Meryem Demirel är ordförande i Assyriska kulturföreningen i Norrköping och hon tycker deltagandet i föreningarna är lågt och ger här sina synpunkter om varför det förhåller sig på det viset.

När man jämför våra föreningar idag med förr då ser man rätt mycket förändring på en punkt som jag vill behandla närmare, nämligen att förr när det var aktiviteter i föreningen deltog de flesta medlemmarna. Idag är det väldigt få som deltar i aktiviteterna som föreningen arrangerar och vissa menar att förr deltog folk för att man inte behärskade det svenska språket och att man därför behövde träffas och umgås då man inte hade integrerats i samhället.

Som föreningsstyrelse förväntar man sig att många ska delta i planerade aktiviteter för att främst träffas och förhoppningsvis lära sig nått. Men eftersom deltagandet minskar så kanske man enbart ska satsa på dem som kommer på aktiviteter och planera efter deras specifika behov.

Nu för tiden kan de flesta våra danser, de är kunniga om sin historia och har kommit in i det svenska samhället vilket gör att dessa aktiviteter inte är så attraktiva längre.

En kort muntlig undersökning har visat följande orsaker om varför man inte deltar i förenings aktiviteter.

  • Att många av ungdomar studerar på andra orter och besöker familjen på helger vilket medför att familjen stannar hemma när de är på besök.
  • En sorts ohälsa bland folket där de flesta inte har lust att delta i aktiviteter på grund av detta.
  • Nya generationen är för upptagen med utbildning,arbete och senare genom att bilda familj.
  • Yngre vuxna medlemmar är småbarnsföräldrar vilket för att de inte hinner med aktiviteter och sina intressen.

Jag tror att de flesta föreningarna känner igen denna problematik och jag tror inte heller nya generationen assyrier har möjlighet att driva våra föreningar på samma sätt som nu för att föreningen drivs nu via ideella krafter och det blir svårare med tiden. 

Det kanske är dags att man accepterar föreningen som en träffpunkt eftersom de flesta inte är villiga att gå med i styrelsen och ta ansvar.

Meryem Demirel