Historiska citat brukar tas som rena sanningar för olika företeelser, inte minst när vi söker vår egen identitet. Många glömmer dock att man måste sätta historiska uppgifter i sitt sammanhang. I vilket sammanhang sa vem vad? Hur såg den allmänna världsuppfattningen ut vid den tiden? Det är två viktiga frågor som många föreläsare negligerar för att få fram sin ”sanning”. Afram Yakoub har granskat en text från Bahro.nu.

I en text på nättidningen Bahro Suryoyo (Assyriska ljuset) skriver Petra Karabas om en föreläsning i Norrköping med David Dag. I texten skriver hon:

”Det kom bland annat fram under frågestunden att termerna ”oromoye” och ”suryoye” användes som synonymer av samtliga nio syriska kyrkoinriktningar innan 1800-talet. Detta innan både arameiska (syrianska) och assyriska nationalistiska rörelser hann etablera sig.”

Denna information förs fram i texten som ett bevis på att dagens syrianska assyrier bär på en arameisk identitet. Argumentet är knappast nytt utan ganska slitet vid det här laget. Användningen av det visar dock att syrianska assyrier många gånger glömmer bort att historiska uppgifter måste tolkas i sin kontext.  I vilket sammanhang förekommer termerna och vilken världsbild hade personerna som använde dessa termer som synonymer? Det är frågor som är mycket svårare att besvara och därför stannar det många gånger vid att någon rabblar upp citat utan att presentera en tolkning av hur och varför ett visst ord användes under olika epoker.

Om man tittar närmare på användningen av termen ”oromoye” bland företrädare i våra kyrkor så kan man se att deras medeltida tro påbjöd dem att använda termen. Det kan inte bli mycket tydligare än i exemplet med biskopen Jacob Bar-Salibi från Omid (dagens Diyarbakir) som levde under 1200-talet. I en av sina texter skriver han så här: 

”När det gäller oss syrier så härstammar vi från Shem och vår förfader är Kemuel, son till Aram, och från namnet Aram blir vi ibland nämnda som araméer i böckerna”.

Bar Salibi gör något som var självklart för människorna på den tiden; han härleder sitt ursprung till en person ur gamla testamentet. På den tiden visste man inte bättre och gamla testamentet var normen, en del av guds heliga bok som inte kunde innehålla fel enligt den tidens kristna världsbild. Vi har lyxen idag att kunna undersöka vår historia med hjälp av en oberoende historievetenskap och är inte längre som Bar Salibi utlämnade till judiska religiösa texter. Att syrianer håller en föreläsning i Norrköping 800 år efter Bar Salibi för att upprepa citat liknande det nämnda som bevis utan att tolka dessa inom ramen för den världsbild som de föddes i är minst sagt sorgligt.

För att illustrera hur sorgligt det är kan vi tänka oss följande: Om 800 år kommer kanske ättlingar till David Dag och Petra Karabas hålla en föreläsning på månen där man kommer att propagera att syrianerna är araber. Till stöd för argumentet kommer man framföra citat från den nuvarande patriarken för syrisk ortodoxa kyrkan i Syrien som mer än en gång har kopplat sitt ursprung till araber i arabisk media. Då hoppas jag att åtminstone någon i publiken kommer att upplysa om att patriarkens citat måste förstås mot bakgrund av hans politiska situation, som överhuvud för en liten minoritet i ett arabiskt majoritetssamhälle som inte alltid är tolerant mot icke-araber. Det tål att upprepas: historiska citat kan sällan förstås korrekt om de rycks ur sitt historiska sammanhang.

Alla människor som är någorlunda kritiskt tänkande och som inte ignorerar historievetenskapen inser att det faktum att en del kyrkofäder kopplat ihop termerna ”suroye” och ”oromoye” visar bara att de var troende människor. Termen ”Suroye” är en förkristen förkortning av ”Asuroye”. Detta tvistade historikerna om länge, men inte längre. Det råder faktiskt konsensus bland berörda oberoende forskare om detta. De enda berörda som inte har uppdaterat sig i frågan är syrianska assyrier som Petra Karabas och David Dag. De fortsätter att ignorera historievetenskapen och istället ge en förenklad och anpassad bild av historiska processer. Petra Karabas skriver vidare i artikeln:

 ”Material och bevis uppvisades där det tydligt framgick att våra förfäder aldrig använde benämningarna ”othuroye” och ”suryoye” som synonymer, vilket den assyriska falangen vill hävda.” 

Återigen glömmer David Dag och Petra Karabas att historia inte handlar om ifall det finns citat av ett slag eller inte. Om vi enbart skulle tolka historien utifrån vilka sorts citat som finns och inte finns skulle vi förlöjliga hela historievetenskapen och de metoder som den använder. Vem som helst kan läsa i äldre skrifter och samla citat som stödjer en viss ståndpunkt. Men så enkelt är det inte tyvärr. Historia är inte en lek där förekomsten av en viss sorts citat och avsaknaden av en annan sorts citat är lika med sanningen. Man kan fråga sig varför det behöver finnas långa utbildningar i historia om det ändå är så enkelt som David Dag och Petra Karabas vill få oss att tro.

Tyvärr dras de flesta syriansk assyriska företrädarna med detta syndrom. Assad Sauma Assad är hur duktig som helst på att i TV rabbla upp olika citat, däribland hans favoritcitat där ordet ”Othuroye” likställs med ordet svin. Det återstår dock att se om denne citatexpert någonsin kommer att tänka längre och försöka se hur och varför olika termer användes under olika tidsperioder. Samma sak gäller Johny Messo. Citat från Jacob Bar Salibi är faktiskt taget ur en av hans egna artiklar.

Även personer som Petra Karabas och David Dag måste en dag komma till insikt om att deras folk aldrig kallat sig ”oromoye”, att de inte härstammar från något arameiskt kärnland (Damaskus), att de aldrig kallat sitt språk för ”leshono oromoyo och att deras uråldriga kyrka aldrig kallat sig för ”Cito oromoyto”. När dagen kommer då de förmår sig att betrakta sin historia med kritiska ögon kommer de att upptäcka att deras folkgrupp alltid kallat sig assyrier ”Suroye”, att de kommer från assyriska kärnlandet, att de alltid kallat sitt språk för ”Surayt, suryoyo” och att deras kyrka alltid hetat Assyriska kyrkan ”Cito Suryoyto”. För att komma dit krävs större respekt för historievetenskapen i sin helhet och inte bara en uppräkning av citat.

Med detta sagt är det viktigt att poängtera att dagens assyrier faktiskt bär på ett arameiskt arv. Det har assyriska företrädare alltid nämnt och varit stolta över, allt från Naum Faik till Assyriska Demokratiska Organisationen. Det har man kunnat göra eftersom man inte har gått runt med skygglappar och en barnslig syn på historien.

Afram Yakoub