Lennart Warring knyter i denna artikel an till tidigare publicerade artiklar kring benämningen av Gud i gamla testamentet och dess koppling till assyrierna.

Har Gud ett namn? I Bibeln kallas Gud Elohim och JHWH. Elohim är plural av ett ord som betyder ”gud”, ett ord med gemensam rot i många av de forntida semitiska språken. JHWH kan uttalas bland annat som Jahve eller Jehova beroende på vilka vokaler som läggs till konsonanterna. Ordets betydelse är omtvistat men en betydelse kan enligt en del betyda ”göra något i någons namn”, enligt andra ”han är”. På ett ställe uppger Gud att han heter ”Ehyeh Asher Ehyeh” (2 Mos 3:14) Namnets innebörd är mycket omtvistat. Det är det enskilt mest diskuterade uttrycket bland teologer genom historien. Den vanligaste tolkningen är att det heter ”Jag är den som är”. Egentligen står det inte ”jag” eftersom subjektet inte anges i hebreiskan om det ska vara ”han”, ”hon”, ”den” eller ”det”. Sammanhanget får avgöra läsningen. Eftersom Gud betraktas som manlig kan uttrycket också betyda ”han är, han är”. Gud hade visat sig i den brinnande busken för Moses och sagt till honom att han ska tala med sitt folk. Moses frågade vad han skulle svara när de frågar om vem som hade sänt honom. Vad är hans namn? Gud sade då: ”Jag är den som jag är.” Och han sade vidare: ”Så ska skall du säga till Israels barn’: ’Jag är’ har sänt mig till er'”.

Namnet ”Jag är den jag är” har tolkats som att Guds natur är synonymt med själva ”varat” eller ”varandet”.

Guds namn har diskuterats tidigare i Hujådå. Bland annat har namnet tolkats som ”Jag är Ashur”. Det hebreiska ordet Asher skrivs bara Ashr och kan utläsas på flera sätt. En möjlighet skulle alltså vara att Gud säger han är Ashur, assyriernas gud. Det ska jag inte diskutera här: Jag ska behandla uttrycket från en annan synvinkel. Det kan nämligen finnas en annan koppling till den assyriska religiösa traditionen. Guden Enlil har också knutits till själva ”varat”.

I en assyrisk text förbinds guden Enlil med uttrycket ”han är”. Detta sker genom en teologisk tolkning av en annan text. ”Om Enlil” står det så här:
 
””…han är en herde, ’han är’ betyder universum, (därför är han) universums kung.” Av grammatiska skäl står det ordagrant ”han är” ”han är” upprepat eftersom verbet ställs sist i enlighet med assyrisk grammatik.

Förbindelsen till ”varat” är inte någon tilfällighet då ”varat”, på sumeriska ”me”, stod för ”varat” och den kosmiska ordningen. Att en av de högsta gudarna, Enlil, som styrde universum, förbands med den högsta himmelska ordningen och tillvaron är därför naturligt ur ett teologiskt och filosofiskt perspektiv.

I den kristna och den judiska traditionen har uttycket Ehyey asher ehyeh tolkats som att Gud är ”varat” och står därför över universum. Uttrycket spelar en mycket stor roll inom den judiska mystiken. Den assyriska texten ingår i det mycket betydelsefulla verket ”Om den kosmiska planritningen”. Det är den äldsta av de assyrisk/babyloniska mystiska texterna och skrevs någon gång under senare delen av det andra eller början av det första årtusendet f Kr. Verket var esoteriskt och fick bara läsas av invigda i de hemliga traditionerna men det verkar som om någon rabbin kan ha läst det.
 
Texten är skriven på assyriska men har ett namn på sumeriska: i.NAM.gishur.an.ki.a. Det första ordet i.NAM är svårförstått. Men experterna tror att det kan betyda ”om”. Gishur betyder ”planritning”. Uttrycket an.ki.a betyder ”universum” och består av orden för himmel och jord tillsammans. Den här texten är publicerad i en bok av Andrew Livingstone, Mystical and Mythological Explanatory Works of Assyrian and Babylonian Scholars som kom ut 1986.

Lennart Warring