå tillbaka något århundrade i tiden så kommer dessa att förstå varför det förhåller sig på det vis det gör idag.

En av förklaringarna är missförhållanden i hemlandet. Det assyriska folket har minskat radikalt och blivit en av de mindre minoriteterna i hemlandet. Med andra ord innebär det att där man tidigare varit i majoritet, har man på grund av bland annat Seyfo förvandlats till en liten minoritet. Detta i sin tur innebär att folket blivit tvunget att anpassa sig till majoriteten, däribland majoritetens språkbruk.

I de flesta områden kring Turabdin, där kurdiskan var dominant, gjorde att assyrierna i vissa byar så småningom kom att uppta kurdiskan helt och hållet. I andra byar blev språket bara delvis upptagit, medan det i några få byar fick motsatt effekt. Kurderna började att tala assyriska.

En sådan enkel förklaring borde vara nog för skeptiker. Dessutom kunde det assyriska språket aldrig accepteras fullt ut, eftersom det var känt som ”de kristnas språk” eller ”felehi” som kurderna själva säger. Fientligheten mot kristna i Mellanöstern är känd sedan tidigare, och förklarar lite varför inte språket spreds mer än så.

Beträffande namnfrågan på språket, assyriska eller arameiska, måste man blicka längre bak i tiden. Jag tänker mig långt tillbaka till tiden före Kristus och framåt. I det assyriska riket talades och skrevs akkadiska, innan man upptog arameiska som officiellt skriftspråk.

Processen från att använda akkadiskan till en mer arameisk anpassad dialekt var själklart lång. Det var inte så att man över en natt börja prata arameiska. Idag finns det språkexperter och arkeologer som kan läsa det ursprungliga akkadiska språk man använde först. Experterna har därigenom kommit fram till att den idag talade assyriska dialekten har större likhet till det akkadiska språket än den tidens arameiska.

Den mest troliga förklaringen till detta är att akkadiskan med tiden har blandats med arameiskan, och utformat en egen dialekt. Det assyriska språk vi talar idag. Med andra ord är den assyriska benämningen på språket lika legitim som när libaneser benämner sin arabiska dialekt som libanesiska. Eller till exempel chilenare som kallar sin dialekt av spanskan till chilenska.

Assyriska talades av assyrier i Assyrien och i hela Mesopotamien!