Sedan Jesus tidräkning har det assyriska folket inte varit så nära att få ett stycke land med någon form av självstyre. Drömmen och längtan kan till slut äntligen uppnås och uppfyllas. Hoppet kan bli verklighet genom att assyrierna tilldelas ett område i Ninve-slätten, antingen som självstyre eller som skyddszon.
Just denna fråga är väldigt aktuell och diskuteras flitigt inte enbart i de assyriska hemmen runt om i världen, utan är en punkt på den internationella politiska agendan. För att nämna hur pass viktig denna fråga har kommit att bli diskuterade nyligen påven Benedictus XVI och president George W Bush de kristnas situation i Irak och kravet på ett eget område för ursprungsbefolkningen.
Vem kunde ha föreställt sig att påven och USA:s president skulle diskutera assyriernas önskemål om ett eget område? Bara tanken är svindlande och bevisar hur frågan har utvecklats på bara några år. Dessvärre har de senaste månadernas hemska händelser pådrivit frågan och gjort den akut. Medias bevakning har gjort frågan än mer känslig och det debatteras om påståenden som att det är främst assyrier i exil som utnyttjar förföljelsen av kristna till att driva sin politiska agenda. Är detta troligt, att de som förespråkar en sådan lösning, nämligen ett eget självstyre främst är bosatta utomlands? Att detta inte skulle vara en önskan hos ursprungsbefolkningen i Irak, eftersom det finns en risk för splittring, en risk som är ett faktum i nuvarande Irak.
Det påstås råda en oenighet om vad folket efterfrågar och begär från omvärlden. Ska det vara en skyddszon, ett område att beskyddas under, eller ett eget självstyre? Finns det någon mening med alla dessa diskussioner när det dagliga våldet mot assyrier i Irak ökar med följd att ursprungsbefolkningen utrotas? Har vi råd att sitta och dividera med vad vi vill ha och vad vi behöver? Det är lätt att både bli uppgiven och förvirrad över situationen i Irak. Vid första tanken kan man säga att det inte är tid eller plats för sådana diskussioner och dispyter mellan olika grupper och organisationer, men vid närmare eftertanke är svaret inte enkelt och givet. För det som krävs och verkställs idag får konsekvenser i det långa loppet, för assyriernas framtid i Irak och möjligheten till ett eget land, ett eget fritt Ninve. En annan faktor som gör frågan än mer komplicerad är att Ninve-slätten mestadels är omringad av araber, vilket kan medföra att vårt folk då skulle leva i en sårbar buffert mellan araber och kurder. Vore det möjligt för assyrierna att leva i frihet, i säkerhet som likvärdiga irakiska medborgare bland araber och kurder? Kommer förtrycket, förföljelserna och våldet att någonsin upphöra eller kommer det att fortsätta till dess att den sista assyriern flytt sitt hemland? Är vår enda möjlighet för fortsatt existens och liv i frihet, ett eget område för ett autonomt självstyre inom Iraks gränser?
Denna faktor spär på den rådande oenigheten och används sedan mot oss som ett vapen. Men en enighet bland olika assyriska organisationer är möjlig trots att de ofta tvistar sinsemellan. De kan enas kring kravet på att Ninve-slätten, skall bli ett assyriskt skyddsområde med autonomi. Nu behöver assyrierna samma skydd i Irak som andra folkgrupper har fått när det har levt under terror och våld. Kan världssamfundet vägra att ge oss det? I en autonom assyrisk region skulle det vara möjligt för andra assyrier runt om i Irak och även andra delar av världen att få en fristad istället för att tvingas fly till andra länder i Mellanöstern eller Europa. Denna ambition borde ligga i linje med den Europeiska Unionens flyktingpolitik, nämligen att ge skydd och stöd åt befolkningen i det egna landet. En egen fristad skulle innebära att flyktingströmmen skulle minimeras.
Vi, som folk, är på rätt väg vad gäller nationell medvetenhet. För att detta ska bli verkligt och för att Ninve-slätten återigen ska bli assyriernas område krävs det att det finns internationellt stöd och intresse. Investeringar från utlandet är en nödvändighet. Det finns faktorer som kan vara lockande för utländska företag och organisationer som kan vara intresserade av att skapa en levande marknad och få området att blomstra. Det handlar om skolor, sjukhus, butiker, varuhus, banker, kommunikationsmedel med mera. Det krävs en stor internationell uppbackning för att det ska kunna bli genomförbart och bestående. Det krävs även mer utav oss i diasporan, att vi uppmärksammar detta och på allvar fundera i banor av att investera mer än vad vi gör i våra hemländer.
Kan vi göra annat än att hoppas och kämpa till den dagen vi ser Assyrien återuppstå från sina ruiner och alla vi bär på ett assyriskt pass. Nu måste världssamfundet ta oss på största allvar och försöka förstå vad som händer den assyriska befolkningen i Irak. Det är av största vikt.
Relaterade artiklar
