Musiken har alltid kommit naturligt för Elias Zazi. På 80-talet var han känd som ”den tedrickande DJ:n” som vann tävlingen Stockholm No 1 DJ. Då var det nog inte som anade att Elias Zazi, en dag, skulle bli den förste assyriern som komponerat en stråkkvartett och dessutom fått den uruppförd.

Nyårsafton är kanske inte den bäst lämpade dagen för en intervju med tanke på den stress som brukar infinna sig timmarna före årets stora fest, men jag möts ändå av en avslappnad Elias Zazi. Det är något som utmärker den här mannen. Elias har alltid ett leende på läpparna och en fyndig replik i bakfickan. Vår mötesplats är Waynes Coffee, ett mysigt fik beläget i centrala Södertälje. Vi sätter oss på andra våningen i rökavdelningen, men det är inte för Elias skull som vi sätter oss där.

I det tidiga 80-talets DJ-kretsar var han nämligen känd som den tedrickande DJ:n. För mig har Elias alltid varit sångaren Aboud Zazis humoristiske bror, pianolärare till min lillasyster och DJ på assyriska fester. Jag har således vetat att Elias är duktig på musik, men inte hur duktig han är. Vidden av hans musikkunskaper blev jag varse om den där historiska dagen i november förra året då hans stråkkvartett, String Quartet in e minor, uruppfördes på Estrad inför drygt 250 personer. Det var en stor dag för Elias Zazi och det assyriska folket.

– Eftersom det handlade om ett nytt verk kunde det bli ruttna tomater eller applåder. Det blev stående ovationer, vilket är bland det högsta man kan få, berättar Elias som av erfarenhet som musikrecensent vet att det långt ifrån alltid blir så i dessa sammanhang.

 Elias hade länge arbetat med sin stråkkvartett i e-moll, närmare bestämt fyra år och hann därför aldrig bli nervös före konserten. Men han berättar öppenhjärtigt att han darrade i hela kroppen under tiden som stråkkvartetten framfördes. Därför kändes det väldigt skönt i paus när det kom fram folk, både assyrier och svenskar, som ville hylla honom för bedriften att ha komponerat ett vackert stycke västerländsk konstmusik (klassisk musik), och dessutom vara den första assyriern att genomföra denna prestation.

– Det som var glädjande var att många assyrier kände igen något assyriskt i stråkkvartetten. Det orientaliska som fanns i verket kom från hjärtat, ingenting som jag tänkte så mycket på, menar Elias och tilläger att han blev stolt när några assyrier efteråt sa att det här var mycket stort, men att de fortfarande inte insett hur stort det här är och att det är något som framtiden får visa.

Elias Zazi föddes i Libanon 1964, flyttade till Sverige 1976 med sin familj och har sedan 1979 bott i Södertälje. Som person är han öppen, glad och ödmjuk med en stor känsla för sitt folk. Elias fick ganska tidigt smak för den västerländska musiken och vann 1983 tävlingen ”Stockholm No 1 DJ”, men när han gifte sig insåg han att det skulle bli svårt att kombinera livet som familjefar med sena DJ-kvällar. Istället började han självstudera den orientaliska musiken och dess oändliga antal musikskalor.

– Hemma har jag sammanställt en lista på ca 100 befintliga skalor, berättar Elias och förklarar att i den assyriska folkmusiken används många gånger endast 2-3 skalor och de som gör assyrisk pop använder 3-4 andra musikskalor som helst inte innehåller kvartstoner.

 Intresset för den orientaliska musiken ledde till den första assyriska musikalen, Drömmarsonaten, som hade premiär på Estrad 1996. Efter musikalen växlade intresset över till västerländsk konstmusik och Elias började plöja igenom de kända kompositörernas verk, men insåg efter ett tag att dessa inte var så bra som han hade tänkt sig. Då kom P2 in i bilden:

– Eftersom de presenterar kompositören först efter att musiken spelats, kunde jag sammanställa en lista på alla de verk som jag tyckte om utan att ha några förutfattade meningar om kompositören, berättar Elias som bland andra tycker om Beethoven, Brahms, Tjajkovskij, Dvorak och Fauré.

Det växande intresset för konstmusik ledde till att Elias fördjupade sina kunskaper med ett 30-tal lektioner hos musikläraren John Lidström. När stråkkvartetten var färdig besökte han Lars-Erik Rosell, professor vid kompositionslinjen på Musikhögskolan i Stockholm. Elias frågade professorn om stråkkvartetten hade några defekter eller andra brister, varpå svaret blev att stråkkvartetten är fullt godkänd och gott kunde framföras i alla sammanhang. Det gjorde den också. Elias fick bra recensioner i Länstidningen (LT) och ordföranden i Södertälje Kammarmusikföreningen sa efter konserten att ”det här bevisar att man fortfarande kan skriva modern konstmusik som är vacker att lyssna på”. Elias vill radera myten att man måste lära sig lyssna på den klassiska musiken för att tycka om den och gör en liknelse med konstnärliga målningar för att förklara vad han menar.

