De assyriska partierna lyckas inte inta en enad ståndpunkt inför den kurdiska omröstningen om självständighet och uppvisar istället stora brister.

Efter att den kurdiske diktatorn Massoud Barzani aviserat en ny omröstning om självständighet för Norra Irak den 25 september har de assyriska partierna fått bekänna färg: för eller emot?

Bland det viktigaste som framkommit är hur splittrade de assyriska partierna är. Istället för att samordna sin hållning för att på så sätt sätta press och ställa motkrav på den förtryckande regimen verkar de assyriska partierna inte ha gjort några ansträngningar till att agera strategiskt. Varje parti tycks ha resonerat för sig självt och beslutat att närvara eller bojkotta mötet med de kurdiska representanterna på egen hand.

Det enda parti som valt att bojkotta mötet med kurderna, Abna Al Nahrain, har samtidigt endast gjort en intern grej av sin bojkott. Partiet verkar inte ens ha försökt kapitalisera på sin bojkott genom att nå ut och göra det till en irakisk eller internationell nyhet. Istället tycks Abna Al Nahrain nöja sig med att plocka poäng internt bland den assyriska folkgruppen som det enda assyriska partiet med platser i regionens parlament som vägrar att stödja Barzanis referendum.

Assyrian Democratic Movement, (Zowaa i folkmun) har å sin sida deltagit i mötet med kurderna och säger sig stödja den aviserade folkomröstningen efter att ha fått garantier om att Nineveh-slätten inte kommer att omfattas av folkomröstningen samt andra försäkringar om att assyriernas rättigheter kommer att respekteras.

Mot Zowaas försäkringar finns flera sakliga invändningar. Enligt kurdernas egna texter om folkomröstningen ska denna äga rum ”inom KRG:s officiella område samt i de omtvistade områden där lokala företrädare vill att den ska äga rum”. Historien visar att de kurdiska partierna är mästare på att köpa lojalitet genom en kombination av mutor, sociala och ekonomiska fördelar och våld. Det är därför enkelt för kurderna att få med sig en och annan borgmästare, byäldste eller andra lokala politiker. Löftet om att Nineveh-slätten inte ska ingå i omröstningen är därför med största sannolikhet ihåligt som en schweizerost. En annan invändning mot Zowaas linje är att de kurdiska partierna aldrig hållit sina löften till assyrierna tidigare och att det finns ingenting som tyder på att de skulle göra det denna gång heller.

Bortom medias rubriker är de flesta politiska bedömarna ense om att Barzanis referendum (som är ett i raden av flera hållna sedan tidigare) är ett spel för gallerian. Det framhålls som ett taktiskt spel av Barzani för att utmåla sig som den enda kurdiska ledaren, försvaga sina rivaler, utpressa Baghdad och få bort uppmärksamheten från regionens stora ekonomiska problem och hans egen klans korruption och patent på makten.

Oavsett detta har frågan avslöjat en enorm politisk inkompetens och omogenhet bland de assyriska företrädarna som dels inte kan ena sig i vad som bör vara ett enkelt ställningstagande och dels inte vet värdet av att nå utanför den egna folkgruppen för att öka sin politiska tyngd.