Kan vi kämpa för våra rättigheter under vår religiösa benämning? Gör det mer skada än nytta? Vi måste kämpa under det assyriska namnet istället, det har vi mer att vinna på, menar insändarskribenten Andrias Isik.

Aktiva personer med koppling till den assyriska folkgruppen, journalister, politiker och historiker använder, i olika sammanhang, meningar som; ”kristna i Turkiet”, ”kristna i Syrien”, ”kristna i Irak”, ”Syriacs” och/eller ”Kaldéer” som benämning på den assyriska folkgruppen.

Detta är givetvis beklagligt i arbetet för den assyriska folkgruppens rättigheter. Inget annat folk utkämpar krig i sin religiösa tillhörighets namn, utan detta görs under en gemensam flagga.

Tanken är nog god eftersom man förespråkar och bildar opinion för de kristna, men av historien kan man se att detta skadat oss mer än gjort nytta. Man kan inte bilda opinion för en religiös grupp med nationella intressen, speciellt om inte nationen framhävs av själva folkgruppen.

Den assyriska folkgruppen är inga korsriddare, inte heller kristna martyrer utan en folkgrupp med stolt historia som måste återupprättas och det gör den endast i det assyriska folkets namn.

Av historiska händelser kan vi lära oss vad som hänt när vi kämpat och dött i Kristus namn. Har detta gagnat den assyriska nationen? Svaret är lika självklart som den assyriska historiens utveckling, NEJ. Med detta menas inte att man ska ta avstånd från sin religiösa tro, tvärtom ska den stärka och hjälpa folket i dess strävan.

Alla händelser och aktiviteter bör göras i den assyriska nationen namn precis som Agha Petros gjorde när han stred under den assyriska flaggan. Han var lika syrisk-ortodox som alla andra som har denna trosinriktning men han förstod vikten av att strida under sin etniska benämning.

Assyrier ska vara stolta över sitt arv och fortsätta arbeta under det assyriska namnet. Annars kommer världen minnas oss som ”de kristna i Mellanöstern” och inget annat.