Det repressiva och klanbaserade styre som växt fram i Norra Irak kan vara på väg mot stora problem eller till och med upplösas, det menar alltfler bedömare.

Kurderna i Norra Irak har sedan 2003 befäst sin autonomi och upplevde bitvis ekonomiska framgångar. Med påkostade och välregisserade PR-kampanjer av världens främsta byråer har KRG:s styre odlat bilden av en välmående region som respekterar mänskliga rättigheter. Fasaden har håller dock definitivt på att rämna sedan en tid tillbaka och avslöja alltmer av det auktoritära och klanbaserade styre som utför systematiskt förtryck av icke-kurder såväl som kurder som ifrågasätter makten.

Ekonomi i fritt fall
KRG håller snabbt på att bli den fattigare delen av Irak. Regionen är redan skyldig långivare 17 miljarder dollar enligt Middle East Research Institute. Den kurdiska ledningen satsade allt på ett kort genom att börja utvinna och exportera olja i trots mot den irakiska grundlagen. Det visade sig vara ett stort misstag. Oljepriset har fallit kraftigt de senaste åren och spås fortsätta vara lågt. Oljekällorna i KRG har inte producerat lika mycket som oljebolagen avtalade om vilket har lett till att flera bolag har lämnat regionen. Flera bolag processar även just nu mot KRG på hundratals miljoner som de enligt avtal har rätt till. Samtidigt upphörde Bagdad med att leverera KRG:s del av den irakiska budgeten eftersom KRG valde att exportera olja på egen hand. Den allmänna ekonomiska stagnationen med anledning av IS och säkerhetsläget har också gjort sitt. Trots decennier av möjligheter finns ingen egentlig produktion eller export som kan livnära regionen. Majoriteten i arbetsför ålder är offentligt anställda och deras löner betalas inte ut eller har sänkts kraftigt. Området pekas även ut som ett av de mest korrupta i Mellanöstern. Den ekonomiska krisen tvingar tusentals kurder att söka en framtid utanför KRG och kurder har ironiserat över självständighetsaspirationerna som ”självständighet på tom mage”.

Fördjupade splittringar 
Trots decennier av eget styre har de kurdiska grupperna inom KRG förblivit långt ifrån varandra. Splittringarna är på många sätt djupare idag än för tio år sedan. Samtidigt växer de kurdiska islamistiska partierna stadigt. Flera bedömmare menar att det är mer sannolikt att de kurdiska fraktionerna vänder vapnen mot varandra än att de utkämpar ett krig mot icke-kurder. Barzani-klanens kontroll över stora delar av KRG förvärras ständigt och Massoud Barzani fortsätter att vara president trots att hans mandatperiod tog slut för flera år sedan. Parlamentet är sedan i fjol upplöst. Tidigare har de interna kurdiska motsättningarna slätats över skickligt men numera talar alltfler västerländska Mellanösternkännare om elefanten i rummet. Medan den irakiska regeringen har bytts ut flera gånger genom demokratiska val och Irak tar steg i kampen mot korruption och nepotism fortsätter kurderna att styras av de två klanerna Barzani och Talabani årtionde efter årtionde.

Förtrycket mot icke-kurder
En annan mindre smickrande egenskap som börjar bli alltmer framträdande är det systematiska förtrycket av assyrier, yazidier och andra folkgrupper. Alltfler journalister, forskare, politiker och andra västerlänningar har de senaste åren fått upp ögonen för KRG:s agerande. Peshmerga står anklagade för etnisk rensning av bland andra Amnesty och Human Rights Watch för att ta ett exempel. Det välregisserade narrativ som KRG för fram utmanas i allt högre grad av en ström av rapporter och skriverier, inte minst i sociala medier. Minoriteterna tar nu även fler steg till att göra sig oberoende av KRG, inte minst yazidierna i Sinjar som till stor del gått över till miliser som står utanför KRG:s kontroll.

Upplösning?
Bedömare börjar nu föreställa sig ett framtida Irak där det kurdiska styret antingen är kraftigt försvagat eller till och med helt upplöst. I sin artikel ”What happens the day after the Kurdish referendum” konstaterar analytikern Michael Rubin som är knuten till den konservativa tankesmedjan The American Enterprise Institute: ”Det är smärtsamt att säga det men givet de problem som de kurdiska ledarna vägrar erkänna eller behandla, blir det alltmer sannolikt att KRG:s bästa år nu är passerade”. Denise Natali, forskare knuten till Institute for National Strategic Studies konstaterar i sin artikel ”Iraqi Kurds’ Referendum for Political Relevance” att framtiden ser mörkare ut än vad de kurdiska ledarna vill låtsas om: ”Reaktionen på det politiska repressiva systemet och den pågående ekonomiska krisen har blivit hopplöshet bland många unga kurder. En del har blivit apatiska medan andra försöker emigrera och andra återigen blir radikaliserade och ansluter sig till salafistiska grupper eller PKK.” I en längre analys från Polska centret för Mellanösternstudier går man så långt som att nämna risken för KRG:s kommande upplösning: ”Den ultimata risken i denna konflikt med Bagdad skulle vara KRG:s självständighet eller dess upplösning”.