Utåt sett verkar de vara den perfekta familjen – vackert och överdådigt hem med överdimensionerade bilar vid garageuppfarten, en vacker fru med hår och kläder alltid i trim och barnen i de senaste märkeskläderna.

”Han klarar bara inte av att byta blöja”, hörde jag en bekant säga till sin väninna. ”Han kan inte sitta barnvakt”, fortsätter hon. ”Varje gång jag har något ärende blir jag tvungen att lämna bort barnen hos en syster, mamma eller någon annan. Det är så jobbigt därför stannar jag hellre hemma.”
Det tar ett tag innan jag förstår att det är sin man hon pratar om.

Min bekant är trebarnsmamma, trots att hon knappt hunnit bli 25 år. Hon förlovade sig innan hon slutat skolan och gifte sig strax efter studenten. Några högre ambitioner än att skaffa familj och ha det gott ställt ekonomiskt har hon väl aldrig gett uttryck för direkt. Något år efter giftermålet kom första barnet.

Mannen gav sin unga fru en tydlig signal om vad han önskade av henne. ”Var hemma och ta hand om barnen och hemmet, det är allt jag begär”, sa han.
Familjen är inte direkt i behov av en inkomst till – maken arbetar redan för två personer.

En arbetsdag på 12-15 timmar är inget ovanligt för honom. Med tanke på det hårda arbete och de långa arbetsdagarna tjänade han tillräckligt för att kunna ge sin fru och barnen allt de önskade – allt utom sin tid.

Utåt sett verkar de vara den perfekta familjen – vackert och överdådigt hem med överdimensionerade bilar vid garageuppfarten, en vacker fru med hår och kläder alltid i trim och barnen i de senaste märkeskläderna. 

Men inom hemmets väggar ser familjens vardag i själva verket inte särskilt glamorös ut. Den unga frun är ensam med barnen större delen av dagen och kvällen, och en hel del nätter också för den delen. Hon ger barnen mat, rena kläder och badar dem så att de alltid ser friska och rena ut. Mycket mer orkar hon inte ge. Ingen lek, skratt eller längre samtal med dem. Hennes vardagsnöje är att titta på dåliga tv-serier, fika och skvallra med andra hemmafruar och shoppa nya kläder och leksaker åt barnen och åt sig själv.

Det var snart efter att andra barnet föddes som den unga kvinnan insåg att hon inte kunde köpa sig stimulanslycka eller kvalitets tid, med varken sin man eller barnen, för alla pengar i världen. Tid har hon aldrig haft brist på, men ändå har hon lagt till med en vana eller snarare en ovana att så fort hon får tillfälle uttrycker hon en frustration över att hon har så mycket att göra.

Tjat och gnäll är numera det enda sätt som hon kommunicerar med både sin man och sina barn. Visst, kan man hålla med mannen om att det inte är särskilt kul att komma hem ”till en sur kärring som bara gnäller, trots att hon inte har gjort ett skit på hela dagen och medan man själv har jobbat häcken av sig i 15 timmar”.

Att bära hela ansvaret för barnen, deras uppfostran och skolgång, sköta hemmet med städning och inköp plus ansvara för alla förpliktelser mot släkt, vänner med flera – det är, enligt honom, att göra ingenting!

Istället för att bara lyssna på sin fru, så att hon får beklaga sig en stund och bli bekräftad, stänger mannen igen alla sina sinnen och flyr ut genom dörren.
Att gå hemma utan drömmar och mål med livet och att inte kunna se valmöjligheterna i livet kan göra vem som helst orkeslös och frustrerad till vansinne – även en ung kvinna som till synes tycks ha allt.

Med risk för att bli anklagad för att jag generaliserar, kan jag ändå lugnt påstå att det här är en beskrivning av väldigt många unga familjers vardag i dag.

Hade jag lyssnat på min man hade jag kanske också stannat hemma när vi fick barn. Men som tur var hade jag redan en del av mina drömmar och mål med livet klara innan jag gifte mig. Det har gjort att jag har fortsatt att sätta upp nya mål och förverkligat mina drömmar. Det är bara så jag kan och orkar fortsätta ge mina barn vad de behöver och vara en god förebild för dem.

Sonya Aho har arbetat som journalist på Sveriges Television, Sveriges radio och flera tidningar i sammanlagt drygt tio år innan hon började arbeta som pressekreterare hos Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, DO. I dag arbetar hon som pressekreterare på Socialstyrelsen.

På frågan varför hon har bytt sida till myndighetsvärlden svarar hon så här: ”Från början var det inte självvalt att söka mig bort från medievärlden, utan jag blev handplockad till DO. Men jag ser det inte som jag har bytt sida, även i det här jobbet arbetar jag för att få fram sanningen och rättvisan.”

Mänskliga rättigheter som allas rätt att slippa orättvisor och diskriminering är något Sonya Aho brinner för. Ämnen som hon också kommer att beröra i sina krönikor är kulturkrockar, ungdomars identitet, assyriska kulturyttringar och annat som hör livet till. Sonya bor i Södertälje och sitter med i Assyriska föreningens styrelse i Södertälje.