Ett feldisponerat Assyriska inkasserade igår en 1-3 förlust mot uppsalalaget Sirius. Laget har, sedan serien vände, förlorat samtliga bortamatcher och börjat tappa mark i toppstriden. I fortsättningen krävs mer fingertoppskänsla av tränardoun Edmond Lutaj och Michael Borgkvist.

Assyriska tog sig en bit norrut för att möta ett Sirius som spelar för sin existens. Frågan var hur Assyriska skulle formera sitt innermittfält när både Dennis Östlundh och Andi Toompuu inte fanns tillgängliga. Svaret blev något man enbart ska behöva läsa i tidskrifterna En ding ding värld eller Se och hör. Michael Borgqvist och Edmond Lutaj hittade en lösning som kan väcka frågor om deras kunnande. Eller så kanske jag borde sluta med fotboll och börja analysera curling.

Assyriska åkte till Uppsala med en trupp som inte var speciellt olik truppen som spelade mot Väsby. Andi Toompuu var avstängd och lösningen blev Elias Merkes. Den naturlige ersättaren, Narsai Shaba, åkte med till Studenternas IP men fick nöja sig med läktarplats. Tränarparet valde till slut Merkes tillsammans med Martin Åslund som innermittfältare. Resultatet blev på sin höjd underkänt. Förlust med 3-1 där Göran Marklund sätter en straff, som egentligen var en bjudning från domaren.

Eller ska jag hellre säga kompensation. I ärlighetens namn var domaren lite väl hemmavänlig i sina bedömningar. Speciellt vid straffsituationen som föranledde 1-0 målet och vid utvisningen av Martin Åslund. Två väldigt tveksamma situationer som gick Sirius väg, men vad kan begära från den här nivån? Kanske att domaren kunde varna filmande spelare i efterhand möjligen.

Sirius spelaren, Haris Skenderovic, låg kvar på marken väldigt påpassligt i hopp om att få Åslund utvisad. Efter att ha legat som död i några minuter, blivit i princip buren ut från plan och sen haltat hela vägen till mittplan. Enbart för att springa in obehindrat sekunderna efter när domaren vinkar in honom. Kanske vore det på sin plats att visa ett kort för sådant beteende?

Med det nämnt vill jag poängtera att Assyriska inte gjorde någon höjdarmatch. I bästa fall kunde den här matchen ha slutat oavgjort. Om Assyriska haft hjälp från ovan. I mina ögon var matchen förlorad när jag såg laguppställningen. När man nu petat Shaba ur truppen på plats, fanns det ju bara två alternativ kvar som inte krävde mycket ändringar. Antingen skulle man ha valt Åslund som defensiv och Nahir Besara som offensiv mittfältare. Eller, eftersom man tydligen inte vill peta Merkes ur startelvan, välja Bergman som defensiv med Åslund som offensiv mittfältare. Bergman har ju åtminstone spelat defensiv mittfältare förut på högre nivåer än superettan.

Förutom dessa två uppenbara alternativ finns det många gångbara varianter. Man kan bland annat använda Marklund som offensiv mittfältare. Eller varför inte Everton. Borgqvist och Lutaj hade många varianter att välja mellan, men valde till slut att använda sig av en spelare som inte ens är mittfältare på en ovan positionen. Och skickade den naturlige defensive mittfältaren till läktaren. Det valet är som bäst en vild chansning. Jag hoppas att det är så. Annars tyder det på brist på respekt för spelare och att ge dem chansen att prestera i sin rätta position.

Matchen som sådan liknade annars i mångt och mycket den mot Brommapojkarna för ca två veckor sedan. Assyriska kändes inte riktigt farliga i sista tredjedelen av planen. Stefan Batan gjorde det hyfsat med tanke på att han vaknat på morgonen med nackspärr. Det var troligen därför som Batan byttes ut tidigt i andra halvlek. Åslund var också helt okej i försvarsspelet och försökte axla den pådrivarroll som Östlundh har i sin natur. Problemet är att Åslunds offensiv inte är i närheten av Östlundhs. Dessutom sänker utvisningen, rätt eller fel dömd, betyget rejält.

Tre mål insläppta igen brukar betyda klagomål på Jon Rytterbro. Men den här gången fanns inget att göra. En straff, ett drömmål och ett friläge är mål som ingen kan ifrågasätta. Backlinjen var också trots tre insläppta mål helt okej förutom några fel beslut av Lamin Conateh. Filip Bergman var stabil som mittback, och gjorde det bra även när han flyttades upp som defensiv mittfältare. Något sent påtänkt. Tyvärr fick jag inte se Martin Lorentzon flyttas upp som brukligt när Assyriska försöker trycka på. Men Lorentzon var tillsammans med Batan och Aziz Corr-nyang de som försökte mest och bäst i anfallsväg.

Marklund och Dinho är ett anfallspar man bör frukta i normala fall. Tyvärr funkar inte samarbetet alls och frågan är om de överhuvudtaget skall spela på topp ihop. Med Mattias Genc på plan kom Marklund till många fler målchanser. Dessutom hittar de varandra mycket bättre trots mycket mindre speltid ihop. Dinho kämpar förvisso hårt, men det är bara berömvärt när man vinner. Vem bryr sig om att en anfallare springer när laget åker hem med svansen mellan benen?

Nu gäller det för Borgqvist och Lutaj att ha mycket större fingertoppskänsla vid uttagningar till spelartrupp. Jag poängterade efter matchen mot Väsby vikten av att ha rätt spelare i sextonmanna truppen. Det kommer att bli viktigare och viktigare framöver när varje match blir som en final. Med en drös spelare som förväntas bli spelklara till nästa helg, kommer mycket spetskompetens tillbaka. Jag förväntar mig inga underverk, men jag vill ha rätt man på rätt plats.

 Martin Lorentzon
  Filip Bergman
 Stefan Batan