En assyrisk kilskriftstavla innehåller den första kända beskrivningen av epilepsi.

En dansk assyriolog har hittat vad arkeologer tror är den första kända beskrivningen av epilepsi. Fyndet gjordes på en kilskriftstavla som är 2670 år gammal och som grävdes fram med flera andra fynd i ett hus i Assyrien tillhörande en familj som var exorcister till yrket.

Kilskriftstavlan beskriver en sjukdom som stämmer in på epilepsi och som forntidens assyrier benämnde som bennu. På den nedre delen av lertavlan har skribenten ritat en demon-liknande figur med horn, delad tunga, mänskliga händer och djurkropp. Enligt forskarna trodde assyrierna att sjukdomen berodde på en demon och tekningen på lertavlan ses som ett försök av dåtidens människor att avbilda hur de tänkte sig denna specifika demon.

Demonfiguren inringad i den nedre halvan av lertavlan som är nästan tretusen år gammal.

Enligt den amerikanska forskaren Laura Zucconi som skrivit en bok om forntida medicin var ordet bennu ett samlingsnamn för sjukdomar som assyrierna trodde berodde på att patienten var besatt av demoner eller månguden Sin. I de äldre kulturerna förknippades månen med många mentala sjukdomar. Kopplingen mellan månen och besatthet lever vidare i språket än idag. Det engelska ordet ”lunatic” (galning) kommer från latinets ord för måne.

Exorcism som yrke har levt kvar i assyrisk kultur ända in i modern tid. Personer som anses ha förmåga att driva ut demoner har alltid funnits och anlitats för att genomföra olika ritualer för att hela en individ. Många gånger är dessa assyriska präster men inte alltid. Enligt assyrisk exorcism behöver demonen en mänsklig kropp att bo i och exorcistens ritualer är mer till för att övertyga demonen att lämna patientens kropp och inta exorcistens kropp istället.