Afram Kourie imponeras av Assyriska föreningen i Stockholm, som han anser är en förening som tar sin identitet på stort allvar. Fler föreningar bör följa föreningens tankar om långsiktigt tänkande.

Igår kväll var jag inne på Hujådås hemsida och läste lite. Till höger kunde jag se en liten annons om en föreläsningsserie som skall hållas av Gabriel Afram. Det var något som intresserade mig mycket och jag blev glad över att vi kan anordna annat än bara fotbollsfester, julfester, påskfester och andra fester. Jag blev nyfiken på arrangörerna och såg att det var Assyriska föreningen i Stockholm. Så jag googlade fram deras hemsida och fördjupade mig lite mer i deras evenemang och allmänna mål.

Det första jag slogs av var alla deras pågående och kommande projekt för barn, ungdomar och vuxna. Man får genast intrycket av detta är en mycket seriös förening som tar sin identitet på stort allvar och att de arbetar långsiktigt. Föreningen anordnar skidresor, föreläsningar, taekwondo, folkdans, kvinnoverksamhet, hemspråk och mer. På Assyriska föreningen i Stockholm har man till och med ett schema för hela veckan, vilket ytterligare inger stort förtroende.
 
Föreningen som funnits sedan 1971, har ett sätt som är väldigt öppet liberalt och som jag personligen tror kommer att leda till mer framgångar bland de nuvarande föreningar som jag nu känner till. Det står i deras stadgar att: ”För att delta i våra aktiviteter behöver man inte vara assyrier, utan alla nationaliteter är välkomna.” Vilket jag tycker är positivt.

Jag klickar mig fram till gästboken och jag läser där på senaste inlägget från en som kallar sig ”Suryoyo Oromoyo”. Där frågar han nyfiket: ”är syrianer också välkomnna dit? eller måste man kalla sig för ”assyr” ?” och på denna, för många relevanta, fråga svarar man honom: ”Kalla dig vad du vill, så länge du accepterar att det är en assyrisk förening du kommer till…”. Svaret är precis lagom liberalt men ändå tankfullt och det bekräftar bara vad jag tror om föreningen.

Jag önskar att den Assyriska föreningen i Stockholm bara fortsätter och att detta förhoppningsvis smittar av sig och att flera föreningar runt om i landet börjar tänka utanför lådan, inte minst de större föreningarna. Kanske är det så att fester inte är det enda alternativet? Kanske kan det vara bra för oss som folk att anordna en kulturell tillställning då och då, eller åtminstone oftare än vad som görs nu. Detta innebär inte att vi ska sluta med fester helt, de skänker trots allt ekonomiska tillskott och är nästan en förutsättning för föreläsningar och liknande.

Vad jag vill ha sagt är helt enkelt att jag vill se mera av det senare och att Assyriska föreningen i Stockholm tycks göra ett bra jobb.