Den svenska regeringen håller fast vid att man inte kan rikta humanitärt bistånd till någon speciell grupp även om den skulle vara särskilt utsatt. Det framkom i en riksdagsdebatt denna vecka.

Debatten gällde bistånd till assyrierna i Irak och skedde på initiativ av riksdagsledamoten Robert Hannah (fp). Biståndsminister Isabella Lövin (mp) upprepade den svenska regeringens åsikt att man inte kan rikta bistånd till någon speciellt grupp utan hjälpen måste ges till alla. Hon kallade dock assyrierna för en folkmordsdrabbad grupp.

I sin interpellation beskrev Robert Hannah hur statligt bistånd, däribland det svenska, inte når fram till assyrierna i Irak. I stället är det hjälp från kyrkliga och assyriska organisationer som håller de assyriska flyktingarna vid liv. Avslutningsvis ställdes tre frågor till biståndsministern:

Kan statsrådet försäkra att svenskt bistånd når fram till den folkmordsdrabbade folkgruppen assyrier i Irak?
Anser statsrådet att kravet på att bistånd ska ges generellt ska tillämpas även när den assyriska gruppen är så pass diskriminerad att den inte får eller vågar ta del av biståndsmedel som Sverige skickar?
Varför erhåller muslimska organisationer som Islamic Relief svenska biståndsmedel när inte kristna kyrkor eller Assyrier Utan Gränser anses som lämpliga för biståndsprojekt i Irak?

I sitt svar underströk Isabella Lövin gång på gång att det är viktigt att ge hjälp utan någon åtskillnad. I svaret gick hon inte alls in på huvudproblemet: att sådan hjälp av olika orsaker inte når vissa utsatta grupper. När det gäller vilka biståndsorganisationer som Sverige samarbetar med sker det efter ”ett noggrant och utförligt utvärderingsarbete som sker fortlöpande.”

Robert Hannah replikerade med att han håller med om principen att biståndet ska vara neutralt och enbart ges på basis av behov. Men i Iraks fall är det assyrierna som har störst behov, men får trots det inte del av det svenska biståndet.

– Vi står här idag just därför att biståndet till Irak inte riktas till alla, inte ges rättvist till alla folkgrupper, sade Hannah. I stället ges bistånd till makthavare och till organisationer vars arbete inte täcker de allra mest drabbade grupperna eller till organisationer som de inte litar på, som till exempel Islamic Relief.

Robert Hannah hänvisade också till sitt eget besök i tiotals flyktingläger i Irak i mars.

– Jag såg inte den svenska flaggan där och inte heller FN:s flagga. Jag frågade vad de hade fått av FN-organ. Svaret var en (1) transformator. Den hade finansierats av internationellt bistånd, allt annat kom från privata donationer.

Robert Hannah berättade också att då han frågade den svenska ambassaden i Bagdad sade man där att man inte kan garantera att det svenska biståndet skulle nå assyrierna.

– Jag frågar därför om biståndsministern kan garantera att det assyriska folket får del av det svenska biståndet på ett neutralt och rättvist sätt?

I sitt svar underströk Lövin att det på grund av kriget är oerhört svårt för biståndsarbetare att verka i Irak och Syrien och att hon därför inte kan garantera någonting. De som har mest behov ska dock få hjälp när det är möjligt. Hon betonade också att det finns många utsatta minoriteter i regionen och att Sverige inte kan ha speciella program för att hjälpa dem skiljt.

– Vi måste hålla fast vid att vi har en neutral behovsbaserad prövning, underströk ministern.

Debatten mellan Lövin och Hannah kan ses här.