Assyriska har hittat krigarmentaliteten

Nye tränaren Michael Borgqvist stod i båset för första gången när Assyriska tog tre mycket viktiga poäng i helgen. Efter en minst sagt mager poängskörd i de senaste matcherna, vann Assyriska mot BK Forward med 2-1. Lagkapten Göran Marklund kämpade och slet hela matchen och var den som visade vägen med två mål när Assyriska till slut malde ner motståndet.

Under kvalmatcherna mot Bunkeflo kom jag på mig själv med att tänka på hur mycket jag saknade vår gamle härförare Michael Borgqvist. Den tanken hade egentligen förföljt mig sen degraderingen från Allsvenskan. Så när jag förra året fick chansen att intervjua dåvarande tränaren, Zvezdan Milosevic, kunde jag inte hålla mig från att fråga om det finns någon ny ”Borken” bland spelarna. Svaret på den frågan känner vi alla till.

När visselpipan förkunnade att Assyriska hade misslyckats med att hålla sig kvar i eliten, med absolut minsta marginal, valde jag att se framåt. Min nya filosofi var att jag inte ville värva en ny Borgqvist. Nej, jag ville ha ELVA Borgqvist på plan. Hellre elva vinnarskallar på plan som jag vet kämpar sig genom helvetets eldar för laget bästa, än några primadonnor som inte ens är i närheten av att veta vilket emblem som sitter på bröstet.

När då ”Borken” blev påtänkt som ny tränare för Assyriska, var jag säkert inte ensam om att jubla. Dåvarande styrelsen hann dock anställa Peter Lenell som tränare innan nya styrelsen tillsattes. När Lenell sedan, p g a hälsoskäl, tvingades lämna Assyriska, tog ryktena om ”Borken” ny fart. Trots faktumet att Lenell lämnade ett Assyriska som ledde serien, var jag glad åt tränarskiftet. För nu visste jag att krigarmentaliteten som tydligt saknats nu skulle infinna sig.

Att Assyriska, i söndagens drabbning mot Forward, spelade med Sargon Simonsson som ytterback på Tony Mahrs bekostnad och att Gerald Forschelet fick chansen på innermittfältet istället för säsongens hetaste spelare, Andi Toompuu, kan jag köpa inledningsvis. Några rockader kan vara nödvändiga när man inte fått den utdelning man tänkt sig och när alternativen är få.

Toompuu fick istället inleda matchen på vänsterkanten, där han gjorde ett gediget jobb, men det var ändå inte förrän han kom in på sin naturliga position som spelet började flyta. När Marklund, på bästa Allbäck-manér, nickade in hörnan (!) i bortre burgaveln så hade Assyriska redan missat några kvalificerade målchanser. Dessutom borde Assyriska ha punkterat matchen när både Marklund och Andreas Haddad tvingade motståndarmålvakten att jobba ordentligt för sin lön. Haddad som kom in istället för Xhevdet Llumnica visade att han inte är nöjd med att sitta på bänken. Han kämpade, slet och vaskade fram målchanser som tyvärr inte resulterade.

Som helhet var jag mycket nöjd med matchutvecklingen. Att passningsspelet var något förbättrat var skönt att skåda, men att vinna en sådan viktig match där så mycket stod på spel är förstås mycket starkt. Det syntes också i spelarnas ögon när domaren blåste av matchen. Någon ”Borken”-effekt vill jag egentligen inte prata om efter bara några träningspass och en enda match. Men det känns som om jag kan sova lugnt om natten nu. Det är skönt att veta att alla spelare som äntrade planen denna söndag gav 110 procent. Den inställningen kan Assyriska komma riktigt långt på.

BETYG: