Rättegången inleddes med vittnesmål från universitetslektorns syskon, Etina, Berolin och Andreas Deniz. Medan de berättar om sin bror och sin sorg gräver den åtalade ner sitt huvud i sina kupade händer och tittar aldrig upp.

Under syskonens vittnesmål tittar 42-åringen ner på bordet och drar sin bläckpenna fram och tillbaka på ett papper. Då och då sneglar han på sin advokat, Lena Blixt, som växlar korta ord med honom.

När Etina, som vittnade först, berättar att brodern var hennes sol och den som gav hela familjen energi drar den åtalade händerna hårt genom håret fram och tillbaka.

– Fuat var en sån person som gör ett starkt intryck, en sån person som många minns när de träffar honom. Folk såg upp till honom och det stack i ögonen på XXXX (42-åringens namn) eftersom Fuat inte levde efter assyriska normer som till exempel att gifta sig med en assyriska. Men ändå fick Fuat den status som han fick bland folk, säger Etina.

Hela familjen har tagit det mycket hårt och nästan alla får professionell hjälp för att orka gå vidare, berättar Etina. Mamman lagar mat åt Fuat varje dag och hon kommer hem till dem för att hon vill att någon ska äta hans portion.

Den åtalade knäpper händerna och masserar näsbenet med tummen när det är Berolins tur att vittna.

– Det är ett svek. Jag förstår inte varför Fuat som är snäll, hjälpsam, artig, älskad, älskvärd skulle bli utsatt för något sånt här. Det känns så ohyggligt. 

Andreas vittnar sist och säger med gråten i halsen att Fuat har varit hans ledstjärna. 

Syskonen säger att de sällan har hört Fuat prata om den åtalade. När han väl sa något var det inget illa om honom. Lektorn pratade mer om sin rädsla för 42-åringen, som enligt familjen har skrivit flera hotfulla brev till kusinen under åren där han beskrev sitt hat. Under rättegången gjordes flera hänvisningar till ett av breven.

Efter en kort paus är det dags för 42-åringen att vittna och alla reportrar sitter redo med pennan. Först sätter sig alla i salen innan advokaten och den åtalade kommer in. Den åtalade har händerna i sina ljusgröna byxor som matchar hans kofta i färgen. Han har rektangulära glasögon på sig med silver bågar och han undviker ögonkontakt när han kommer in.

– Jag vill beklaga sorgen som drabbat så många, så fruktansvärt onödigt. Jag delar den med dem helt och hållet, säger han.

Advokaten menar att hennes klient inte hade för avsikt att döda lektorn. Men åklagaren, Karl-Erik Antonsson, vill bevisa att mordet var planerat.