– Om jag visar dig en abstrakt målning kommer du med stor sannolikhet att säga att du inte förstår eller tycker om den, men om jag förklarar bara lite grann kommer du själv att vilja utforska tavlan. Det är samma sak med konstmusiken.

Elias broderar vidare i ämnet musik, och efter några koppar kaffe och cigaretter (för min del) kommer vi in på den assyriska musiken, som idag är en blandning av folkmusik och pop. Han menar att den är primitiv och att vi måste utveckla den.

– Fortsätter vi att stå och stampa på samma plats är det illa, men om vi lägger in några ingredienser ur konstmusiken i den assyriska musiken kommer den att stå på en bättre grund. Till skillnad från popmusik blir man inte så trött på konstmusik, som ligger på flera plan och innehåller mycket som man kan utforska. Folkmusiken finns i blodet och kommer därför att bestå, men om vi dessutom tar ett tema ur folkmusiken, lägger in den i konstmusiken och bearbetar det, kan vi utveckla vår musik i andra perspektiv. Det var det jag försökte göra med min stråkkvartett.

För Elias har musiken alltid kommit naturligt, men han har samtidigt varit väldigt ambitiös och studerat ihärdigt både orientalisk och västerländsk musik. Sin inspiration hämtar han från Wadi Al Safi, Rahbani bröderna (Fairouz make och svåger), den syrisk-ortodoxa kyrkomusiken och västerländsk konstmusik.

– Det är en ära att ta med vår kyrkomusik, och om jag inte finner något från den i hjärtat söker jag efter den i kyrkan, till skillnad från Rahbani-musiken som jag aldrig behövt söka. Den finns där liksom den klassiska musiken, berättar Elias som växte upp med Rahbanibrödernas och Wadi Al Safis musik.

När jag frågar Elias vilken assyrisk musik han tycker mest om framhåller han Ninib A Lahdo, Habib Mousas tidigare alster och Aboud Zazi, vars röst tilltalar honom väldigt mycket. Elias berättar att han även kan höra våra ursprungliga toner i många andra länders musik:

– När jag lyssnar på Wadi Al Safi, turkisk eller irakisk musik kan jag känna att det här härstammar från vår musik, eftersom de har den syrisk-ortodoxa musikens kvartston. Även musiken i norra Afrika påminner en del om vår kyrkomusik.

För Elias är det viktigt att markera sin assyriska nationalitet och vill med sitt musikskapande skapa publicitet åt sitt folk. Han älskar sitt folk och längtar efter den dagen då han blir världskänd och stolt kan berätta om sin härkomst och den mång-tusenåriga kulturarv som vi bär på. Med glimten i blicken berättar Elias att det var tack vare sin farfars örfilar som han har fått sin känsla för det assyriska språket och kulturarvet. Farfadern lät nämligen honom och hans syskon aldrig tala arabiska hemma. Idag är Elias en lokalkändis i Södertälje, där han arbetar som laboratorietekniker på AstraZeneca och ägnar sin fritid åt att recensera musikkonserter åt Länstidningen.

– Det hela började en dag när jag ringde tidningen och berättade att jag hade bott här i 20 år men aldrig läst något om assyrisk musik. På LT: s redaktion svarade man mig att det inte fanns någon kunskap om den assyriska musiken, berättar Elias som omgående erbjöd sina tjänster och en stor artikel om den assyriska musikhistorien tillkom. Senare utvecklades ett samarbete när de upptäckte hans djupa kunskap i klassisk och orientalisk musik, och det begåvade sättet att skriva och Elias började recensera musik för tidningen:

– Det har varit en ära att som assyrisk recensent få skriva om stora världsstjärnor som Gideon Kremer, en av världens absolut bästa violinister, den världskände dirigenten Esa-Pekka Salonen, sopranen Barbara Hendricks, pianisterna Hans Leygraf och Roland Pöntinen, kördirigenten Eric Ericsson, Kungliga Filharmonikerna blandat med österländska stjärnor som Ibrahim Tatlises, Coskun Sabah, Janan Sawa och Ashur Sarkis.

För mig har det varit en ära att som assyrisk musikälskare få skriva om Elias Zazi; den första och enda assyriern som komponerat och dessutom fått en stråkkvartett uruppförd. Den kommer att spelas in på CD snart och då förväntar jag mig att den ska finnas tillgänglig i alla våra föreningar och att alla musikintresserade inhandlar detta för assyrier historiska mästerverk.