Under de fem åren som ordförande i Assyriska riksförbundet har jag tillsammans med min styrelse lyckats lyfta upp de viktigaste frågorna som berör det assyriska folket i Sverige, EU och i våra hemländer. Som förbundsstyrelse har vi bedrivit många fina och framåtskridande föreningsaktiviteter. Aktiviteter som har varit högt prioriterade hos ARS är integration, jämställdhetsfrågor och hemlandsfrågor.

Integration och jämställdhet är viktiga processer i samhället och därför har ARS lagt stor vikt på dessa frågor. Genom dessa aktiviteter har ARS bidragit till ökad delaktighet och inflytande av kvinnor i den assyriska föreningsrörelsen.

ARS möte med Turkiska säkerhetsrådet,MGK, i Ankara år 2002 var det första dialogmöte med de turkiska myndigheterna på en högre instans, vilken man tidigare inte ens hade kunnat komma i närheten av. Sedan dess har ARS haft många möten och träffar med turkiska regeringsrepresentanter på såväl lokal som central nivå. Exempel på sådana personer är utrikesminister Abdullah Gul, ordförande för kommissionen för mänskliga rättigheter i Turkiet Mehmet Elkatmis, EU kommissionär Sema Kilicer samt ledare för det civila samhället med flera.

Med många möten och diskussioner kan vi från ARS styrelse med gott samvete säga att vi har lyckats med att tillryggalägga ytterligare några händelserika verksamhetsår. ARS har även anordnat seminarier, manifestationer, deltagit i demonstrationer, skickat pressmeddelanden till regeringar, politiker och myndigheter samt uttalat sig i media om det assyriska folkets hotade situation och krävt en skyddszon för assyrier i Irak.

Efter varje besök vi har gjort i Turkiet har det kommit till vår kännedom att de myndigheter vi träffat har sökt våra ledande personer i Turabdin och frågat dessa om vilka problem de hade i området. Vid några tillfällen har myndigheterna i Ankara skickat delegationer och undersökt assyriernas situation på plats. Även svenska konsulatet och ambassaden i Turkiet har vid några tillfällen följt med oss på rundresa till våra hemtrakter och besökt assyriska byar, kloster och andra historiska platser samt varit ögonvittnen till tragiska händelser som assyrier utsatts för.

Vid varje träff med turkiska myndigheter har vi tagit upp och öppet diskuterat assyriernas mänskliga, kulturella och politiska rättigheter och lämnat skriftliga dokument på våra krav. Ett krav bland många andra är erkännandet av folkmordet på assyrierna. De flesta problemen löser man genom att ha en dialog med motparten. Jag tror inte att vi kan lösa våra problem med Turkiet om vi inte har en riktig dialog. Jag tycker att våra dialoger och kontakter med turkiska och andra myndigheter har gett effekt och resultat, inte minst i fallet om kyrkan i byn Bote i Turabdin. Denna kyrka som för något år sedan hade omvandlats till moské kommer nu på nytt att öppnas för kyrkoverksamheter. De senaste årens reformprocess har varit en positiv utveckling för Turkiet men ännu återstår mycket arbete tills dess att målet är nått.

All politisk aktivitet och föreningsverksamhet var förbjudna för oss assyrier i Turkiet, varför vi saknade sådana erfarenheter när vi bildade föreningar och ARS 1977. Under de korta 30 åren i Sverige har vi ändå kunnat göra stora framsteg i det politiska livet. För alla dessa framgångar tackar vi Sverige. Detta är beviset på att det assyriska folket är duktigt och kan komma långt både i det politiska och i det kulturella, bara vi får möjligheten till det. Idag har vi många assyrier som vuxit upp i våra föreningar som är politiskt aktiva och en del har höga poster i samhället medan andra är ledarskribenter i stora svenska dagstidningar. Nu börjar vi skörda frukterna av våra föreningsaktiviteter och med stolthet kan vi nu lämna ansvaret för organisationer och föreningslivet till kommande generation som har vuxit upp här i Sverige. Vi är stolta över den verksamhet ARS har bedrivit, men är medvetna om att det finns mycket kvar att göra.

Den enda fråga som vi inte är nöjda med är samarbetet mellan våra politiska partier. Anledningen till att våra politiska partier inte kan komma överens om en gemensam ledning är att var och en av dessa sätter sitt eget partis intresse och vinning före folkets. Bristen på politisk mognad hos de assyriska politiska partierna är stor. Istället för att komma överens om det som är livsviktigt för det assyriska folket anklagar de varandra för oväsentliga saker. Vad vinner vi genom att anklaga varandra och våra egna för bagateller?

Innan jag avslutar vill jag rikta ett stort tack till min vän och rådgivare Schulmanu Athoraya för all hjälp jag har fått, så som översättningar och korrekturläsning av mina texter, och som alltid har stött mig i mitt arbete i Hujådå. Jag vill även tacka mina söner Neshro, Nadan och Mano som har hjälpt mig och rättat mina texter.

Ordförandeposten i ARS är väldigt tung och krävande: Ett hjärtligt stort tack riktar jag till min fru Semiran Barmano som alltid har stått mig nära och som med sina vassa och kloka idéer bidragit mig i mitt arbete. Hon har alltid varit konstruktivt kritisk och rättat mig många gånger innan jag varit på väg att göra fel. För mig har hon alltid fungerat som min första rådgivare i mitt arbete i ARS. Jag måste erkänna att utan hennes stöd, hjälp och råd skulle det ha varit omöjligt för mig att kunna fortsätta i alla dessa fem år som ordförande i Assyriska riksförbundet i Sverige. Tack Semiran!

Dessa fem år som ordförande har varit mycket givande, berikande och lärorika för mig och jag har även fått oersättliga kunskaper som jag annars inte hade kunnat inhämta någon annan stans. Nu när min tid som ordförande går ut vill jag tacka min styrelse och alla andra som på något sätt har hjälpt mig och ARS i vårt arbete.

Å ARS vägnar önskar jag alla assyrier världen över ett riktigt gott nytt assyriskt år (första april), och jag önskar den tillträdande styrelsen lycka till!